Ding Dång Bang - Elake Daves Krönika (II)
Om vilken annan man som helst än just Count Chocula skulle bete sig på det här sättet skulle han ha en ståplats i Nybroviken innan veckans slut men nummer två efter gud är ett unikt exemplar till människa. Mourinho lyckas faktiskt genomföra alla sina små divalater och egenheter med en god portion distans och humor. Visst tusan är människan arrogant och självgod som en polkagris, men coachar man Premier Leagues bästa lag så har man rätt att vara en smula arrogant. Jag menar, det är ju inte som när Bojan krävde landslagplats för att han tränade med Ryan Giggs och David Beckham samt skruvade in frisparkar i TV4s tama åtlöje till fotbollssändningar.
Det är omöjligt att skriva två ord om Chelsea utan att också dra upp den gamla klagosången om att Chelsea bara har köpt sin titel, denna populära melodi som nu legat på topplistorna bland andra lags supportrar sedan Roman köpte klubben.
Visst, det finns en bra poäng i det. Chelsea köper titeln genom att i Mats Olssons ord genomföra det mest smaklösa projektet någonsin. Man öser ner tre guldgruvor i en klubb vars tidigare nickname Rentboys var mer än lovligt passande och bygger upp den bästa trupp världen någonsin skådat för det facila priset av ungefär sådär 3,5 miljarder. Man redovisar ekonomiska resultat som får boo.com att framstå som rena vinstmaskinen och lönekostnaderna man presenterar skulle kunna driva Charlton i typ 100 år.
Frågan är bara: Och?
Jaha, förlåt. Är det meningen att vi som fotbollsälskare nu ska springa man ur huse med förfärade blickar och arbetarklassfanor i högsta hugg? Ska vi agera förvånande över att fotbollen har kommit att handla om pengar? Ska vi känna någon moralisk panik över att fotbollsklubbar idag har blivit underhållningsindustri och att tv-intäkter har ersatt idrottens principiella mål - att erbjuda ungdomar en vettig fritid och social gemenskap i s.k. bra miljö? För övrigt en fritid där ungdomar pressas till att prestera och en miljö där nioåringar petas från sina fotbollslag för att de inte är tillräckligt bra.
Är vi dåliga människor om vi inte automatiskt trycker ihop läpparna a la Östermalm och säger ett ljudligt- Usch så osmakligt med pengar, med ett tydligt visat förakt?
Ska vi alla gå med i attac och kräva pengarnas avskaffande från fotbollen? Spelarna kanske borde spela för att de är roligt och skänka alla sina pengar till hem för föräldralösa marsvin istället för att krascha varandras lyxbilar?
Inte vet jag. Det finns så många invändningar för och emot, runt och över att även Anders Björck på sitt allra bästa debatthumör skulle låsa in sig på sitt rum och simulera tillfällig hörselnedsättning kombinerat med talfel. Hela FN-skrapan skulle kunna fyllas av lärda jurister från 648 länder som diskuterade ämnet i 768 dagar och ingen skulle bli klokare för det. Rätt, fel, bra, dåligt, orden är så subjektiva begrepp att för att ha den minsta chans att reda ut det hela så får vi vackert vänta tills Moses bestämmer sig för att kasta ut lite stentavlor från nya Wembley med 10 Premier League anpassade budord.
För min egen högst personliga del har jag kommit till slutsatsen att det är lika bra att gilla läget. Trots allt är Seppo Blah-Blah fortfarande FIFA-President, Samaranch fortfarande vid liv och wrestling sänds numer på tv även i Sverige. Världen är inte perfekt. Vill jag vara moraliskt indignerad finns det betydligt värre saker än pengarna inom fotboll att bry sig om.
Dessutom, med den imponerande fallhöjd Chelsea nu har nått kommer det att bli en sjujäkla smäll om och när Sugardaddy Roman bestämmer sig för att hockey är roligare än fotboll.
Skadeglädjen är trots allt den enda sanna glädjen.
#
Manchester United vinner inte ligan heller. Det är lika bra för de mest envisa supportrarna att ta skeden i vacker hand och inse att för första gången i Premier Leagues historia så går det två säsonger i rad utan att United vinner ligan. Ve och fasa för tusentalet unga japanskor förstås. Jag räknar iskallt med att Uniteds supporterskara kommer att falla från 54 till 53 miljoner över en natt när insikten om den förlorade ligan åtföljs av konstaterandet att Robben faktiskt är ganska söt för en 45-årig gubbe, tunnhårig eller ej.
Jag är fullt medveten om att orden jag skrivit ovan antagligen retar gallfeber på flertalet Unitedsupportrar som efter segern mot Arsenal på Highbury redan tryckt upp T-shirts med texten "Aye laddie, this was the greatest comeback of all time, yes?".
Ändå, tyvärr. Bra gjort men inte bra nog. Nära skjuter inte något mål, fråga Forlan.
Och det är just detta nära som gör Roy Keane så förbannad denna säsong. Han är faktiskt så förbannad att maken till förbannad man inte har setts sedan Ferguson senast försökte övertala en omedgörlig fjärdedomare att lägga till åtta minuter för Rio Ferdinands oknutna skosnöre.
Vad Roy Keane mer specifikt är så tokförbannad över just nu är sättet säsongen har utvecklats på. Det spelar ingen roll att Manchester United för tillfället faktiskt spelar riktigt bra fotboll. Det spelar ingen roll att man av de senaste fjorton matcherna vunnit elva, det spelar ingen roll att man under samma tid tagit 36 av 42 möjliga poäng och det spelar ingen, absolut ingen, inte ens en pingisboll-med-studs roll att Man Utd inte förlorat i ligan sedan 30: e oktober. De två första månaderna i ligan spelade man nämligen inte alls bra fotboll. Man läckte mål likt Norwich och förlorade poäng i ungefär varannan match. Därför är man i dagsläget - den imponerande formen till trots - elva poäng bakom Chelsea och chanserna till ligaseger är lika stora som att Ferguson ger ut en diktsamling om engelsk naturromantik.
För Roy Keane är fotboll ingen lek. Fotboll är en sport och sport kan, bör, s-k-a vinnas. Keane skulle aldrig - likt en viss norsk glad Liverpoolgutt som går på tur, mer om detta senare - stå och prata om möjligheterna att vinna en trippel när man var 21 poäng efter ligaledarna. Roy Keane skulle under liknande omständigheter vara fullt upptagen med att binda fast alla sina lagkamrater i taket vid fötterna och med en MIG 350A gasolsvets i handen fråga: Vi är elva poäng efter Chelsea. Tänker du spela bättre nästa match eller inte?
Fler delar är alltid ett faktum.: Del 3 av 5