Ding Dång Bang - Elake Daves Krönika (IV)
Ni som är föräldrar vet hur man gör när barnen kommer och säger någonting fullständigt verklighetsfrånvänt. Man lägger huvudet på sned och säger att det blir säkert bra. Man vill ju inte krossa barnens drömmar. John Arne Riise är dock inget barn så låt mig säga detta så tydligt som möjligt.
Nej, det blir ingen låtsastrippel för Pool i år heller och låt mig berätta varför.
Det första man ska göra som coach när man kommer till ett nytt land är att kolla vilka tävlingar man spelar i och vilka prioriteringar dessa har. I Liverpools fall är det enkelt.
Denna säsong spelade man i Premier League, Ligacupen, FA-cupen och Champions League. Viktigaste här är ligan. Poolarna har stått vid sidlinjen år efter år och tvingats se hur Man Utd, Arsenal, Blackburn och nu snart även Chelsea vunnit denna trofé medan man själva suttit på närmaste träbänk och kramat en ligacup-pokal.
Detta är inte skoj.
Detta framkallar frustrationer.
Detta framkallar supportrar som i sin desperata jakt efter självhävdelse inte kan sluta springa runt hela världen och gasta om att Liverpool är mesta mästarna och bäst i världen för att man att vann ligan när det fortfarande fanns en Berlinmur.
Vad detta också innebär är att Liverpools frustrationer går ut över oss andra stackars oskyldiga åskådare. Inte skoj för någon helt enkelt. Jag tror jag talar för all världens supportrar när jag ibland tänker: Gahhh, tyst, t-y-s-t, TYST., ge dom en hederstitel eller vad som helst. Bara vi får tyst på eländet någon gång. Tryck upp nappar formade som ligapokaler och ha gratisutdelningar varje lördag på Anfield och varje O'Learys som finns.
Att höra en Liverpoolsupporter börja mässa om mesta mästarna och vilka spelare som är barndomssupportrar är som att ha fjorton hockeyskallror inmonterade i huvudet och koliktrillingar i sovrummet. Efter fem minuter börjar du leta efter hagelbössan och efter tio har du hoppat från närmsta vattentorn. Alla människor har en smärtgräns.
Eftersom Liverpool aldrig vinner Champions League så stryker vi den från prio-listan och går raskt över till cuperna, dessa är som beskrivet två till antalet. FA-Cup och Ligacup. Om någon av läsarna känner Benitez är detta passagen ni bör anteckna och vidarebefordra.
Efter ligan kommer FA-cupen. Inte Ligacupen. FA-cupen. Man kan sätta upp en liten tumregel. FA-cupen är den stora cupen som avgörs på Millenium Stadium i Cardiff och där folk faktiskt bryr sig. Ligacupen är den lilla juniortävlingen som också avgörs på Millenium Stadium men där ingen bryr sig. Ser ni skillnaden? Benitez gjorde det inte.
Hur ska man annars förklara att Liverpool i ligacupen mot Watford ställde upp med Steven Gerrard och Milan Baros från start medan man i FA-cupen åker till laget som ligger trea i Coca-Cola Championship formtabell och inte har släppt in ett mål på två månader med en samling juniorer och reservlagspelare som aldrig kommer spela en a-lagsmatch?
John Arne Riise pratar numera bara om att vinna dubbeln.
#
Är Southampton ligans sämsta lag? Frågan är helt berättigad om man har sett dem spela fotboll under hösten. Jag var aldrig förtjust i Sunderland när de spelade i Premier League och Southampton är kanske inte riktigt så dåliga men bra nära. Det är taffligt, långsamt och riktigt, riktigt uselt. Detta trots att man numera är svensklaget nummer ett med hela fyra svenskar på lönelistan. Tyvärr utan någon större framgång, även om Sportbladet som vanligt gör sitt bästa för att haussa upp betydelsen av att starta en match. Micke Svensson är långtidsskadad. Anders Svensson har som vanligt inte vunnit tränarens förtroende. Anders Jacobsson finns på plan ibland men vad han gör vete katten och den enda som får spela med någorlunda regelbundenhet är Mikael Nilsson och inte ens han är särskilt bra numera. Ibland är ett lag dåligt utan något egentligt skäl och det är vad Saints är nu. Dåliga. Riktigt, riktigt dåliga.
#
West Brom är också dåliga men man har hela tiden känslan av de är dåliga på grund av ren otur. Man kämpar som bulldoggs, varje spelare springer sisådär 38 kilometer per match och sen förlorar man snöpligt på ett insläppt mål i sista minuten. På 25 spelade matcher har man lyckats vinna 2, spela 11 oavgjorda och förlora 12. Detta ger 17 poäng. I vanliga fall skulle ett lag med denna magra poängskörd redan ha packat sin väska och plockat fram turistbroschyrerna över de exotiska städer man får besöka nästa år. Städer som Leeds, Brighton och Derby. Men detta år är lite speciellt. I år finns det en uppsjö kackiga lag i Premier League. Skikt 3. Saints är redan nämnda. De har 18 poäng. Nedanför dem finns Norwich på 17 och lite ovanför Crystal Palace på 22. Det gör det hela lite spännande.
Av dessa lag står Crystal Palace i särklass. Inte bara har man flest poäng. Man har också lyckats vinna fem matcher vilket är fler än vad Saints och Norwich vunnit tillsammans. Anledningen bakom detta stavas Andy Johnsson.
Andy Johnsson är kanske mest bekant som straffmissaren i ligacupfinalen mot Liverpool 2001 men hans målskytte har förbättrats sedan dess. Förra året vann han skytteligan i Championship och hittills i år har han stänkt in 14 fullträffar vilket placerar honom tvåa i skytteligan efter Henry. Om bottenlag ska klara nedflyttningsstrecket krävs det mål och Andy Johnson är mannen som gör dem. Därför kommer Crystal Palace inte bli nedflyttade utan det blir West Brom, Norwich och Southampton. Vilket förstås innebär att Southamptons Kevin Phillips än en gång får byta klubb när hans lag åker ur men jag antar att han har en viss vana vid det här laget. Kanske Wigan blir hans nästa adress?
#
Newcastle har svartvita tröjor och spelar på St. James Park.
Det är ungefär allt man kan säga om dem utan att harkla sig och börja småfnittra.
Newcastle har nämligen problem. Problem i storleksklass oceanångare. Naturligtvis har man alltid haft problemet att man har Fat Freddie som styrelseordförande. Mannen som i sin extas över att få tala på stora scenen vid ett fotbollsmöte i Dubai under hösten förvandlades till mannen som sade vad som föll honom in. Och vad som föll honom in var Manchester United inte längre var en stormakt inom fotbollen för David Beckham spelar i Real Madrid och Martin Edwards inte längre var boss. Vilket naturligtvis på sitt sätt var delvis sant och en fullt legitim åsikt att ha. David Beckham var en bra spelare i Manchester United och hans insatser överglänste nästan hans förmåga att skicka sms. Martin Edwards byggde onekligen upp Manchester Uniteds varumärke till dagens megaindustri.
Öka takten sista kvarten...: Del 5 av 5
