Ytterliggare en skribent
Vi presenterar ytterliggare en ny skribent.
Så kan vi nu presentera ytterliggare en ny skribent till Unitedsidan. Henrik Vrenning heter han, är 31 år (32 i januari) och han kommer från Malmö. Henrik var med redan på "Captain Marvel's" tid i början och mitten på 80-talet, det är just om Bryan Robson som hans första artikel handlar om.
Mer info om Henrik finns till vänster under redaktionen.
Eventuellt kommer vi att välja ytterliggare en skribent, som tidigare sagt så var intresset stort och många intressanta personer sökte.
Henrik's artikel
Det var en het sommar 1982 och fotbolls-VM spelades i Spanien. Ja, om det var en het sommar kommer jag faktiskt inte ihåg, men det känns som det borde ha varit det. Något som jag däremot minns är matchen mellan England och Frankrike! Nåja, jag får väl rätta mig igen, jag minns egentligen inte så mycket av matchen heller. Men den är hursomhelst av största betydelse för det jag minns är att man knappt hade hunnit bänka sig i tv-soffan innan en kille som hette Bryan Robson gjorde mål för England. 27 sekunder tog det. 27 sekunder!
På den tiden hade man ju inte så stor koll på lagen och spelarna (jag var 9 år gammal, så jag hoppas det är förlåtet), men att man höll på England var ju självklart, uppväxt med Tipsextra som man var. Sen hade man ju tyckt att det där röda laget man fått se ett par gånger var rätt fräcka, och så hade de ju ett så tufft namn - Manchester United. United, det finns en speciell klang i det som man inte kan komma ifrån. Att de sedan hade en röd djävul i sitt emblem gjorde ju det hela ännu bättre. Och nu visade det ju sig också att de hade en tuff kille som hette Bryan Robson som kunde göra mål efter 27 sekunder. Nu fanns det ju ingen tvekan längre, Manchester United var mitt lag.
Bryan Robson är en legend i Manchester United. I mina ögon Uniteds största spelare under min levnadstid, en av Englands bästa spelare någonsin, och om han hade sluppit alla sina skador, en kandidat till världens bästa spelare genom tiderna. Så stor var "Robbo" i mina ögon. Han hade allt en fotbollsspelare ska ha, och hade han varit holländare hade det sagts att han spelade totalfotboll. Han hade blicken och spelförståelsen, en suverän passningsspelare och kreatör samtidigt som han var en vass avslutare och utmärkt på huvudet. Han var en pådrivare och bollvinnare på mittfältet som aldrig gav upp och ständigt manade på sina lagkamrater. Översatt i dagens termer, en Paul Scholes och Roy Keane kombinerade i en spelare. Inte konstigt att han kallades "Captain Marvel".
Bryan Robson fostrades till fotbollsspelare i West Bromwich Albion, innan han som 24-åring köptes av Manchester United för den tidens rekordtransfersumma 1,5 miljoner pund. I WBA etablerade han sig i ligan och tog sig in i landslagstruppen och hann med 39 mål på 197 ligamatcher. Robbo gjorde sig ett namn med sin kompromisslösa spelstil, och användes som både ytterback, mittback, yttermittfältare, central mittfältare och forward. Ett tydligt bevis på Robbos allsidighet. Manager för WBA var på den här tiden en viss Ron Atkinson, och när Atkinson utnämndes till manager för United så behövde han inte fundera länge över vem han skulle köpa in. I oktober 1981 var affären klar, men kritiken var hård från många håll över nyförvärvet. Visserligen var han landslagsmittfältare, men att Atkinson betalade rekordsummor till sin gamla klubb verkade misstänkt för konspirationsteoretikerna. Atkinson var dock övertygad om att han fått spelaren han skulle bygga sitt lag kring.
Hösten 1982 hade Robson glänst i VM-slutspelet i Spanien. United kunde mönstra ett mittfält fullt med stjärnor, förutom Robson fanns Wilkins, Moses, Mühren, Coppell och Macari att tillgå. Optimismen var stor. I mars 1983 skulle United möta Liverpool i Ligacupfinalen (en turnering som vid den här tiden hade något högre status än idag), och då var det dags - Robson var skadad och United förlorade finalen. Något som skulle komma att prägla större delen av Robbos karriär. Till råga på allt så sprang Liverpool ifrån i ligan och säkrade ligatiteln. Revanschen kom dock i FA-cupfinalen samma år. United mötte Brighton, och efter 2-2 i finalen så blev det omspel. Dags för Bryan Robson att börja skriva in sig i Unitedfansens hjärtan - 4-0 till United efter 2 mål av Robbo.
Den missade ligatiteln var något som skulle förfölja Robbo och United under hela 80-talet. Visserligen var Liverpool enormt bra, men ändå så hoppades man säsong efter säsong att det skulle vara vår tur. Vi hade ju ändå Englands bästa spelare, den obeveklige landslagskaptenen Captain Marvel. Men säsong efter säsong gick något galet, och ofta var det Robson som blev skadad. Sin skadebenägenhet hade han visat prov på redan i WBA, där han lyckades med konststycket att bryta benet tre gånger på tolv månader! Under VM 86 i Mexico blev han skadad två gånger under samma turnering. I United var det oftast axeln som krånglade, tre gånger var den ur led, men Robbo kom alltid tillbaka. Tyvärr var det för mycket, United hittade aldrig någon stabilitet. I cuperna gick det däremot bättre, och Robbo blev den förste spelaren i England som var kapten i tre cupvinnande lag när han lyfte FA-cupbucklan 1990.
Fortsättning
