Krönika: Mannen som fick mig att älska Manchester United
När Robin van Persie gör mål framför Stretford End upplever nog en del supportrar det som i folkmun kallas för Déjà Vu, ”vänta lite, har inte vi upplevt det här förut?”. Faktum är att man inte har gjort det, samtidigt som man kanske egentligen har det. van Persie är nämligen inte den första anfallaren med rötterna i tulpanlandet som har charmat Old Trafford med sin uppenbara näsa för mål. Jag tror att ni har räknat ut vid det här laget vem den här krönikan är tillägnad. Mina damer och herrar, ja
De flesta supportrar minns vad det var som fick dem att börja hålla på ett lag. Kanske var det en match på TV där laget i fråga deltog, kanske var det ett syskon som redan höll på ett visst lag och man rent instinktivt valde att följa samma lag eller som i mitt fall så var det en spelare som gjorde att jag fastnade för Manchester United. Denna spelare innehar namnet Rutgerus Johannes Martinus van Nistelrooij, men är mer känd som Ruud van Nistelrooy.
Men vi tar det från början. Säsongen innan holländarens ankomst hade United inte gjort klart med en enda spelare och i slutet av säsongen släppte man Teddy Sheringham på free transfer till Spurs. Tröja nummer 10 var nu ledig och en plats i anfallet öppnades upp. Vem skulle bli Uniteds nästa stjärnanfallare? Svaret lät inte vänta på sig och den första juli, samma dag som han fyllde år, landande den flygande holländaren i Manchester. En oerhört fin present för vilken 25-åring som helst och nog undrade många hur han skulle visa sin tacksamhet gentemot klubben. 12 månader senare hade man hans tacksamhet svart på vitt. Hela 36 mål på 44 matcher talade sitt tydliga språk och än idag är hans bedrift något av det bästa en utlänning har presterat under en debutsäsong i en av världens tuffaste ligor.
Och om första säsongen var lyckad så var det mytomspunna andraåret helt fantastiskt. Vinst i skytteligan med 25 gjorda ligamål, en ligatitel och en formtoppad slutspurt med mål i åtta matcher i följd. Dessutom skytteligavinst i Champions League för andra året i rad. Ruud van Nistelrooy hade nu på riktigt etablerat sig som en av världens absoluta främsta avslutare och just hans avslut var något som jag fastnade tidigt för.
Det spelade nämligen ingen roll var bollen hamnade, vilken vinkel det handlade om eller hur omöjligt det än såg ut. Holländaren tvekade aldrig och det är en av anledningarna till varför han gjorde så pass många mål. Han gav helt enkelt blanka fan i om han avslutade med höger eller vänster fot, på volley eller med huvudet. När Ruud fick bollen uppstod bara en tanke i hans huvud och det var att bollen skulle i mål. Därför är jag helt övertygad om att holländaren är gjord av samma skrot och korn som andra måltjuvar á la Filippo Inzaghi, Miroslav Klose och Alan Shearer. De kan helt enkelt lukta sig till målchanser och besitter ofta en i närmast abnorm beslutsamhet.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att Ruud van Nistelrooy var en man som berörde och därför var han sista period i klubben väldigt svårmodig. Vem som gjorde vad låter jag vara osagt men jag kommer åtminstone alltid att minnas Ruud för alla mål han gjorde, hans telepatiska samarbete med Becks och för hans sanslösa solomål mot Fulham. Men framförallt så kommer jag att minnas honom för att han fick mig att få upp ögonen på riktigt för Manchester United. I och med den glädje han alltid utstrålade i samband med målen så fick jag verkligen känslan av att han verkligen brydde sig om klubben. Så pass mycket att jag började bry mig lika mycket.
Summa summarum är våra vägar fram till Uniteds supporterskap är oändliga och ingen väg är den andres lik. Detta är min väg och utan Ruud van Nistelrooy är det inte säkert att jag hade funnit Manchester United. Så för det är jag honom evigt tacksam.