Ytterliggare en skribent
...del 2
När 90-talet tågade in satt en välbekant herre på chefsstolen i United, Sir Alex hade tagit över. Bryan Robson hade passerat de 30 med råge, och en ny generation var på väg in. Robbo väntade fortfarande på den ligatitel som varit som en helig graal för honom under hela 80-talet. Han hade haft flera erbjudanden från andra klubbar, framför allt från Italien, men stannade i United med motiveringen att han inte kunde tänka sig att spela för en annan klubb. Säsongen 90-91 blev det inte heller någon ligatitel, men engelska lag var tillbaka i europaspel och United visade upp sin härliga cupmentalitet genom att ta hem Cupvinnarcupen efter att ha gått obesegrade rakt igenom hela turneringen. I en minnesvärd final gjorde Mark Hughes två mål, Captain Marvel spelade 90 minuter och fick lyfta en europeisk vinnarbuckla.
93-93 var det äntligen dags - efter 26 långa år för klubben, och 12 långa år för Bryan Robson - vann United äntligen ligan. Numera var det spelare som Giggs, Cantona, Sharpe, Ince, och McClair som dominerade mittfältet, och Robson gjorde bara 5 matcher från start och 9 inhopp. När bucklan gavs till den nye lagkaptenen Steve Bruce på Old Trafford, så räckte han genast över den till Robbo. Alla visste hur mycket det betydde för honom, och hur mycket han betytt för United. Det var nog inte bara i min ögonvrå som ett par tårar rann fram. Ett av de mest minnesvärda ögonblicken i Uniteds historia, 80-talets stora Unitedspelare mitt bland dem som skulle komma att dominera 90-talet. Ligavinnare till sist.
Bryan Robson var också med och vann dubbeln 93-94 då han spelade 15 matcher. Sommaren 94 lämnade han United för att bli spelande manager i Middlesbrough, efter 465 matcher och 100 mål i Uniteds tröja. Robbo hann också med 90 landskamper och 26 mål för England, trots alla skador.
Hans managerkarriär har som bekant inte varit så framgångsrik än så länge. I Middlesbrough visade han att de gamla cuptakterna fortfarande satt i, och han förde dem till tre cupfinaler, som dock alla förlorades. Men i ligaspelet gick det sämre. Trots spektakulära värvningar trillade de ur 1997, men Robson fick stanna och tog upp dem i Premier League igen innan han lämnade dem 2001. 2003-04 var han manager för konkurslaget Bradford i division 1, och även de åkte ur. Nu är han alltså tillbaka där allt började - i West Bromwich Albion. Inledningen har varit lovande för Robbo - att ta poäng av Arsenal är ju alltid uppskattat - och jag håller tummarna för att det ska gå bättre för honom den här gången, även om han får stå på den förlorande sidan på lördag.
De säger att den första kärleken aldrig slocknar, och det är väl så mitt förhållande är till Bryan Robson. För mig kommer han alltid att vara störst, och jag kommer aldrig att glömma alla stunder han gett mig. Bryan Robson är en legend i Manchester United, och innan kickoff på lördag kommer jag att ägna några ögonblick åt mina minnen med Robbo. När sedan matchen startar, ja då är det dags att lägga nostalgin åt sidan.
Henrik Vrenning
