Il successo è in palio - Grab it!
Som supporter till en storklubb ser man talanger passera. Vissa stannar kvar, vissa lämnar innan man ens lärt sig stava deras namn. Nick Powell är en av Uniteds senare värvningar och en av Englands största talanger. Framförallt är han en av alldeles för få som fått gå i en av dem absolut bästa skolorna som finns. Dario Gradis.
Det är lätt att gapa efter mycket. Att se ut över det kommersiella pengastinna fotbollseuropa för att hitta den förstärkning som kan vara skillnaden mellan succé och, ja, inte lika stor succé. Allt finns därute, alla Bastians, Inlers och Wilsheres, en trio spelare som skulle lyfta vilken klubb som helst. Potentiella nyförvärv? Inte en snöbolls chans i helvete, men jag förstår att man gärna ser ditåt så fort man tycker att de egendomar man redan innehar glimmar i den blanksilvriga tonen man önskar. Scholes är inte Schweinsteiger, Giggs är inte Wilshere och Anderson är definitivt inte Inler, man är något helt annat. Man är rutin, man är klubbkultur och man är något som man inte kan köpa in, en produkt formad av allt som heter Manchester United. Det finns en anledning till att Sir Alex har en policy kring vilken ålder en spelare ska ha för att bli köpt av Man Utd, det finns en anledning till att man köpte Nick Powell. Jag säger inte att han är den definitiva framtidsmannen på Old Trafford, kanske blir han som Kieran Richardson en vacker dag, men jag menar att han har alla attribut som krävs. Framförallt har han den grundfilosofin som krävs, dessutom från den bästa utav mentorer. Dario Gradi.
Året 1994 var speciellt för både Powell och Gradi. För Nick var det helt enkelt det uppenbara faktumet att han föddes då, 23e mars för att vara lite mer specifik. För Gradi var det en vår då han kunde bocka av ännu en milstolpe i sitt rekordlånga ledarskap hos Crewe. Det var ju nämligen där han höll till redan då och även gör till dags datum. Dario Gradi är en legendar och ikon för många inom den engelska fotbollen men kanske aldrig riktigt fått det stora erkännandet som han förtjänat utanför Maggie Thatchers gamla gränser. Aldrig kan han ha anat hur hans liv skulle bli när han klev in på Gresty Road redan 1983, det är en omöjlighet. Vem kunde då ana att den Italienättade korta 41-åringen skulle komma att vara en ikon så här 30 år senare?
Gradi, med en italiensk pappa och engelsk mamma kom till London strax efter andra världskriget. Han utbildade sig senare till lärare och kombinerade sedan det yrket med en väldigt kort spelarkarriär. 1971 kom sedan det första steget i hans livsriktning då han blev anställd som assisterande tränare i Chelsea. Efter det vände han tillbaka till en av sina få klubbar som han själv spelat i, Sutton United, som han sedan följde upp med Derby och Wimbledon. När han slutligen kom till Leyton Orient verkade det som att han förstod vad hans kall var, då han fick rollen som ungdomstränare. När en av hans gamla arbetsgivare, Wimbledon, ringde år 1978 var han dock inte sen att ta klivet upp som manager. En karriär som någonstans verkade ha tagit slut redan 1981 då han avgick som manager för Crystal Palace som fått respass ur såväl cupen som ligan våren innan.
Men 1983 klev han alltså in i managerrollen hos Crewe, klubben som han med största säkerhet lär bli trogen livet ut. Han sprang då rakt in i en relativt fallfärdig klubb som fastnat i division 4 med en fallfärdig arena och en minst sagt medioker ungdomsverksamhet. Under sina 30 år har han uträttat smärre underverk med tanke på vilket arv han fick ta över. Han stannade som manager t o m 2007 då han genomgick en hjärtoperation och sedan tog klivet över till en roll som Techincal Director. Trots vissa ”återfall” som manager har hans hjärta alltid tillhört ungdomsutvecklingen och en rad spelare har passerat hans instruktioner. Namnkunniga profiler som sedan spelat i Premier League, exempelvis Robbie Savage, Neil Lennon och Dean Ashton, har alla en gång lytt under Gradis hand. Den mest namnkunniga är dock Citys nuvarande tränare David Platt. Den mångfaldiga landslagsmannen kom fram under 80-talets Crewe och Gradi plockade upp honom efter att Manchester United låtit honom lämna gratis. Platt är kronjuvelen i Dario Gradis arbete, ett arbete som nu alltså kommer att göra avtryck även i Man Utd. Nick Powell, Crewes absolut största talang de senaste åren.
Powell är vad man skulle kunna kalla den perfekta talangen. Som Crewe-spelare sedan han var 5 år har han matats med Gradis direktioner ända sedan han tog på sig sin första riktiga matchtröja. Dario Gradi förespråkar teknik och passningsskicklighet, en mentalitet som genomsyrar hela ungdomsverksamheten och således påverkat Powell sedan barnsben. Till skillnad från sina föregångare i talangleden hos United, som Ravel Morrison, har han ingen historik som vittnar om problem. Född och uppvuxen i Crewe under lugna omständigheter har gjort att Powells fokus hela tiden legat på fotbollen. Han har representerat Englands landslag ända sedan U16-tiden och den 13e november gjorde han sin första match för U21-landslaget. Han beskrivs som en smart spelare som ständigt har koll på vad som händer runtomkring honom, en oerhört talangfull mittfältare.
”Han är en matchvinnare”
Orden är så klart inte mina, de kommer från nestorn själv, Gradi. Han fortsätter med att beskriva honom som en spelare som inte väntar på att andra ska göra målen, han tar gärna det ansvaret själv. Även om han hade en period då han kom upp i A-laget hos Crewe då han var lite mer försiktig. Borta var de tidigare så frekventa avsluten från längre avstånd. Gradi tjatade och tjatade på Powell om att han var tvungen att våga och till slut släppte det. De flesta av oss har sett hans mål på Wembley då Crewe säkrade avancemang till League One, där syns inga spår av en tillbakadragen försiktig mittfältare. Snarare dess raka motsats.
Gradi vill inte jämföra Powell med Platt och Ashton, han menar att han är mer unik i sitt sätt och att det var många klubbar som ville ta honom från Crewe. Men Sir Alex engagemang och hans arbete med Ronaldo fällde ändå avgörandet. Ferguson använde nämligen portugisen som jämförelse för att övertyga Nick om vilka möjligheter som fanns hos United. Powell var inte sen med att acceptera och så fort hans mentor och ledare Gradi gett honom sitt ”medgivande” var affären klar.
Nick Powell står på en av fotbollsvärldens absolut bästa grunder för att lyckas bli en världsspelare, han står dessutom i en av världens i särklass största klubbar. Hans utmaning är inte liten, att en dag bli en av världens bästa. Men jag är helt säker på att han är redo för den.
Väl mött!
Er hängivne krönikör
/Gustaf Granqvist
Twitter: @ggranqvist