Where is the love?
Jag är ingen aktiv användare av vårt forum. Dels för att jag inte hinner hänga med i debatterna, tugget och känner inte att jag skulle tillföra så mkt med ett inlägg per dag. Men jag är ändå inne och läser, och försöker hänga med i det "latest". Och den senaste tidens diskussioner har ju, fruktansvärt logiskt nog, handlat om värvningar. Men det är i dessa situationer jag blir lite orolig. Funderar en extra gång över vad jag precis läst. Och det är då jag känner: Where is the love?
Silly Season är, som vi alla vet, inte så "silly" utan alla dessa rykten. Och precis som jag skrev i Zlatan-krönikan, som ni säkert kommer ihåg, är det den ena spelaren som är aktuell efter den andra. Det leder ju oundvikligen till diskussioner om vem som ska säljas, om spelaren i fråga skulle platsa, och det som det alltid handlar om i slutändan, har vi egentligen råd?
"Jaha" tänker ni, "vart vill du komma? Tiden börjar rinna iväg och du har inte kommit fram till någonting som har med ingressen att göra!" Jo, för det är här forumet raserar, tappar i kvalitet och i vissa fall faktiskt sjunker så lågt som de kloaker Laul nämnde i en för övrigt värdelös krönika för ett par år sen.
Det finns ingen nivå. Det finns inget rum för misstag. Det finns inte ens rum för en av de absolut viktigaste lagarna vi har i Sverige, den som skiljer oss från länder som folk flyr ifrån. Yttrandefriheten.
För helt ärligt. Jag är inte jordens mest pålästa snubbe. Jag lusläser inte dem engelska tidningarna dag ut och dag in. Jag har inte EC´s koll på ekonomin. Men jag har ett rött hjärta som klappar för precis samma klubb som er andra. Men respekten för varandra, både i artikelkommentarer och inne på forumet, verkar vara helt bortblåst. Det verkar som att om man inte är en djupblodad nörd, som ligger med både Manchester Evening News och någon inne i hjärtat av Man Utd´s organisation, som en del verkar göra med tanke på hur mycket ni vet, så får man inte tycka. Man ska helst inte fråga. Och det värsta utav allt, man får inte önska.
För helt ärligt. Det finns ingen, och då menar jag ingen, som inte skulle vilja se en av VM´s bästa spelare som Özil kliva ut och ta emot jublet från Stretford End. Det finns ingen som inte skulle vilja ha en spelare med hans kaliber och hans unga ålder i sitt lag. Det spelar ingen roll vilket lag man håller på. Men det som nämnts väldigt mycket senaste tiden har handlat om "the united-way".
Och "the united-way" för mig betyder värva ungt, billigt och fostra dem till storstjärnor. Den här inställningen och taktiken är självklart beundransvärd, och vi har en erkänt grym akademi. Det vittnar flera spelares utveckling och resultat om. Men samtidigt får vi inte glömma att vi har spelare som Ferdinand (30 milj £), Nani (15 milj £) och Carrick (15-19 milj £). Det jag vill ha sagt att det går inte att bedriva ett sådant företag som United är, genom en idyllisk idé, men det går att bygga mycket runt omkring den. Att United skulle skjuta till runt 12-15 milj £ som jag läste att Özil skulle kosta ungefär, vore absolut inget unikt och häpnadsväckande.
Så sätt igång och häckla mig nu. Håna mig för mitt okunnande och min brist på reell förankring. Jag kan ta det. Men det jag ber om och önskar, är att vi tar ner det till en lite mer seriös diskussion. Istället för pajkastning och arga kommentarer, kan vi väl lägga fram vettiga argument för ens åsikt.
Men viktigaste av allt, låt folk drömma. Låt folk önska. För bortsett från vissa så kallade forum-troll, så är vi ändå på exakta samma sida av planen. Vi sjunger exakt samma sånger. Vi har ett precis lika rött hjärta. Och det slår hårt.
Det för mig, är och kommer alltid att förbli, "the united-way".
