Lagbanner
Den nya generationen - del 4: Mannen som betydde så mycket
“Happiness is not being afraid.” - Roy Keane.

Den nya generationen - del 4: Mannen som betydde så mycket

I del 4 av "Den Nya Generationen" minns vi en spelare som betydde så mycket för laget, och som idag anses vara en av Manchester Uniteds största legender genom tiderna. Här nedan får ni en kort sammanfattning av Roys karriär, ni får höra vad 6 medlemmar på United Road har att säga om vår gamla lagkapten, och ni får hans 10 bästa "rants" som avslutning.

Roy Maurice Keane föddes den 10 augusti 1971 i Mayfield, Cork, i södra Irland. Roy började boxas vid åldern 9, och utövade sporten i flera år, där han hade ett imponerande facit. Han utvecklades snabbt som fotbollsspelare under den här tiden och efter ett år i Rockmount röstades han fram som årets spelare i laget. Roy Keane supportade Tottenham Hotspur och Celtic som ung, med Liam Brady och Glenn Hoddle som favoriter, men senare blev Bryan Robson spelaren Keane beundrade allra mest.

Roy Keane visade stor talang på fotbollsplanen, men misslyckades med att ta en plats i Irlands skolpojkslag efter en provträning i Dublin. Han var ”för liten”, enligt tränaren och scouten Ronan Scally. 1989 värvades Keane av Cobh Ramblers, där han slog igenom och imponerade stort då han lyckades spela med förstalaget såväl som ungdomslaget, vilket ofta innebar att han spelade två gånger i veckan. Nottingham Forests scout Noel McCabe fick upp ögonen för Keane efter några fina insatser i den irländska högsta divisionen, och 1990 skrev han på för den engelska klubben.

Lycklig över att ha lyckats med fotbollskarriären, Keane saknade fortfarande sin familj, och ofta bad han klubben om lov att besöka sina nära och kära i Cork. Roys första mål för Nottingham Forest kom mot Sheffield United, och redan 1991 var han ordinarie i startelvan. En ”liten” incident inträffade i FA Cupens tredje omgång, när Keane stod för ett misstag som ledde till en kvittering för Crystal Palace. Tränaren Brian Clough var så frustrerad att han slog till Keane, som var på väg till omklädningsrummet.

Roy och klubben kom inte riktigt överens om ett nytt kontrakt (Nottingham var på väg ur högsta divisionen och Keane ville bort ifall det skedde), och Clough gick ut i media och kallade honom för en ”greedy child”. "Keane is the hottest prospect in football right now, but he is not going to bankrupt this club”. Fansen brydde sig dock inte särskilt mycket om vad som skedde bakom stängda dörrar, Keane röstades fram som årets spelare i Nottingham Forest. Årets spelare kunde inte rädda laget från degradering, och mycket talade för att han skulle representera Blackburn kommande säsong. I sista sekund ringde Sir Alex Keane, och bad honom skriva på för de röda djävlarna. Signed, sealed and delivered, Keane var nu en Manchester United-spelare.

Keane var inte garanterad en startplats, då Bryan Robson och Paul Ince bildade ett starkt centralt mittfält, men Robson var 36 år gammal och handskades med skador. Roy såg då till att utnyttja detta på bästa möjliga vis, när han i sin hemmadebut nätade två gånger, för att tre månader senare avgöra Manchester-derbyt, när United vände 2-0 underläge på Maine Road. Samma säsong vann Manchester United dubbeln, ligan och FA Cupen.

Efter att Cantona något överraskande bestämde sig för att lägga skorna på hyllan, blev Roy Keane utnämnd till lagkapten. Keanes första säsong som lagkapten var en tråkig sådan, då en skada mot Leeds höll honom borta från spel stora delar av året. Leeds-spelaren Alf-Inge Haaland anklagade Keane för att ha fejkat skadan, samtidigt som irländaren låg där i smärtor. 1999 vann Manchester United trippeln för allra första gången. Keane ledde laget till en ny ligatitel, en till FA Cup-titel, men missade finalen mot Bayern Munchen på Camp Nou efter att ha dragit på sig ett gult i semifinalen mot Juventus i Turin. Insatsen i Turin är enligt de flesta Keanes bästa i karriären.

Halvvägs in i 1999-00 säsongen skrev Keane på ett nytt kontrakt med Manchester United. 2001 fick Roy sin revansch på Alf-Inge Haaland i ett Manchester-derby, när han vårdslöst kapade norrmannen som åkte på en rejäl skada. ”I'd waited long enough. I fucking hit him hard. The ball was there (I think). Take that you cunt. And don't ever stand over me sneering about fake injuries”.

2005 var Keane inblandad i en konfrontation med Arsenals lagkapten Patrick Viera. Viera konfronterade Gary Neville angående hans tackling på Jose Antonio Reyes i föregående match, vilket ledde till ett argument mellan honom och Viera. ”Tell him to shut his fucking mouth”, sa Roy till domare Graham Poll. Incidenten filmades live på Sky Sports.

Den 18:e november 2005 lämnade Keane Manchester United. Situationen mellan Roy och klubben var inte optimal, och hade inte varit så sedan försäsongen som tog plats i Portugal, där Keane klagade på boendet och dylikt. Efter en förödmjukande förlust mot Middlesbrough med 4-1 gick lagkaptenen ut i media (MUTV) och kritiserade sina lagkamrater, bland annat John O’shea, Darren Fletcher, Alan Smith, Kieran Richardson och Rio Ferdinand, där han sa detta om den senare: "Just because you are paid £120,000-a-week and play well for 20 minutes against Tottenham, you think you are a superstar”. Två veckor senare kom Roy och klubben överens om att han skulle lämna, och den 9:e maj 2006 hölls Keanes testimonial (avskedsmatch). Keane flyttade till Celtic, men spelade endast där i ett halvår. Den 12 juni bekräftade irländaren att hans karriär som fotbollsspelare var över.

Roy Keane har sedan dess tränat Sunderland, Ipswich Town. Hans tränarkarriär har inte varit lika framgångsrik som spelarkarriären, men Roy är fortfarande samma gamla kontroversiella man, som än idag är älskad i Manchesters röda delar. Säg vad man vill om den här mannen, den här ikonen och förebilden, Roy Maurice Keane är en legendar, och han är röd.

Sammanlagt blev det 480 matcher i United-tröjan, 51 mål, 7 ligatitlar, 4 FA Cup-titlar, 4 Community Shield-titlar, 1 Europa Cup-titel och 1 Intercontinental Cup-titel för Roy Keane.

“He [Keane] was our captain, he was our leader and he left a mark: where we are now is down to him, our dedication comes from the standards he set. The rules about time-keeping, about getting in a half-hour early, they were his instructions back in the day and those traditions continue.” - Darren Fletcher.

"It was the most emphatic display of selflessness I have seen on a football field. Pounding over every blade of grass, competing if he would rather die of exhaustion than lose, he inspired all around him. I felt it was an honour to be associated with such a player." Sir Alex Ferguson efter matchen i Turin.

Forumsmedlemmarna =EC=, Red-Roy, Nicky Butt, Wall, D-One & Bolin svarar på frågor:

1. Hur mycket betydde Roy Keane för Manchester United, och hur stor del hade han i framgångarna under 90-talet?

 
EC - Skulle vilja påstå att han som enskild spelare (tillsammans med Cantona) kanske varit personen som betytt mest för framgångarna under 90-talet enligt mitt sätt att se det. Båda hade enorma ledaregenskaper och inte att förakta, deras fotbollskunskaper. Vi pratar om två spelare som var enormt duktiga, med fantastiska ledaregenskaper. Fergies betydelse ska självklart inte underskattas eller ignoreras. Det man visste med Keane var att han alltid satte laget i första hand, gav 100% och krävde inget mindre av sina lagkamrater.
 
Red-Roy - Keane hade givetvis en stor del i Uniteds framgångar, han var en naturlig ledare och pådrivare som inte tvekade för att säga vad han hade på hjärtat, detta karaktäristiska drag hos Roy Keane gjorde honom ovärderlig i United under 90- talet, just för att hans hjärta och temperament var lika spotless som hans spel på plan.

Nicky Butt - Keanes betydelse för Manchester United går inte att beskriva i ord. Man kan skriva en bok, krönika eller en bibel, tror ändå inte orden skulle hjälpt. Spelade en spelare på 95% av sin kapacitet fick han sig ett par valda ord av Keane och helt plötsligt spelade liraren med 110% av sin kapacitet. När Keane nämns bland fotbollskretsar (kanske även utanför) kopplas han direkt till 'benknäckare'. Jag tror tillsammans med Sir Alex att Roy Keane var den som gjorde att United har den vinnarmentalitet som vi står för idag.

Wall - Keane var navet, motorn, etc. Han var den som fick igång maskinen när det behövdes som mest. Han var den som "jagade" de yngre förmågorna träning efter träning och match efter match, för att se till att de aldrig kunde slå sig på bröstet och vara nöjd över att "bara" spela i Manchester United. Och inte bara de yngre. Även de äldre och mer rutinerade pushade han igång. Keane var en spelare som de andra kunde luta sig mot när det gick tyngre - en ledare. Sådana spelare är ovärderliga. Att han sedan var en terrier med en bra blick för spelet, är det många motståndarsupportrar inte minns eller vet. De minns enbart honom som en "ful jävel". Men det är sådana spelare som man vill ha. Det är sådana spelare som man behöver. En spelare som motståndarna älskade att hata.

D-One - Otroligt mycket. Med sin vinnarmentalitet och ledarstil kunde vi inte haft en bättre lagkapten. Gav allt för laget i alla lägen och skyddade sina lagkamrater som en lagkapten ska göra. Utan Keano är jag säker på att vi inte vunnit vissa saker som vi gjorde under 90-talet, men det kan man säga om vissa andra spelare också. Så för att sammanfatta det kort så var han en av de stora nycklarna för oss.

Bolin - Roy Keanes betydelse för Manchester United under 90-talet jämför jag med Sir Alex betydelse för klubben. Han var Sir Alex på planen och då kan jag lova att man spelar sitt absolut bästa. Roys del i framgångarna på 90-talet är enorma. Captain Fantastic hade allt som en ledare skulle ha - Jävlar anamma, krigarinställning, passion för fotbollen, tog ingen skit, men framför allt - så gav han ALLT för Manchester United.

2. Hur kändes det för dig personligen när Roy lämnade klubben?

EC - Det kanske låter löjligt, men när jag fick höra ryktet att Keane fått sparken från klubben via skvaller på nätet hamnade jag mer eller mindre i chock. Det framkom ju senare vad som var orsaken till Fergies beslut (googla ifall ni inte vet). Det hela kändes overkligt, vår kapten, vår ledare, Fergies förlängda arm, han som personifierade hela klubben och var en enormt bra fotbollspelare. Kan säga att vi har ju förlorat finaler, fått sportsliga motgångar etc (CL te.x) men ett av de värsta fotbollsminnena för mig var Keanes avsked från klubben. Jag minns det mycket väl, veckorna efter detta var ett enda vakuum. Keane gjorde 12,5 säsonger i klubben. Inte många spelare som lyckats med den bedriften. Han var en fruktansvärt stor anledning till våra framgångar under dessa år. För mig kommer han alltid vara en hjälte, en idol och en legendar.

Red-Roy - Jag grät, och jag lipar inte för småsaker I tell you that.

Nicky Butt - När Keane lämnade kände jag tomhet. Vem skulle bli 'captain fantastic'? Vem skulle dominera mittfältet? Vem skulle stå för allt det Keane stod för? Men framför allt, hur skulle det kännas att inte se Keane i startelvan igen? Varje morgon, varje natt kände jag att det var något som saknades men förstod inte vad det var. Det var först när säsongen därpå jag insåg att våran kapten hade lämnat skutan, då kändes det overkligt.

Wall - Eftersom Keane var en enorm favorit, var det tungt. Han var allt det United stod för och står för - ärlighet, moral, stå upp för sina åsikter och ge allt, alltid. Ett enormt hjärta och en enorm vinnarskalle. Sådana spelare finns inte idag. Därför är det tyngre nu än då.

D-One - Kände mig förvånad framförallt. På det sättet som han lämnade också.....det var lite overkligt att se en sådan stor ledare lämna United. Han var pappan i laget, det kan man lugnt säga, och nu lämnades barnen ensamma....så kände jag, även om det inte var sanningen i verkligheten. Men man visste precis vad man skulle sakna när han inte längre fanns där, och det gjorde mig lite nedstämd.

Bolin - När Roy Maurice Keane lämnade Manchester United - Blev jag väldigt ledsen, för han var ju trots allt Roy Keane. Ledaren. Captain Fantastic. Han gav oss United-supportrar så mycket och han var underbar att skåda på planen. Vem minns inte tacklingen på Alf-Inge Håland i derbyt mot City? Turbulensen i spelartunneln mot Arsenal.

3. Är Keane den största ledaren du sett på en fotbollsplan?

EC - Det är väl svårt att jämföra ledare vs ledare. Det handlar väl mycket om vad man som individ uppskattar för typ av ledare. Men för mig är han en av dom absolut bästa ledarna jag någonsin sett spela fotboll. Då inkluderar jag landslagen också. Man brukar säga att vissa ledare skriker och gormar på sina lagkamrater och pushar. Andra lead by example etc. Men Keane var komplett i sin ledarstil. Han visade vägen via sitt eget spel, han skällde när det behövdes och peppade också (trots att media vill porträttera han som en gaphals). En bra ledare ska också stå upp för sina lagkamrater, vilket Keane ALLTID gjorde, fråga bara Vieira.

Red-Roy -  Han är utan tvekan den störste ledaren någonsin på en fotbollsplan, Cantona hade pondus som kunde fylla dubbla Old Traffords, men när Keane såg rött eller berättade vad han hade på hjärtat så visste man direkt vem den riktige ledaren var, brutal honesty, ett karaktärsdrag som ytterst få spelare har idag.

Nicky Butt - Utan tvekan. All respekt till spelare som Terry, Gerrard, Neville, Maldini etc. Men det Keane gjorde för Manchester United var beundrasvärt och något som kunde omvandla fiasko till succé. Du visste vad som väntade dig ifall du inte skötte dig på rätt sätt, respekten Keane hade runt om på fotbollsplaner tänker jag inte ens försöka sätta ord på.

Wall – Han är en av de största ledarna inom fotbollen. Definitivt! Nu är det väldigt svårt för mig att säga hur bra ledare han egentligen var med tanke på att jag aldrig har spelat med honom. Där är många spelare, som inhyser respekt och har ett enormt ledarskap genom att enbart vara i samma rum. Men det man har sett på TV, så måste han vara en av de störta ledarna. Om inte den största!

D-One – . Jag tycker nästan det, han var som en gängmedlem som skulle gå in i graven för ``din`` skull. Kan man begära mer från en lagkapten o ledare? Jag tycker inte det. När alla saknade energi så hade han för mycket av den, och sådant smittade av sig snabbt på andra.

Bolin – Ja, Roy Keane är den största ledaren jag någonsin sett på en fotbollsplan. Steven Gerrard, John Terry, Patrick Vieira är inte ens i närheten av Roy.

4. Vilken spelare i dagens trupp är mest lik Keane i sitt sätt att spela fotboll?

EC - Möjligen Vidic och Rooney. Dock är ingen av dem egentligen i närheten. Vi saknar en ledare av Keanes kaliber.

Red-Roy – Rafael Da Silva... Skämt åsido, ingen är i närheten av Keano, ingen…

Nicky Butt – Oj, svår fråga. Vi har många spelare som är ledartyper men tycker ändå att vi saknar lite av just den 'Keanetypen'. Om det är någon som ens är i närheten av honom skulle det vara Rooney eller Ferdinand som har liknande vinnarinstinkt där en andraplats inte är tillräckligt. Att hitta en 'ny' Keane är väl bara en dröm som kommer förbli en dröm...

Wall – Som människa, är det ingen. Kan inte tänka mig de. Inte spelare för den delen heller! När Keane var med, vågade ingen vika ner sig. Ett tag trodde jag Fletcher skulle axla hans roll. Men till slut insåg jag att Keane går inte att ersätta. Och speciellt inte med tanke hur det ser ut idag, med alla pengar som finns. Spelarna vänder kappan efter vinden. Keane gjorde det inte. Han stod upp för det som var riktigt och han vågade säga det. Sådana spelare finns inte idag. Det är bara som vi hoppas och tror.

D-One – . Ingen, sådana ledare växer inte på träd tyvär. Men om jag ska ta någon som kan visa lite glimtar så är det Rooney, han kan brista ut o skälla ut folk när de ``behöver`` bli utskällda på planen. Han är en vinnare precis som Keane, och han gör det aldrig för sitt eget nöje.

Bolin – Enkel fråga och ett ännu enklare svar: Nej. There's only one Keano. Kanske att Darren Fletcher är mest lik honom, men ändå så långt ifrån.

5. Var placerar du Roy Keane på din lista över favoriter i Manchester United genom alla tider?

EC – Tycker det är svårt att rangordna spelare i klubben. Alla spelarna, eller många har bidragit på sitt sätt och format den historian vi har idag. Allt ifrån Busby babes till Big Norm, Bruce /Pally, Cantona, class of 92, Keane, Ronaldo etc. Men som svar på frågan. Utan inbördes rangordning, Robbo, Cantona och Keane.

Red-Roy – Eftersom jag bytte namn till att heta efter min stora idol genom tiderna så måste jag säga Roy Keane, hans rättframhet och ärlighet har alltid varit någonting jag identifierat mig med. Sedan att han var en gudabenådad Killing Machine på plan gör inte saken mindre roligt

Nicky Butt – Har väldigt svårt lista mina favoritspelare. Jag kan definitivt säga att han är på en topp 5 lista. Men han har ju en rejäl konkurrens mot tuffa grabbar som Scholes, Giggs, Cantona som jag har en stor kärlek för. Jag vill inte välja någon före den andra, men topp fem får mitt svar bli, tråkigt men sant.

Wall – Keane är nummer ett för mig. Han var en sådan spelare som lyfte Premier League och brittisk fotboll. Han personifierade brittisk fotboll. Att han sedan var en människa med integritet, moral och hjärta, gör allt ännu bättre. Andra supportrar kan säga vad dom vill. Men vi som kan vårt Manchester United, vet vad Keane var och är - legend!

D-One – Svår fråga.... Mina personliga favoriter har alltid varit Giggs&Scholes, så efter de kanske? Jag vet faktiskt inte, med så många otroliga spelare som passerat i United är det väldigt svårt att svara på en sådan fråga.

Bolin – Plats nummer ETT. Just på grund av att han gav allt för Manchester United Football Club.

Topp 10 Roy Keane Rants:

1) THE ONE THAT GOT ROY THROWN OUT OF WORLD CUP:

Keane temporarily quits international football after a monumental slanging match with Republic of Ireland boss Mick McCarthy, in front of his team-mates in Saipan. Keane had expressed his frustrations with the side's preparations for the 2002 World Cup to the Irish Times, telling them: "You've seen the training pitch and I'm not being a prima donna. Training pitch, travel arrangements, getting through the bloody airport when we were leaving, it's the combination of things. I would never say 'that's the reason or this is the reason', but enough is enough."

That interview led to a furious row, during which Keane told McCarthy. "Mick, you're a liar... you're a fucking wanker. I didn't rate you as a player, I don't rate you as a manager, and I don't rate you as a person. You're a fucking wanker and you can stick your World Cup up your arse. The only reason I have any dealings with you is that somehow you are the manager of my country! You can stick it up your bollocks."

2) THE ONE THAT LED TO ROY LEAVING MANCHESTER UNITED
Keane leaves Manchester United after attacking seven of his team-mates on the club's TV channel, MUTV. Keane's most stinging vitriol was reserved for Ferguson's record signing, Rio Ferdinand. "Just because you are paid £120,000-a-week and play well for 20 minutes against Tottenham, you think you are a superstar," Keane said. "The younger players have been let down by some of the more experienced players. They are just not leading. There is a shortage of characters in this team. It seems to be in this club that you have to play badly to be rewarded. Maybe that is what I should do when I come back. Play badly." Not surprisingly the video, originally scheduled as part of the Roy Keane Plays the Pundit slot on MUTV, was pulled at the insistence of manager Sir Alex Ferguson.

3) THE ONE WITH THE SNAPPED LIGAMENT
After Keane suffered a season-ending knee injury while trying to trip up Alf Inge Halaand in September 1997, the Irishman stewed for three years before exacting his revenge in the Manchester derby. "I'd waited long enough. I fucking hit him hard. The ball was there (I think). Take that you cunt," he recalled in his autobiography in 2002. "And don't ever stand over me again sneering about fake injuries. And tell your pal [David] Wetherall there's some for him as well. I didn't wait for Mr Elleray to show the red card. I turned and walked to the dressing room."

4) THE ONE WITH THE PRAWN SANDWICH:
Keane hits out at sections of United's support in the wake of what he felt was a dire atmosphere in the club's Champions League clash with Dynamo Kiev in 2000. "Sometimes you wonder, do they understand the game of football?" he splutters. "We're 1-0 up, then there are one or two stray passes and they're getting on players' backs. It's just not on. At the end of the day they need to get behind the team. Away from home our fans are fantastic, I'd call them the hardcore fans. But at home they have a few drinks and probably the prawn sandwiches, and they don't realise what's going on out on the pitch. I don't think some of the people who come to Old Trafford can spell 'football', never mind understand it."

5) THE ONE WITH THE RUN-IN WITH BIG JACK:
Even as a teenager, Keane is not afraid to stand up to authority. Following a friendly against the United States in Boston in 1991, the Republic of Ireland team are allowed a night out. The next morning, with departure set for 7.30am, the team are kept waiting until 8am by Keane. A furious Jack Charlton says: "Nineteen years old, your first trip, do you have any idea how long we have been waiting?" Keane replies, without a hint of fear: "I didn't ask you to wait, did I?"

6) THE ONE WITH THE LETTER:
In 2000, Manchester United write a letter to fans blaming Roy Keane's new £52,000-a-week contract for the hike in season ticket prices. Roy, unsurprisingly, isn't happy. "I'm not one for holding grudges but this was a stupid mistake, a bad public relations exercise and something that should never have happened," he thunders. "I'm still waiting for my apology but I could be waiting a long time. The board have tried to explain what they meant, that it was part of a wider picture of trying to keep the fans informed, telling them the club wanted to rebuild and strengthen, which is why prices were going up. The fact is nobody should be singled out in a letter. It wasn't right. I felt everything was being laid at my door."

7) THE ONE WHERE PLAYERS ARE "PIECES OF MEAT"
It's 2002, and Jaap Stam's £16.5m departure to Lazio finds Roy unhappy. Again. "His transfer to Lazio illustrates how little power footballers have in the game. Contracts mean nothing," he fumes. "He has discovered that, to football clubs, players are just expensive pieces of meat. The harsh realities remain and when a club decide they want to sell there is little you can do once the wheels are in motion."

8) THE ONE WHERE ROY PROVES TO BE A FORTUNE TELLER:
Just prior to United's make-or-break Premiership showdown with Arsenal in 2002, Keane questions the desire of some of his team-mates and warns - prophetically as it turns out - the Red Devils could end the season without a trophy. "There are a lot of cover-ups sometimes and players need to stand up and be counted," he admits. "I'm not sure that happens a lot at this club. That's the least we should do. We shouldn't have to demand it from the players - they should be proud to play and give 100%. We're not asking for miracles. We're asking them to do what they should be doing. When players don't do that it's bloody frustrating. We're going to find it hard to win the league and if we end up with no trophies there's something wrong."

9) THE ONE WHERE HE BLAMES THE YOUNGSTERS
As United lose their grip on their Premiership title in 2004, Keane rounds on unidentified younger players, accusing them of not pulling their weight. "We have one or two young players who have done very little in the game," he spits. "They need to remember that and not slack off. They need to remember just how lucky we all are to play for Manchester United and show that out on the pitch."

10) THE ONE WITH THE IRISH BLAZERS: 
In 2001, Keane hints he might quit the international stage if Republic of Ireland officials continue to treat the squad like second-class citizens. Fresh from a brilliant performance in a 4-0 thrashing of Cyprus, Keane blasts the FAI. "Where we trained last Monday, in Clonshaugh, was abysmal and it has been for as long as I've known it," he says. "I was fairly critical about our seating arrangements on the flight out here, when the officials were sitting in the first-class seats and the players were sitting behind. For me that's simply not right and it's not just because I'm playing for Manchester United. The priority has to be the team - and I don't think that has always been the case here."

Jens Andersson2011-09-02 19:34:00

Fler artiklar om Manchester U

MUWomen’s Barmy Army: Marinbiologen som räddar allt
Tre tankar och spelarbetyg efter segern mot Manchester City
Inför: Manchester City – Manchester United