Alla Barcas vägar bär till Wembley
Barcelona har dominerat den europeiska fotbollen på många sätt, och den spanska ligan i synnerhet. Men visst känns det som att glorian hamnat snett nu?
Barcelona har hyllats som världens bästa lag. Man har till och med pratat om att det är det bästa klubblaget någonsin, och att stjärnan, den oantastlige Leo Messi, är världens bästa spelare genom tiderna. Större än Maradona. Större än Péle. Större än Johnny "Bråttom". Gällande den biten, huruvida man kan titulera sig bästa i världen, är inget jag direkt tänker lägga någon typ av värdering i. Det är ingen tvekan om att Barcelona är ett fantastiskt fotbollslag, med hela det tänk man byggt upp gällande filosofi och spelidé. Det går fort, det blir oftast rätt och man vinner titlar.
Men när vi nu är inne i en hysterisk period av El Classicos, där man kallar dom sista två för "grande" t o m, så har i alla fall min bild av Barcelona stagnerat. Jag är inte lika imponerad, inte lika imponerad under matchens alla minuter och sitter inte mållös efter ännu ett anfall innehållande 37 passningar som avslutas med en sista assist som enligt alla konstens regler inte ska vara möjligt och därefter en chip i mål. Anledningen till det är enkel, men inte mindre viktig för det. För vad fan pysslar man med mellan dessa anfall i perfektion? Vad har man fått inpräntat senaste säsongerna? Varför ska hela jävla laget fram till domaren efter en blåsning emot Kataloniens landslag, oavsett om den kommer i offensivt straffområde?
För det är ungefär det vi får se, vi som inte är neutrala och älskar FC Barcelona för att well, gemene svensk älskar Barcelona för att man läst det i någon sämre krönika i Aftonbladet eller Expressen. Det är "rätt" att hålla på Barcelona, man tror att man uppfyller den gamla tesen om att vara "supporter av bra fotboll" för att man håller på klubben som vunnit så mycket och gjort det vackert. Men under den vackra fasaden har en dunkel bild av arrogans och självförvekligande tonats fram, och den som inte ser den nu är bara naiv och blåögd.
Och bara för att lägga in en brasklapp för dom värsta påhoppen från Barcas fans, jag vet att det gnälls i andra klubbar. Jag vet att det filmas av andra spelare än dom med unicef-loggan på bröstet. Herregud, jag vet att det finns spelare som spelar minst lika bryskt, förmodligen sju resor värre, än de som är fostrade i akademin i Katalonien. Men FC Barcelona anno 10/11 har tagit det här till en ny nivå. En tragisk nivå. En för sporten pinsam nivå.
Istället för att låta sin fotboll tala, som man definitivt är kapabla till, försöker man till och från skapa någon typ av offerbild av sig själva i diverse presskonferenser. Pep Guardiola har slutat vara den profet och larvigt perfekta person han utgett sig för att vara tidigare. Han klagar, han gör uttalanden och han står och gnäller vid sidlinjen. Men det fulaste spelet, det smutsigaste, utspelar sig på planen och är en teater av såpopera-klass. För inga domslut får gå emot Barcelona, och gör dom det, då ska iaf någon i motståndarlaget minst ha en varning för en företeelse som sker på en annan arena om det är så. Exemplet med Pedro som föll som om livet var på spel för att han sprang in i Arbeloa var ett tydligt exempel på det igår. Det är frispark för los Blancos, men elva man ska fram till domare Stark för att påpeka att Pedros livsgnista är på upphällningen.
När sedan Dani Alves hunnit skrika domaren i ansiktet 49 gånger, pekat med hela handen mot di Maria och hånleende sprungit ifrån varenda avblåsning som skett så händer det. Pepe går in klumpigt i en närkamp, ja klumpigt är ordet, och hela Katalonien reser sig i vrede. Det fanns i alla fall tre dobbar som träffade Barca-spelaren på foten, och bollen hade försvunnit för säkert 0,2 millisekunder sen. I alla vi barn i bullerbyn fanns en skomakare eller liknande som hette Snäll men inte var snäll. Jag hade hoppats på att domare Stark igår skulle leva upp till sitt namn, men ack vad fel jag hade.
Precis som så många gånger förr viker sig domaren i fråga, Copa del Rey-finalen undantaget, och Pepe åker precis som väntat ut. Mourinho skickas upp på läktaren p g a utnyttjande av yttrandefriheten som är obefintlig när du möter FC Uefa, och så var den semifinalen avslutad. Och det är nu ni lackar ur ordentligt, då ni är beredda att skicka fan själv på mig. När ni skriker och demonstrerar om hur avundsjuk jag är på Barcas framgång. Att jag egentligen också vill ha spelare som Puyol, Alves och Pedro i min klubb. Men där har ni fel, jag får redan frispel varje gång Nani lägger sig och i min klubb kallar vi inte samman en mobb för att försöka hetsa fram ett kort varje gång vi fått frispark. Det gnälls, absolut, men det gnället kommer oftast från kaptenen i fråga.
Så, efter att nu fått gå loss på en väldigt frispråkigt sätt, avhandlat min avsky för vad som håller på att hända med Barcelona tänker jag lämna det upp till Er. Hur mycket fel har jag? Borde jag bannlysas från Svenska Fans för alltid? Ska jag byta adress med risk för att ni kommer och hälsar på? Well, I couldn't care less.
Leve fotbollen, leve den vackra fotbollen!
Väl mött!
Er hängivne krönikör!
/Gustaf Granqvist
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kul med texter som berör och upprör, skulle dock uppskatta om ni försökte att hålla
någon typ av nivå på kommentarerna. Nu är funktionen dock helt borttagen. Övriga
kommentarer och försök till diskussioner mottas via mail.