Ravel Morrison - hur ska man agera?
En av Manchester Uniteds allra största talanger på år och dar, Ravel Morrison, fortsätter att skjuta sig själv i foten. Nu har även ett idiotiskt Twitter-inlägg lagts till på menyn som är Ravels kontroversiella karriär.
"Jag kan knappt vänta tills säsongen är över", eller om vi ska ta det på engelska, felstavat: "I can not waite till the end of the season". Ravel Morrison, 18, har minst sagt haft en kontroversiell karriär och ett kontroversiellt liv. Nu är detta "twittrande" inte lika farligt som, låt oss säga, hot mot vittne och skadegörelse, men visst är det märkligt att en så pass lovande spelare väljer att skriva nåt sånt. Inlägget kan tolkas på flera olika sätt. Han själv menar att det blir semester med familjen på sommaren, men när vi snackar om en säsong med endast några månader bakom sig, där Ravel redan fått chansen och kommer att få den igen, troligtvis i matcher större än Aldershot Town, kan detta anses vara idiotiskt skrivet av Morrison.
När vi pratar om en spelare med så mycket potential, som spelar för en av världens största klubbar och för världens genom tiderna bästa tränare, med stöd av laget och fansen, och med vetskapen att han kan bli en av de största i den röda tröjan, kan man fråga sig själv om det är samma man som med nöd och näppe undkom fängelsestraff för sina minst sagt vårdslösa aktioner. Ska klubben hjälpa honom mer än vad de gjort? Ska Sir Alex ta ett snack med killen, förklara för honom att hela laget är på hans sida, och att han snart kommer få sin chans? Detta är ett alternativ, men väljer man att agera på det viset uppmuntras idiotism, och t.o.m. egoism. För det är egoistiskt att sätta laget i den situationen Morrison gjort. Klubben påverkas av dens största talangs aktioner, det är odiskutabelt.
Ravels karriär står och väger just nu. En spelare med den potentialen måste ta vara på den chans han får. På planen kanske Morrison gör detta, faktum är att jag är övertygad om det. Men om han inte sköter sig utanför planen, lär sig att kontrollera sina impulser och njuta av det faktum att han får betalt för att spela fotboll, är det som att kasta bort den möjligheten. En dröm som många, många människor har. De med den drömmen och som förverkligar den är inte bara tursamma men ska ha cred för sin vilja och sitt driv framåt. Att bli fotbollsspelare är inte enkelt men ack så glamoröst och ärofyllt. Vi kan lägga all skuld på Ravel Morrison, 18 åringen från Denton, Greater Manchester, och tala om för honom att det är slut på barnsligheterna. Med klubbmärket på tröjan kommer ett ansvar och det är med stolthet han ska tacka och ta emot.
Vems ansvar är Ravel? Är han gammal nog att ta hand om sig själv? Ska vi skylla på föräldrarna? Nej, vi känner dem inte ens. Har klubben inte gjort tillräckligt för denna unga man med så mycket potential? Jo, det har dem. Manchester United som klubb och Sir Alex som tränare och person kan bara göra så mycket. Vi kan ge honom chansen men vi kan inte ta ansvar för hans aktioner. Vi kan stå bakom Morrison men samtidigt göra det klart för honom att det är dags att skärpa till sig. Att möjligheter i Manchester United inte växer på träd, och att det finns hungriga spelare i akademin som bara väntar på sin chans. Han är tveklöst den bäste vi har i ungdomsleden just nu, men knappast den med bäst psyke och kanske inte heller den med mest vilja och engagemang. Där kan klubben inte hjälpa Ravel, men vi kan få honom att prestera på topp. Vi kan göra honom till en av de bästa, men då måste han ge Sir Alex den chansen. Låta personerna omkring honom vara till hjälp. Annars blir det tyvärr så att en av Manchester Uniteds stora talanger slänger bort sin karriär, och endast blir ihågkommen som en bråkstake, med alla chanser i världen att lyckas, men med fel attityd.
