Historien om: Sir Bobby Charlton
Sir Bobby Charlton, Manchester United och England.
För den yngre generationen kan det vara svårt att relatera till äldre människors prestationer och liv, av den enkla anledningen att vi lever i nuet. Material finns alltid, frågan är om man orkar gräva? I vissa fall kanske man inte behöver gräva så djupt för inse fakta och förstå personens prestation, i andra fall kanske man aldrig kommer förstå betydelsen av den enskilde individens arbete just p.g.a. att du aldrig var där på plats för att förstå hur det var. Bakom en framgångsrik människa finns det alltid duktiga och flitiga människor som gör det möjligt för andra att le i ljusets skimmer. Idag tänkte jag ger er berättelsen om Sir Bobby Charlton.
Det kom förmodligen inte som en chock att Robert ”Bobby” Charlton hade talang för fotboll. Hans morbröder var alla professionella fotbollspelare, Jack Milburn, George Milburn, Jim Milburn spelade alla för Leeds och Stan Milburn som bl.a. tillhörde Leicester under sin karriär. Bobbys mor var kusin med den legendariske Jackie Milburn som spelade hela sin karriär i Newcastle United. Morfar Tanner och mamma Cissie var betydelsefulla och hjälpte honom att utvecklas i tidig ålder på fotbollsplanen. Äldre brodern Jack var Leeds trogen under hela sin spelarkarriär och tränade bl.a. Middlesbrough, Irlands landslag och blev 1988 utsedd till världens näst bäste manager(World Soccer Manager of the Year awards).
Bobby syntes tidigt i landslaget för engelska skolpojkar, och upptäcktes av Joe Armstrong 1953 under en match med sitt skollag, Charlton signade för Manchester United 1953 då han var femton år gammal. Mamma Cissie ville till en början inte släppa in Bobby i det på den tiden osäkra yrket: fotbollspelare. Han började därför jobba som mekaniker i Manchester men efter ett år i klubben skrev han på ett heltidskontrakt för den röda Manchesterklubben.
Charlton formades i klubben under en spännande tid, han räknas idag som en av ”Busby Babes”. Spelare som utvecklades på Old Trafford under 1940, 1950 och 1960-talet under stor framgång. Framförallt, när man nämner ”Busby Babes” tänker man ofta på de spelare som var med i den hemska flygkraschen i München, februari 1958. Spelarna var förutom otroligt talangfulla även dedikerade till sporten, klubben och Sir Matt Busby och han stab. Bobby, som hade en otrolig talang kämpade sig igenom ungdomslagen och reservlaget genom att regelbundet göra mål, mycket mål. Debuten i a-laget kom mot Charlton i oktober 1956, det enda man pratade om efter matchen var Bobby Charlton, Ynglingen som gjort två mål på Charlton och presenterat sig för den stora fotbollsscenen.
Samtidigt tjänstgjorde Charlton i den brittiska armén i Shrewsbury tillsammans med sin lagkamrat och kanske bästa vän, Duncan Edwards.
Under sin första säsong i a-truppen gjorde han 14 framträdanden, sammanlagt 12 mål blev det för pojkspolingen. United vann ligan, men förlorade tyvärr FA-cupfinalen mot Aston Villa och hindrade klubben från dubbeln. Under kommande säsong var Charlton ordinarie och som regerande mästare blev man första klubb i England att delta i europacupspel trots att FA motsatte sig det till en början. Väl inne i turneringen lyckades man ta sig hela vägen till semifinal, men väl där tog det stopp mot det spanska huvudstadslaget Real Madrid. Laget utvecklades och säsongen därpå mötte man Röda stjärnan från Belgrad i kvartsfinal.
De röda djävlarna från Manchester lyckades slå jugoslaverna med 2-1 och nu väntade en retur nere i Belgrad. Väl framme i Belgrad kunde ingen i Röda stjärnan stoppa Bobby från att göra två mål och United gick upp i en 3-0 ledning. Hemmalaget kunde trots det jobba sig in i matchen igen och ordna fram ett kryss. Trots det så var ändå Manchester United vidare till semifinal och stämningen var strålande runt laget. Efter lite firande så var det fullt fokus på Wolves i ligaspelet.
Tyvärr kom laget aldrig hem och spelade den där viktiga matchen mot Wolves. Man kom inte längre än till München. Planet som skulle ta laget hem till Manchester lyfte aldrig utan kraschade under starten.
Det hela har satt djupa sår i klubben och att ett så talangfullt och framgångsrikt lag bara utplånades på några minuter är givetvis fruktansvärt sorgligt. Bobby klarade sig med några skärsår på huvudet. För hans kamrat Duncan Edwards gick det sämre, han avled tragiskt på sjukhus p.g.a. skadorna han åtdrog sig. Charlton var den förste skadade att bli utskriven från sjukhuset, Bill Foulkes och Harry Gregg blev aldrig skadade så de åkte direkt hem till Manchester. När väl Bobby kom hem till Manchester igen, 14 februari 1958 var han givetvis oerhört skakad av det som hänt och vetskapen om att hans lagkamrater var döda. 20 år gammal gick det rykten om att han skulle sluta spela p.g.a. det som hänt. Man kunde se honom spela boll på gatorna i Manchester med småpojkar. Trots ryktena gjorde han comeback mot West Brom den första mars 1958. Att ens lyckas på ihop ett speldugligt lag till resten av säsongen är bara det en seger i sig. Att klubben lyckades ta sig till sin andra raka FA-cupfinal är ett mirakel. Det var första gången Sir Matt Busby var tillbaka efter olyckan. Trots sin närvaro kunde hans ord inte ta United till vinst Bolton vann med 2-0.
Hans karriär i landslaget tog nu fart och första matchen var mot Skottland där han sköt in ett riktigt fint volleymål. Mot Portugal i sin andra match för ”Three lions” gjorde han två mål som tog England till en fin 2-1 vinst. Nästa match mot Jugoslavien blev inte lika lyckad Bobby gjorde en riktig plattmatch och engelsmännen förlorade stort, 4-0. Trots insatsen mot Jugoslavien kom Charlton med i truppen till VM 1958 i Sverige men spelade inte en minut.
Bobby hade nu verkligen gett ett stort avtryck i Manchester United och England. Han gjorde ofta riktigt vackra mål men framförallt var han en målskytt av högsta rang. Målen rullade in i både landslag och klubblag och hans mål mot Argentina i 1962 års VM i Chile var hans 25 på 38 matcher i landslaget. Trots sin individuella skicklighet kunde han inte förmå sitt England att besegra Brasilien i kvartsfinalen. Året efter vann han FA-cupen, vilket gjorde att han äntligen fick vinna cupen efter två tidigare försök.
Som en av få kvarvarande spelare efter tragedin 58 hade Bobby varit del i en fantastisk återuppbyggnad och titlarna började nu återigen rulla in. Två ligatitlar mellan 1965-1967. Säsongen 1966 blev titellös hos Manchester United, men det vägdes upp med ett VM guld. Han prestationer under säsongen i United och under VM för England gjorde så att han fick utmärkelserna: Football Writers' Association Footballer of the Year och European Footballer Of The Year.
Första matchen i gruppspelet var tuff, Uruguay stod upp riktigt bra och matchen slutade 0-0. Mot Mexico gjorde Bobby första målet som tog England till en 2-0 viktoria. Fransoserna fick smaka engelskt stål och blev även dem besegrade med 2-0. Resultaten i gruppspelet gjorde att England fick möta Argentina i kvarten och där lyckades man vinna med 1-0. Mot Portugal i semifinalen gjorde Bobby Charlton först 1-0-målet med en maskerad tåfjutt.
Charlton punkterade sedan semifinalen med ett snyggt direktskott, Geoff Hurst passade in till Charlton som dunkade upp den i nättaket. I finalen mot Västtyskland var Bobby ganska anonym, han och Franz Beckenbauer tog ut varandra. Engelsmännen vann efter en dramatisk förlängning med 4-2. England hade blivit världsmästare i fotboll och hade ett riktigt bra lag med många stora fotbollspelare. Bobby gjorde 3 mål i turneringen.
10 år efter olyckan i München var Manchester United framme vid final i europacupen, även om andra engelska lag varit med i turneringen efter Uniteds banbrytande inträde så hade inget annat engelskt lag lyckats nå final. På andra sidan planhalvan stod Benfica.
Stämningen på Wembley den aftonen var magisk och att 10 år efter den tragiska händelsen i München få tillägna finalplatsen och sedermera guldet till de som gick bort i Tyskland är oerhört fint. Bobby gjorde två mål efter att United kunde vinna med 4-1 efter förlängning. Han fortsatte att spela för landslaget och 21 april 1970 gjorde han sin 100-landskamp. Alf Ramsey gjorde Bobby till kapten i matchen och givetvis gjorde målskytten mål, det var hans 48 mål i den engelska tröjan och det 49 och sista målet i landslagskariären kom mot Colombia i ett sista test inför VM 1970 i Mexico.
Precis innan mästerskapet började hände en märklig och tråkig incident för Charlton och hans namne, Bobby Moore. De blev nämligen anklagade för att ha stulit ett halsband ur en smyckesaffär. Moore blev anhållen i fyra dagar men släpptes då utan påföljder, Charlton blev inte ens anhållen. Så de båda var tillgängliga för spel i första matchen.
Engelsmännen började turneringen riktigt bra och vann två matcher i gruppspelet mot Rumänien och Tjeckoslovakien. Brasilien som var den fjärde motståndaren i gruppen lyckades man inte besegra sydamerikanerna som vann matchen med 1-0. I kvarten skulle man få möta ett Västtyskland hänförda av Franz Beckenbauer. Charlton kontrollerade mittfältet på ett fantastiskt sätt och hindrade Beckenbauers offensivlusta genom att hela tiden sätta honom på prov i defensiven.
England ledde med 2-0 då Alf Ramsey bytte ut en trött Charlton. Beckenbauer kunde först reducera och sedan kunde Uve Seeler sätta kvitteringen. Matchen gick till förlängning där först Geoff Hurst hade en riktigt bra chans att avgöra matchen men hans mål godkändes inte av domaren från Argentina. Istället kunde den notoriske målskytten Gerd Müller avgöra och Västtyskland var vidare till semifinal. England hade åkt ur mästerskapet, efter ett rekord på 106 landskamper och 49 mål i den engelska tröjan bestämde sig Bobby Charlton, 32 för att sluta i landslaget. Äldre brorsan Jack, lade även han av i landslaget efter uttåget ur VM i Mexico.
Charlton fick behålla rekordet i antal landskamper i 3 år innan Bobby Moore tog över det dock ligger han i skrivande stund på en fjärde plats i antal matcher för England, slagen av Moore, Peter Shilton och David Beckham. Det är fortfarande ingen som kommit upp i 49 mål eller fler i landslaget, så det rekordet innehar Charlton fortfarande.
I början av 70-talet var Manchester United inte längre den stormakt inom Europeisk och engelsk fotboll som man varit tidigare. Man kämpade för att undvika nedflyttningen istället för att slåss om ligaguldet. Under den här tidpunkten var Charlton inte speciellt god vän med Dennis Law och George Best. Best ska ha vägrat komma på Bobbys Testimonial. Sir Bobby Charlton slutade spela fotboll efter att säsongen 72-73 tog slut.
Han gjorde 249 mål i den röda tröjan och var delaktig i 758 matcher, ett rekord som slogs i och med att Ryan Giggs blev inbytt i Champions Leaguefinalen 2008 i Moskva. Hans målrekord är fortfarande intakt och ser ut att vara så ett tag framöver. Hans sista match var mot Chelsea på Stamford Bridge 28 april 1973.
Charlton gav inte upp fotbollen utan blev manager för Preston North End 1973. Han signade Nobby Stiles som a-lagstränare men efter att ha blivit osams med ledningen så lämnade han klubben efter två år.
Charlton reste runt i världen och startade olika företag bl.a. smyckesaffär och resebolag. Han drev fotbollsskolor över hela världen. Han blev 1984 erbjuden en plats i Manchester Uniteds styrelse, dels p.g.a. sina kunskaper men också på grund av att man behövde ett starkt namn där efter Sir Matt Busby avgått.
Han sitter fortfarande kvar där än idag.
Han har varit delaktig i många kampanjer för att få OS till Manchester utan framgång och även försökt få fotbolls VM till England, även det utan framgång.
Han lyckades dock få OS till London 2012(kanske inte helt på egen hand.). Han blev 1994 adlad för sina prestationer under sin karriär i Manchester United och för England. Sir Bobby blev 2002 invald i English Football Hall of Fame. I december 2008 fick han ta emot BBC Sports Personality of the Year Lifetime Achievement Award.
En fantastisk karriär som innehöll glädje, framgång och stor sorg. Sir Bobby Charlton måste räknas som en av de största i fotbollshistorien och framförallt i England.
Tack Bobby, det har varit ett nöje att få läsa och skriva om dig.