Ett efterlängtat uppehåll
Sir Alex har för en gångs skull sagt att han uppskattar ett landslagsuppehåll. Jag är beredd att hålla med honom, som så många gånger för. Vi tar ett par djupa, andas ut och sitter lugnt ner i båten.
När nu våren gjort något slags halvhjärtat försök att ta sig in i våra liv än en gång, och påminnt om en ljusare vardag och allt det där som jag nämnt förut så får vi äntligen en chans. En chans att andas ut, sitta ner och kontemplera över vart vi befinner oss, hur vi tagit oss dit och vart i hela jesu namn det här kommer att barka.
Efter en sensommar och höst kantad av prostitution, kontraktstjafs och "uppsägning" från en och samma man började vi spela fotboll. Eller rättare sagt mitt i allt det där försökte vi spela fotboll, Uniteds fotboll, och i alla fall jag var faktiskt lite lagom nervös i inledningen. Vad hände egentligen i Fulham? Vad hände i Liverpool mot Everton? Frågor som aldrig blir besvarade, aldrig riktigt ärligt. Men vi tog oss upp på banan, vi tog fram vårt krigarhjärta och vi hittade en Bulgar som bestämt sig för att göra mål. Jag har redan skrivit milslånga rader om Dimitars storhet den här säsongen, men jag känner att jag har minst några kvar. Han är fenomenal, har alltid varit, med skillnaden att i år går dom "lätta" bollarna in och det finns vissa sätt att bli helgonförklarad på Old Trafford. Män som Scholes&Giggs som spenderar halva sin liv där är en väg, att bara vara en magnifik spelare som Cantona är en annan. Berbatov hade varken tiden eller den karisman, så han valde att göra hat-trick mot Scousers. Works for me!
Nu när vi passerat nyår för ett bra tag sen, och Chelsea verkar ha vaknat, så leder vi alltjämt ligan. Ledningen är inte lugn på något sätt, herregud vi klarade precis av att slå Bolton senast, och vi kommer att få bita sönder många naglar och nagelband innan vi kan börja fira. Vi måste få tillbaka ex antal skadade spelare, bygga vidare på Michael Carricks numera beundransvärda mittfältsspel och bara njuta av när Hernández sätter fart. Om tio år när man googlar "världens bästa värvning", ja uppslagsverken har dött ut nu morsan, så kommer han pryda varenda sökresultat. Det är inget löfte till er andra supportrar. Det är snarare ett hot. Sällan har jag skådat en så fantastisk första säsong av en så ung spelare, och trots att han matchats in i det på bästa Fergievis är han nu på allvar med och konkurrerar om en plats i startelvan. I Manchester United. Under sitt första år. Just saying!
Om allting i ligan egentligen kan sägas ligga i våra egna händer har vi ett annat läge i de två cuperna vi är kvar i. Ligacupen vanns av ett mariginial-lag i en final som var otroligt underhållande att se, men är i ärlighetens namn absolut minst viktig. Och även om jag inte direkt blir upphetsad av FA-cupen så är det självklart att den kommer att riva upp känslor, skapa hets och förmodligen bidra till ett eller annat krogtjafs. Det ska bli underhållande, det kommer att bli hårt och kanske i det närmast liknas med motståndet vi mötte på Anfiel häromsistens. City kommer att se matchen mot oss som sin VM-final, och det är med en klassisk skräckblandad förtjusning jag ser fram emot den.
Ungefär samma känslor infinner sig när jag tänker på Champions League, och dubbelmötet med Chelsea. Vi kan räkna med alla blickar emot oss, försnacket kommer säkert att handla om "det tråkiga spelet" vi representerar enligt diverse oklar expertis. Om jag får drömma spelar vi ut Chelsea och vinner även borta i London. Om jag ska vara realistisk tror jag att det kommer bli något så fruktansvärt jobbigt. Ett Chelsea som visserligen gjort årets sämsta värvning näst efter Carrol, men som samtidigt trummat igång efter att tomrummet efter Ray Wilkins börjat accepteras och som kommer att bli otroligt farliga. Det här är trots allt turneringen ryssen vill vinna, och han kommer göra allt för att lyckas med det. Oavsett mängd rubel det krävs.
Så kära vänner och fotbollsälskare, se till att njuta av det här uppehållet och be för allt vad ni kan. Inte till Gud utan till det medicinska teamet som ska göra så många som möjligt redo för ett av de viktigaste slutspurterna någonsin. Vi kan ta trippeln, vi kan ta den 19e titeln. Let´s make it happen!
Väl mött!
Er hängivne krönikör/
Gustaf Granqvist