The North West Derby - Frankly Mr Shankly
Det är lätt att virra bort sig i det jytter av fotbollsmatcher som spelas under en säsong, det är lätt att ta de stora matcherna för givet. Det finns dock två matcher per år som vi aldrig kan förringa vikten av och bara se som ett par i mängden. Liverpool. Liverpool FC.
Vi har växt upp, så väl du som jag, med ett inneboende förakt mot Liverpool FC. Jag växte upp med en pappa som haft laget som "sitt" lag sedan 60-talet medan han misslyckades fatalt med sin uppfostran av sin enda son vilket lämnade oss längst ut mot varje armstöd i soffan under tiden när vi delade TV. Nu delar vi inte TV längre, det var ett tag sedan nu, men likförbannat fortsätter spänningen att bubbla upp till ytan så fort dessa matcher är över oss. Det är lätt att ta dessa känslor för givet, precis som matcherna i sig alltså, men de är där av en anledning som är värd att förstå. Som United-supporter ska du förakta Liverpool, som Liverpool-supporter ska du förakta United. Det har inte direkt blivit bättre med åren, snarare precis tvärtom och egentligen kanske ingen idag aktiv spelare beskriva det bättre än Steven Gerrard.
"During 90 minutes of football, I want United to die." - Steven Gerrard
När man diskuterar rivaliteten mellan United och Liverpool pekar man gärna på historien mellan städerna. Manchester som den framgångsrika industristaden som växte fram i perfekt takt med industrialiseringen där framförallt textiltillverkningen satte staden på världskartan. Men det fanns ett problem, man låg för långt in i landet. Exporten av varorna flöt inte lika smidigt som den hade kunnat göra i en stad som låg i direkt anknytning till havet och världen. Möt Liverpool, staden som också växte fram som en storstad med sin hamn som försåg stora delar av stadens befolkning med arbete. Arbetarna i Manchester föraktade arbetarna i Liverpool för att man drog så pass mycket nytta av att sköta exporten från England till resten av världen och vice versa. Lösningen? Manchester ship canal, Manchesterkanalen, som möjliggjorde att transporterna gick förbi Liverpool och därmed eliminerade en hel del av de arbetstillfällen som fanns i Liverpool. Ingen stadsbefolkning godtar det så där rakt upp och ner och här någonstans började de stora hatkänslorna mot varandra blossa upp.
"I can’t stand Liverpool, I can’t stand Liverpool people, I can’t stand anything to do with them." - Gary Neville
Personligen har jag ju absolut ingen relation till det där. Jag har aldrig bott i Manchester och har ingen släkting som överhuvudtaget har någon koppling till de människor som levde under slutet av 1800-talet. För mig handlar det bara om fotboll och allting som kommer med den. I det här fallet kan vi dock inte förringa vikten av historien, den är nämligen här för alltid och kommer alltid att färga oss. Sir Matt Busby byggde någonting som man än idag måste beundra. Ett gäng pojkar med smeknamnet Busby Babes charmade en hel fotbollsnation, var på väg att erövra hela Europa och innan den tragiska olyckan hann man ändå öppna vägarna mot Europa för lag från England. När Sir Matt sedan lyckades ta sig tillbaka till fotbollen, rekordsnabbt bygga ett nytt lag för att sedan vinna Europacupen var det på många sätt kulmen av en framgångsrik United-period.
"Some people believe football is a matter of life and death, I am very disappointed with that attitude. I can assure you it is much, much more important than that." - Bill Shankly
Men 70-talet kom och även om Liverpool hade vunnit ligan ett par gånger under 60-talet, var det först nu man tog över fullständigt. Titlarna under 70- och 80-talet talar sitt tydliga språk med 11 ligatitlar t o m 89-90 och 4 Europacuptitlar var man odiskutabelt Englands största klubb och en av Europas största makthavare. Bill Shankly lade under sin tid grunden till det som kom att bli en fantastisk resa och har samma status i Liverpool som Sir Matt Busby har i Manchester. Han följdes av en idel framgångsrik trio i Bob Paisley, Joe Fagan och Kenny Dalglish. Men under Dalglish landade en annan skotte i England med en plan. I Liverpool hade man börjat ana oråd, man visste vad mannen från Govan var kapabel till och man visste hur otroligt missnöjda United var med den maktbalans som rådde.
"If them down the road ever get it right, we´ll all be in trouble" - Peter Robinson, Liverpool Chief Executive
Det är här de flesta tror att rivaliteten blev den vi ser idag. Liverpool hade tagit över fullständigt och avundsjukan och ilskan växte hos den nordvästra grannen i Manchester. År efter år fick man snällt se på hur Liverpool dominerade fotbollen i England samtidigt som man själva fått nöja sig med några FA Cup-titlar. Dessutom hade huliganismen satt sina tydliga spår i fotbollen under 70 och 80-talet vilket gjort att United t o m fått spela två hemmamatcher i början av 70-talet på Anfield efter att man blivit förbjudna att spela på Old Trafford. Avundsjukan och ilskan hade övergått i rent hat genom allt våld och vid ett tillfälle kastades det t o m tårgasmot United-spelarna innan en match på Anfield. När dessutom spelarna på planen drog till sig sina klubbmärken och kände med supportrarna spred sig också känslorna ner till varenda grässtrå. 
"My target is to get ahead of Liverpool" - Sir Alex Ferguson
När Souness fick ta över en klubb med åldrande spelare som var närmre pension än sin peak i respektive karriärer hade Sir Alex börjat få fart på Man Utd. De dryga 26 år som följt sedan Sir Alex kom till klubben har varit fantastiska för alla de United-supportrar som genomled 70- och 80-talet, en desto tyngre resa för de Liverpool-supportrar som gladdes under samma period. När nu Liverpool snällt får se på medan United skördar framgångar i form av titlar har glåporden egentligen bara bytt håll. Det finns fortfarande problem med huliganism i England och de ramsor som skickas mellan läktarsektionerna lämnar ingen oberörd. Sir Alex har under de senaste bortaresorna försökt förmildra stämningen, bl a genom ett välkänt brev som delades ut till alla tillresta supportrar inför matchen i FA-cupen i januari, men det troliga är att det inte kommer att förändras under den närmsta tiden. Den hätska stämning som tidigare mest befann sig på gatorna mellan de som valde att ta till nävarna har flyttat in på arenorna och även ner på planen på ett mer aggressivt sätt genom spelare som Gary Neville och Steven Gerrard. Efter Suarez/Evra-affären förra säsongen har ingenting blivit enklare, snarare tvärtom.
"My greatest challenge is not what’s happening at the moment, my greatest challenge was knocking Liverpool right off their f***ing perch.
And you can print that." - Sir Alex Ferguson
Manchester United har inte vunnit på Anfield sedan 2007, när O´Shea av alla människor avgjorde och Gary Neville firade som vilken supporter som helst, bortsett från att han faktiskt hade rätt att vara på planen. Det är händelser som Garys firande, Gerrards kamerakyssande på Old Trafford och Suarez/Evra-incidenten som gör att den här rivaliteten aldrig kommer att försvinna. Det handlar om Englands två största klubbar, med United som ensam härskare vad gäller ligatitlar och med Liverpool som den största engelska klubben i Europa. Matchen på söndag är ytterliggare ett steg in i framtiden som utgör dessa två klubbar. Dessa två fantastiskt framgångsrika fotbollsklubbar.
Det är en ära att vi får njuta i 90 mintuer till.
Väl mött!
Er hängivne krönikör
/Gustaf Granqvist
Twitter: @ggranqvist
