Gästkrönika: "New York is safe, Irene hit Arsenal instead"
Jag börjar med ett twitter inlägg jag läste häromdagen efter United – Arsenal matchen, som löd: ”New York is safe, Irene hit Arsenal instead”.
Innan dess, så hörde jag lillebror yla och vråla efter deras 1-5 vinst mot Tottenham. Skribenterna på aftonbladet hade redan lagt upp en massa krönikor och artiklar om matchen. Det ekade runt hela Europa efter lillebrors vinst. Och jag tänkte för mig själv: ”Herregud, hur ska vi nu kunna slå detta?” Hur dum var jag ens som tvivlade på United?
Ingen kan väl egentligen beskriva denna fotbollsmatch med bara ord, om man nu ska kalla det för match.
En match har jag fått veta är när man har elva gubbar på varsin planhalva och så ska man hålla bollen inom laget och sedan så småningom kämpa om att få in bollen i motståndarlagets mål.
Men det vi fick se igår var en helt annan fotboll än den vi är vana vid. Jag syftar inte bara på resultatet då, utan all rörelse vi fick se på banan. Var det någon annan än jag som la märke till det? Rooney var i backlinjen och jagade boll, sekunden efter var han längst upp på topp och lirkade in en massa frisparkar. Young, han slickade rent kanten längs sidlinjen. Nani, han hånade Armand Traoré gång på gång på högerkanten. Welbeck, han var med anfall efter anfall, tills han blev skadad och utbytt. Cleverley sprang runt som en dåre, Anderson likaså. Sedan så pang, bom, poff, paff och BOM, hela åtta gånger om. Sedan så fick fram ett resultat som innebar 8-2. Det innebar en serieledning, där vi hör hemma.
Publiken då? Jodå, dom satt som om dom vore på Colosseum på 80 e.Kr. Dom såg United kriga, kämpa och slita som djur. Men, vilken utdelning, det där var rena rama jackpotten. Den matchen är en varje fotbollsfantast dröm att få uppleva.
Slakt. Massaker. Rån. Olagligt? Ja, absolut. men ändå så vackert, så underbart och så genialt. Tack mitt älskade Man United för den olagliga uppvisningen!
