Resa: United vs. Wolves & Liverpool vs. Chelsea
En rapport om min resa till Drömmarnas Teater, Manchester, England.
Datum
2010/11/04 – 2010/11/08
Matcher
Manchester United – Wolverhampton & Liverpool – Chelsea.
Inledningsvis
Till att börja med vill jag säga tack till mina vänner som följde med på resan, som gjorde den oförglömlig. Vi bokade resan i början av augusti och kom relativt billigt undan med flyg, boende, matchbiljetter, det var ju ändå en stormatch vi skulle se: Liverpool - Chelsea.
Torsdagen den 4 november till lördagen den 6 november
Det var tre spända grabbar som satte sig i bilen mitt i natten för att ta sig från Eskilstuna till Nyköping och Skavsta flygplats. Bilresan dit tog mindre än en timme så vi var på Skavsta i god tid och kunde faktiskt kosta på oss att ta vår första öl, cirka klockan sex på torsdag morgonen och vänta på att gaten skulle öppna. Flyget tog oss till London Stansted och därifrån fortsatte vi in till centrala London och således därifrån upp till industri staden Manchester.
Vi kom fram till hotell Campanile som skulle vara vår hemvist i tre dagar. Väldigt gemytligt hotell som låg väldigt centralt och ganska nära till Old Trafford. Torsdagen fortsatte med en tupplur, då vi hade drabbats av det ökända: Jetlag och vilade upp oss för kvällens konsert som var inplanerad.
På fredagens meny stod en guidad rundvandring på Anfield och Old Trafford och en hel del öl drickande.
Vi begav oss mot Manchester Piccadilly Station tidigt på fredags morgonen för att ta tåget till Merseyside och Liverpool således. En timme senare var vi framme i Liverpool, vi sökte upp en taxi som skulle ta oss till Anfield och den guidade turen där. Väl framme vid Anfield, började man knäppa en del kort och sen ett besök i shopen, så min vän som är Scouser fick köpa sig en souvenir.
Sedan drog turen igång, det började med att man fick komma in till Guest Lounge Room och därefter fick vi kliva in på arenan och sätta oss på platserna för de rika, där t.ex. Liverpools egen kung: Kenny Dalglish sitter med sina vänner och andra kändisar. Bästa platserna på Anfield – javisst. Därefter tog vi oss till omklädningsrummen och det var inte det man hade förväntat sig, inga bubbelbad eller modernt, men det som fanns var historien bakom Liverpool FC.
Sedan bar det av till spelargången och den ökända skylten: ”This is Anfield.” och ut till avbytarbänken och turen avrundades på The Kop.
Efter en bit mat i Liverpool tog vi tåget tillbaka till Manchester och där väntade den smått otroliga Old Trafford på oss.
Vi fick börja med att strosa omkring inne på museet själva och invänta vår tur. När det sedan blev vår tur, började touren med att kliva ut på läktaren och sedan vidare mot omklädningsrummen, spelartunneln, till avbytarbänken och därefter tog det slut (turerna tar ungefär 1 timme).
Lördagen den 6e november (Sir Alex 24 års dag hos United) var det så äntligen dags, efter månader av planering, längtande efter att få åka till England och se Premier League, för att se The Red Devils ta sig an Wolverhampton Wanderers.
Vi drog oss mot arenan cirka 3 timmar innan matchstart för att se folket utanför och för att insupa alla intryck och all stämning inför matchen. Jag struntar i att ge en matchrapport, då den redan kommit ut på Wolves sida här på SvenskaFans.
Det var oerhört mäktigt att se Premier League på plats! Matchen i sig var väldigt dålig, det var dålig fart i matchen (dock högre än i svensk fotboll) och jag tyckte inte att United spelade den fotboll som alla vet att de kan spela, kanske berodde på underskattning av motståndet vad vet jag, men två ljusglimtar hittade vi och det var ju självfallet Ji-Sung Park, vår egen Duracell kanins mål. Men att se spelare som Chicharito, Vidic, Evra, Van Der Sar som man följt via TV-soffan i alla år är verkligen något jag kommer längta tillbaka till, även om de inte presterade på sin bästa nivå. Men stämningen gick att ta på. 75 000 galna engelsmän som skriker ut sin ilska/glädje när domaren/United/Wolves gör ett mål är ett minne för livet.
Men det som nog aldrig kommer lämna mitt minne är förstås resan, men mer specifikt: Ji-Sung Parks 2-1 mål på övertid. Jag kände nog samma glädje då, som jag gjorde 2008 när United grejade UEFA Champions League titeln (6-5 mot Chelsea efter straffar. Alla minns vi nog Van der Sars räddning på Anelkas straff, Giggs straffmål och John "Captain Fantastic... NOT" Terry missar den femte och avgörande straffen!)
Bäst på plan: Ji-Sung Park och Javier "Chicharito" Hernandez.
Publik på Wolves matchen: 75 285 personer. Cirka 3 000 Wolves supportrar.
Söndagen den 7 november och måndagen den 8 november
Upp tidigt och ta sig mot Manchester Piccadilly igen och bege sig mot Merseyside, denna gång för cirka 24 timmar. Vi checkade in på hotell Spectrum, ett väldigt bra lägenhetshotell, rekommenderas om du ska åka till Liverpool någon gång.
Efter det sökte vi oss till Pizza Hut för att få i oss en bit mat igen och sedan bar det av till Anfield.
Där fick vi se Liverpools kelgris Fernando ”El Nino” Torres avgöra matchen med två mål och det var mäktigt och höra hur bra stämning det var på Anfield. The Kop levde upp till sitt rykte med råge.
När Liverpools hymn började spelas i högtalarna och The Kop och övriga delar av arenan hänger med och sjunger, så måste jag säga att även som United supporter kan du få gåshud.
När sedan kelgrisen El Nino gör 1-0 och 2-0 för Liverpool exploderade hela Anfield. Visst, jag har varit på Söderstadion och upplevt magi där, men den glädje bomb som briserade där är obeskrivlig. Mycket bättre match här än den i Manchester med tanke på lagen som kämpade på planen.
Att Liverpool vann får 10/10 av mig, vilket gjorde att vi knappade in lite på Chelsea
Att You'll never walk alone gav mig gåshud får 10/10 av mig. Visst, vi United supportrar SKA (en plikt enligt många) hata allt som har med Liverpool FC och göra, men den där är något extra.
Bäst på plan: Fernando "El Nino" Torres tillsammans med Dirk Kuyt.
Måndagen bjöd bara på ett ändlöst resande hem till Eskilstuna igen.
