Ett gott dagsverke
Man kanske är väl nostalgisk och naiv. Tror fortfarande att matcherna mot Arsenal ska bli en kavalkad av hårda smällar, kontroversiella domslut och Roy Keane. Det händer inte längre och det enda man känner efter 90 minuter på Emirates är "job well done". Annat var det förr.
När Sir Alex anlände till arenan gjorde han det med ett leende. Det finns en ljusning på skadefronten, ligan är inom fortsatt räckhåll och Cathy hade utlovat en riktigt fin söndagsstek om poängen var med hem från London. Wenger såg mer butter ut, vilket han visserligen alltid gör, samtidigt som han hade en annan inställning till den här matchen. Man kanske inte pratar om revansch som en motivator offentligt men nog fan måste han ha spelat upp 8-2-matchen för spelarna ex antal gånger. Just revanschlustan var något jag hoppades på att få se, en startelva som verkligen gick in för att smälla på ordentligt och skapa lite hets redan från början. Men Vieira verkade ha tagit allt vad fysisk aggressivitet heter när han lämnade London och Arsenal har inte behov av någon tung pjäs att luta sig mot.
Förutsättningarna för matchen blev ju inte klara förrän Webb tittat på nåt annat när Balotelli siktade mot Parkers huvud för att sedan, visserligen helt regelrätt, blåsa straff för City på United Stadium. Men när den för dagen mycket kompetente Dean blåste igång kvällens huvudattraktion på Emirates var det bara 3 poäng som gällde för United. Varje eventuellt poängtapp nu när man faktiskt börjar inse att det finns ett slut på en säsong är livsfarligt. I Spanien säger man visst att 3 poäng mellan Barca och Real inte betyder någonting om man har ett av alla 1000 el clasicon kvar så jag tänker att vi tar den inställningen över hit också. Vi har City kvar på bortaplan och det är ju en match vi vet att vi vinner i år.
Men ska man säga något riktigt positivt om kvällens match så kan man titta på spelet i första halvlek. Då trummade United på, kontrollerade relativt komfortabelt från minut 10 och det såg ut att bli en stabil seger. Nani hade skickat Djorou upp på läktaren tillräckligt många gånger för att hela publiken skulle kunnat bli bjudna på varsin paj, Valencia skickade in bollen lite när han kände för det från andra kanten och innermittfältet dominerades av Carrick och Giggs. Det var tryggt och stabilt utan att vara briljant på något sätt. När Nani missade ett gyllene läge tänkte jag att det kunde bli "en sån där kväll" men efter att Giggs visat gamla inläggstakter och Valencia haft en nick-lektion var det dags för paus och då kändes det som att ingenting skulle kunna förstöra det här. Arsenals avsaknad av Arteta var uppenbar och Rosicky blir ju aldrig så bra som man trott. Van Persie kunde lika gärna suttit och twittrat medan Chamberlain såg ut att vara Gunners enda väg in i det hela.
Man får ju aldrig ärligt veta vad som sägs i omklädningsrummet, Djorou sa nog inte mycket alls utan gick förmodligen till duschen direkt, men ibland skulle man bra gärna vilja det. Om inte annat så för att få en förklaring till andra halvleks utveckling. Det var som att Carrick och Giggs kom på att de var underbemannade på mittfältet, Evans och Smalling insåg att varken Vidic eller Ferdinand fanns att luta sig mot och laget föll djupare och djupare. Till slut kommer ju då kvitteringen, oundvikligen och i efterhand kanske man ska vara glad för att det inte blev fler. Men nu hade United visserligen fler lägen att utöka sin ledning på redan innan kvitteringen och det var otroligt frustrerande att se. När sedan Wenger gjorde det mest obegripliga bytet i mannaminne fick man hoppet tillbaka på riktigt. Walcott groggy, Chamberlain utbytt och en ryss som inte slagit 10 passningar rätt i en match sedan EM 08 skulle väl inte kunna göra något mer mål. När sedan Sir Alex bytte ut Rafael på ett, för mig, halvtaskigt sätt kändes det som att man nästan nöjde sig med en poäng.
Men Sir Alex vet det vi andra inte fattar och det bytet visade sig ju vara precis sådär genialiskt som man ibland önskar för att få bli påmind om hans storhet som manager. Valencia fortsatte visa upp sin storform, var otroligt kylig i rätt ögonblick och Welbeck fick frälsa oss och sina tillresta Salford-bröder en gång till. Han kommer att bli en ikon Welbeck som spelaren som gått igenom hela ledet och blivit upplärd av van Nistelrooy och en framtida ikon för klubben. Kulturbärare är något inte alla klubbar stoltserar med men Welbeck har alla förutsättningen för att bli en. Tittar man på dagens trupp är det rätt få som kan ta åt sig titeln, Giggs och Scholes så klart men enligt min syn på det hela är vår kapten kanske den mest öppenhjärtliga av dem alla.
Patrice Evra kanske haft de bästa åren som fotbollsspelare bakom sig och passerat sin peak. Men är det något fransamannen bidrar med så är det hjärta och inställning. Visst, han är ett köp från Monaco för 6 år sedan eller något sånt och inte i närheten av den historien i klubben som t ex Giggs. Men är det något han alltid visat klubben så är det tacksamhet och inte bara genom att slå för bröstet i rätt lägen utan även i intervjuer. När Rooney-gate blossade upp var han en av dem som vågade vara öppet kritisk, han har aldrig pratat om att lämna klubben och har alltid ställt upp när det behövts. Han är en trogen spelare och en lojal kapten och sällan skadad utan en av dem spelare som spelar mest matcher per säsong år ut och år in. Jag är så förbannat trött på allt gnäll och smädelser som riktas mot en av mina absolut favoriter i dagens United. Offensivt är han fortfarande en av världens bästa vänsterbackar, våga inte påstå något annat, samtidigt som han definitivt hänger med defensivt på absoluta världstoppen. Tar sällan kort, är oerhört bra på att sätta igång anfall och tvekar aldrig i en duell. Dagen då Patrice Evra slutar spela fotboll för Manchester United kommer att vara en sorgens dag vilket ni pessimister kommer att bli varse. Idag var han Uniteds bästa spelare, tillsammans med Valencia och ni som inte såg det bör nog läsa om boken "Fotbollens ABC".
Nog om det, nu tittar vi framåt. Nästa lördag smäller det och Liverpool ska få känna på hur det är att åka ur i FA-cupens fjärde omgång.
Väl mött!
Er hängivne krönikör
/Gustaf Granqvist