Dum, Dummare, Fotboll - Elake Daves Krönika (Del IV)
Posh Side är tyvärr inte en bra bok. Ändock är den något motsägelsefullt läsvärd för den ger en bild av en David Beckham som inte förstår bättre. En Beckham som inte förstår att en mans trovärdighet ligger lika mycket i vad han säger som i vad han inte säger. Vi får inget svar på frågan varför David Beckham lämnade Manchester United mer än en oskyldig kommentar från Brooklyngate "Detta var första gången jag funderade på att spela i en annan klubb" och antydningar om att Ferguson inte var nöjd med Beckhams liv vid sidan av planen. Som bevis för detta anförs i vanlig ordning att Becks var petad mot Real Madrid. Detta argument ekade ihåligt första gången det användes och numera är det bara skrattretande. Varje Man Utd supporter som såg Ole Gunnar Solskjaer i aktion förra säsongen vet varför Becks var petad. Att Beckham inte själv ser det är beklagligt - om än inte oväntat.
Boken känns inte som något annat än en samling SFX greatest statements sammanbundet av krystade kärleksövertygelser till Victoria och barnen. Det hela är föga trovärdigt och inte på något sätt underhållande. Vad värre är, inte ens detta säkra koncept gör mer än att förstärka nidbilden av David Beckham som en måttlig intellektuellt begåvad man med en dominant fru, vilket naturligtvis är en djupt orättvis bild av en av de största fotbollspelarna världen någonsin skådat.
Vill man läsa en bra självbiografi ska man istället läsa Roy Keanes bok "Keane". Kontroversiell, uppseendeväckande, anstötligt. Det finns ett flertal inte särskilt smickrande omdömen om Keane och hans bok och visst stämmer det flesta in, men boken känns om inte annat ärlig.
I en tid när Sepp Blatter är FIFA president, Palios FA chef och George Bush tror sig vara frihetshjälte så är en sån enkel sak en uppfriskande kontrast.
