Nu ökar vi tempot!
Om 24 timmar är säsongen igång. Bollen är i rullning, gräset är grönt och på nåt sätt känns det som att livet börjar på nytt. Man finner mening, lycka och välgång med den annars så betonggråa vardagen. Nu åker vi.
Jag vet inte hur mina andra kollegor i redaktionen ser på kommentatorsfältet. Personligen älskar jag det, eftersom det är det enda sättet för mig att se vad ni tycker, tänker och hatar om det jag skriver. Däremot har jag inte orken att sitta och besvara alla frågor eller påståenden där på plats, men för att klargöra det, så läser jag allt. Och tar åt mig. Med hull och hår. Som den feta kärringen sa.
Men nog om det. Nog om er och nog om mig. Vi har en säsong och se fram emot. Och som jag skrivit tidigare anser jag att just denna är viktigare än någonsin tidigare. Moral&filosofi kommer i mångt och mycket att slåss med pund och araber, och jag är överlycklig över att tillhöra den förstnämnda. Det ger en rakare rygg och ett högre huvud när jag vandrar folkungagatan ner en lördag kväll. Även om vi precis fått stryk.
Och det är den här känslan, kära vänner. Det är den känslan jag hoppas ni också känner, lever och somnar med. Känslan av att kunna ta emot hur mycket skit som helst om laget. Gliringar om spelare eller rena hån för en dålig insats mot Wigan borta. Känslan som ger en odödlighet jämtemot både våra wanna-be´s från stan och den ryska kolonin från London.
Jag försöker få er att inse att vi stöttar ett lag som år efter år blir bespottat. Vi fans blir bespottade, hånade och uthängda som medgångssupportrar och det finns t o m sånger som andra fans sjunger om det hemska som hände i München. Och det är när vi, som hängivna röda bröder, kan stå emot dessa pack, drägg och low-lifes som vi visar vad MUFC står för. Vad det betyder att älska ett fotbollslag på riktigt. Vad det betyder att längta till Stretford End.
Kort sagt, vad det betyder att vara United.
Manchester United
Det är vi mot världen vänner. Det är nu det är dags att visa det.
Väl mött!
