Lagbanner

Tack till alla...

...som sökte som skribent till Unitedsidan!

I tisdags så började vi ansöka om 1 ny skribent på sidan. Mejl strömmade in till oss på redaktionen, de flesta väldigt intressanta.
Nu har vi gjort vårt val, eller rättare sagt våra val. Vi ville ha 1 ny skribent men har nu bestämt oss för att det blir minst 2 stycken istället, helt enkelt för att det var så många intressanta ansökningar.

Nu i kväll kommer vi att presentera den första av de nya medlemmarna, senast i helgen kommer vi att presentera minst 1 till.
Björn Appelgren heter en av de nya skribenterna, hans debutartikel presenteras nedan.
Mer information om Björn finns till vänster under redaktionen.

Björn's artikel:

Rolig fotboll efterlyses

Sedan Premier league infördes säsongen 1992/93 har jag, som United-supporter, känt mig relativt bortskämd med cup- och ligatitlar. Det har varit skönt att se United lyfta troféer på löpande band. VÄLDIGT SKÖNT!

Men förra säsongen hände något. United placerade sig bara 3:a i Premier League, hela 25 poäng efter fjolårssäsongens suveräner Arsenal och 4 poäng efter då nyligen kapitalpåfyllda Chelsea. Arsenal gick igenom hela ligan obesegrade. Grattis! Det är stort, VÄLDIGT STORT!

Champions League var inte heller något lyckopiller. Chelsea blev bästa engelska lag i turneringen, som avslutades med något som jag skulle vilja kalla antiklimaxfinal. Beträffande Champions League var det enda positiva att vi åkte ut mot mästarna Porto. Förstå om Monaco hade vunnit, vilken ångest!

Årets säsongsinledning har det tjatats tillräckligt om. Jag konstaterar bara att det just nu är 7 poäng upp till Arsenal, och 9 till Chelsea. United har hämtat in det försprånget förut, på färre matcher! Jag räknar inte med att Everton, Aston Villa eller Middlesbrough behåller sin fina form. Topp tre är ett måste för United och det kommer Sir Alex Fergusons mannar att klara av. Med lite tur kanske vi t.o.m. slutar som seriesegrare. Det vore oerhört skönt.

Men det här är inte meningen att vara en artikel om hopp, jakten på förstaplatsen eller någon placeringsgissning. Den här texten är heller inte meningen att vara en artikel om krisen i Manchester United. Anledningen till det sistnämnda är enkel. Det finns ingen kris, trots att många journalister och även åtskilliga United-supportrar hävdar det.

En gång till, det finns INGEN kris!

Säsongen 2002/03 vann United Premier League senast. Det är bara en och (knappt) en halv säsong sedan. Förra säsongen vann Manchester United FA-cupen, och på vägen dit slog man ut "oslagbara" Arsenal. Faktum är att Manchester United vann mot Arsenal två gånger (Community Shield och FA-cupens omspel), kryssade tre gånger (båda mötena i Premier League och i FA-cupen) och förlorade ingen. Med detta vill jag inte bevisa att United är bättre än Arsenal. Jag vill bara visa att United fortfarande kan konkurrera med det för närvarande bästa laget. I år förlorade vi Charity Shield, men vi vann det desto viktigare första ligamötet.

Det enda som jag i dagsläget skulle kunna vara början till en kris är Malcom Glazer, även om samtalen just nu är nerlagda. Ferguson sa nyligen att Uniteds ".profil som den absolut största klubben i England är orubbad och kommer alltid vara." Jag tror på Ferguson, men då måste ett stort problem lösas. Det är ett problem som drabbar spelare, supportrar och förening. Det är ett problem som är resultatet av en massa små problem.

Många kommer reagera på vad jag skriver nu.

Manchester United spelar tråkig fotboll, VÄLDIGT TRÅKIG! Manchester United har spelat mer tråkig fotboll än rolig sedan David Beckham flyttade till Real Madrid och min lillebror skrev följande dikt:

Ingen Beckham, inget United.
Inget United, inget liv.
Farväl!

Med den här artikeln vill jag redogöra för min uppfattning om Manchester United just nu. Det här är min chans att leka åsiktsmaskin! Varför skulle jag inte ta den!

Nu är det inte frånvaron av Beckham som oroar mig mest. Även om jag, likt min bror, saknar honom. Nej, det som oroar mig mest är spelsystemet, men jag återkommer till det. Först en tanke om Beckhams ersättare på högerkanten.

Ronaldos inspirerande spel från EM i somras är spårlöst försvunnet. Frågan är om inte Ronaldo stjälper mer än han hjälper just nu. Jag tänker framförallt på hans usla inlägg, hans tendens att hålla bollen längre än för länge och hans lama skottförsök, som nästan alltid rullar in i målvaktens skopa eller passerar målet närmare långsidan än målstolpen.

Ronaldo är dock en av de mest lovande spelare vi har. Ge honom tid och låt honom misslyckas, men se till att hans beslutsförmåga förbättras snarast. Och för guds skull, ge honom en mer bestämd roll, så att han vet vad han ska göra! Att Ronaldo inte fungerar är en av anledningarna till att United numera avslutar förhållandevis sällan och resultatlöst.

För inte beror Uniteds måltorka på dåliga forwards? Ruud, Rooney och till viss mån Saha är inga dåliga alternativ. Smith ser jag som den givna arvtagaren efter Scholes på mittfältet. Smith har dessutom varit den genomgående bästa anfallsinriktade spelaren i år, enligt mig.

Vad som saknas i anfallsspelet är samarbete! Det är inte längre Yorke och Cole, överhopp och väggspel där uppe. Men det är inte spelarnas fel. Här tycker jag att Ferguson får ta lite ansvar. Det är tydligt att spelsystemet har ändrats från ett mer anfallsinriktat och roligt chansartat 4-4-2 till ett betydligt mer defensivbetonat 4-5-1, ofta med Ruud som enda uttalade forward.

United ska inte spela defensivt. Vill Fergusons mannar slippa att jaga kryss på Old Trafford måste vi nöta sönder motståndarnas mur med högsta tempo och anfall direkt från start. Det har alltid fungerat förut. Att övriga lag spelar extra defensivt när de möter United är inget nytt fenomen. Många tycks dock tro det. Vad som är nytt är att United tillåter tråkiga matcher. Allt oftare lider jag när jag ser United.

Fortsättning

Unitedredaktionen2004-11-25 20:49:00

Fler artiklar om Manchester U

MUWomen’s Barmy Army: Marinbiologen som räddar allt
Tre tankar och spelarbetyg efter segern mot Manchester City
Inför: Manchester City – Manchester United