Tack till alla (fortsättning)...
Med det nya 4-5-1-spelet har det skett två stora negativa förändringar, som jag ser det.
1. United startar presspelet betydligt lägre nu än förut. Ruud kan inte sätta någon vettig press själv på topp och ofta börjar Uniteds press därför en bra bit in på egen planhalva. Mittfältarna tappar positioner när de backar för långt och det blir rörigt i försvaret.
2. Anfallsspelet har blivit långsammare, MYCKET LÅNGSAMMARE. Våra fem mittfältare hamnar för långt ner i försvarsspelet och får för lång väg att förflytta sig. Här måste jag dock kreditera Gary Neville, som trots sina bristande offensiva kvalitéer, ofta är före många yttermittfältare över mittlinjen samt för att han i år har börjat få ordning på inläggen.
Sättet som United spelar 4-5-1 på motsvarar inte den fotbollsfilosofin jag ofta har angett som det största skälet för min kärlek till United. Förut spelade det ingen roll hur många mål motståndarna gjorde, bara United gjorde fler. United släpper in väldigt få mål idag, och det görs väldigt få mål framåt. Det är TRÅKIGT! United har gjort 16 mål framåt. Det är bara lagen placerade på plats 14 - 20 som är sämre.
De roligaste matcherna, och de spelmässigt bästa, i år är Liverpool (h), Fenerbache (h) och Arsenal (h). Här kände jag igen mitt gamla United och det mot, i alla fall två, svåra och bittra konkurrenter. Trots 3-1 mot Newcastle (b) och 4-1 mot Sparta Prague (h) saknades farten, men det blir bättre och bättre. Jag hoppas det blir ännu bättre!
Vad beror 4-5-1 på då? Förmodligen på överflödet av mittfältare och underskottet forwards säsongen 2003/04. Men det känns ändå fegt, det känns inte United.
Överflödet på mittfältet har dessutom visat sig vara en gröt av icke dugliga spelare. Djemba och Kleberson framförallt håller inte måttet. Jag efterlyser kontinuitet och långsam inskolning av ungdomsspelare istället för halvbilliga floppköp.
Det känns som det finns ett överflöd av lovande spelare, just på mittfältet, som får stå tillbaka p.g.a. dåliga värvningar som måste luftas. Jag vill se United leda med två eller tre mål och byta in tonåringar när det är tjugo minuter kvar. Jag tror stenhårt på att det finns kvalitéer som kan matcha 1992-generationens i dagens U-lag. Jag tror på att ge tonåringar chansen ofta, VÄLDIGT OFTA.
Detta leder mig in på ett resonemang om värvningar. Har det inte rått lite panik de senaste säsongerna? Varför skulle t.ex. Saha värvas? Missförstå mig inte. Jag gillar Saha. Han är en enormt duktig fotbollsspelare, men kommer han någonsin att få en ärlig chans på en A-lagsplats efter köpet av Rooney?
Jag vill, innan jag avslutar, hylla Ferguson. 18 säsonger, 18 titlar, 1000 matcher. Det är stort, VÄLDIGT STORT. Inga misslyckanden kan läggas helt på Sir Alex! Stanna länge!
P.S. Jag saknar Barthez. Fick jag välja mellan Barthez och Carrol/Howard skulle jag välja fransmannen. Han var rolig att titta på. Missarna blev många på slutet, jag vet, men han var en vinnare. Och just det, ROLIG FOTBOLL EFTERLYSES. Kanske skulle det bli roligare med Ronaldo som renodlad anfallare? D.S.
Detta var den första av Björn's artiklar, en högst personlig sådan.