Hemma på vingården
Efter att en ond afrikan slagit ner vår reporter humlan tar nu den tvekönade syrsan över i vår artikelserie om engelska fotbollslag, nu landar den i de franska delarna av London.
Runt om omkring den gamla Highburyarenen sträcker sig de gamla och välansade vinodlingarna. Runt omkring sträcker sig lugnet.
Vägen som skär fram genom de otaliga buskarna börjar närma sig Highbury och dess processenhet. Där det röda och unga vinet lagras och genomgår den exakta Arenalproceduren, allt enligt vinodlare och vinälskare Wengers bestämmelser.
Han är mycket nöjd med alla de druvor som han just nu odlar upp i sin odling. Många av dem har redan blivit klassiker och säljer i massor på marknader världen över. Vissa syns väldigt mycket i reklam och tv.
Idag har Wenger bestämt sig för att testa en liten ändring i inför helgens stundande tappning. Han är nämligen orolig för att hans viktigaste och mest säregna druva, Viera, inte finns i tillräckliga mängder. Han är alltid rädd för detta faktum då hans vinproduktion mer eller mindre står och faller med denna sträva och mörka druva.
Som ändring funderar han på ifall han inte skall införa lite ung spansk krydda i form av Fabregas. En druva som han anser har hållt måttet tidigare. Men nu när det gäller att frambringa det absolut bästa inför helgen så är han osäker.
Han sätter sig därför och går igenom sin lista av sorter och kommer fram till att han till allt pris i världen måste behålla exakt samma distrubition som nu hållt så länge. Tysk Lehmann som grund. Det tillsammans med lite afrikanskt Lauren. Blandat med det kraftiga engelska, Cambell. Sen måste han nog skicka med lite av den unga och lite stickiga Cole. Han skrattar till när han kommer på att han faktiskt har en svensk druva med i sortimentet. Vinet har fått mycket uppmärksamhet för sin fina flaska och att det innehåller en svensk charm. Ja, så det kan gå ibland när man tar hand om sina druvor på ett sådant mjukt och fint sätt. Kanske ska han smeka lite extra på sin senaste plantering, Reyes. Det är trots allt den har hoppas ska erövra Europa. Mycket annat har han inte, tyvärr, att se fram emot på den absoluta toppen.
Efter mycket huvudbry och funderingar är han i alla fall nöjd över att hans holländska sort kan skickas med då det är hemmaplan. Detta då denna särart till druva inte kan flygas. Han har så många gånger undrat varför...
Plötsligt dyker en av Wengers medarbetare in på kontoret och berättar att en av konkurenterna i landet insett att han inte längre kan variera sig i det mått han gjort tidigare. Något som direkt inbringar flertalet djupa veck i Wengers panna. Detta kommer leda till större konkurens på hemmamarknaden.
Han summerar sina laster och inser att franskt vin efter allt är det som går bäst. Det är godast, oavsett smak, karaktär och strävhet. Det är trots allt det som inbringat den position han har skapat sig på den engelska marknaden. Dock förstår dock fortfarande inte varför den inte slår ute i Europa? Han har givetvis funderat mycket på det och allt som oftast brukar han nöja sig med att de har allt får tuffa och fula nypor utomlands samt att hans underliga holländare inte kan deltaga.
Dagen går mot sitt slut och han släcker sin lilla skrivbordslampa och traskar ut i det grå vädret. Han inser att han snart ska skicka iväg en last till det kalla och gråa norra England. Han gillar inte detta då hans sorter oftast surnar och blir dåliga norröver. Nervositet kommer definitiv finnas där fram tills att han fått se sitt resultat. Kommer hans årsviner hålla måttet och hur länge kommer det hålla fram tills att han måste inse att hans storhetstid som odlare är över...
