Rosor, bomull och så lite fotboll.
Rivalitet mellan lag i England är utbrett, det är sen gammalt. Vi United-supportrar som är födda under senare delen av 80-talet har lärt oss att avsky Liverpool, att se ner på City och att det finns någonting som gör att vi ska tycka illa om Leeds-supportrar. Här kommer förklaringen till varför.
England har en stökig historia, det är vi alla fullt medvetna om. Rosornas Krig, som det kom att kallas i efterhand, är vad som löst brukar anses vara upphovet till den stora rivaliteten med grannen från Yorkshire. Rosornas krig utkämpades för längesedan, från mitten av 1400-talet och ca 30 år framåt. Men faktum är att det hela egentligen startade ungefär 50 år tidigare, nämligen år 1399 då hertiken av Lancaster. Henrik Bolingbroke, störtade kunden och tillika sin kusin, Rikard den andre. Trots att han inte hade någon rätt till det, så lyckades han bli krönt till kung och fick då titeln Henrik den fjärde. När sedan Henrik dog år 1413 efterträddes han logiskt nog av sin son som också fick namnet Henrik den 5e.
Henrik den 5e blev en populär kung genom sina framgångsrika krigshärjningar i Frankrike. Men sällan varar väl lyckan tillräckligt länge, och när det var dags för nästa Henrik i ordninge, den 6e med andra ord, fanns det redan ett groende uppror mot kungahuset. Huset York spred uppgifter om att landet inte styrdes så bra som det skulle kunna styras och när Henrik den 6e hade lyckats förlora alla fästningar i Frankrike och dessutom åkt på ett omfattande nervsammanbrott, bildades en förmyndarregering. Högst upp i den tronen satt självklart Rikard Plantagenet, hertig av York, en otroligt populär och mäktig adelsman vid den här tiden. När Henrik den 6e väl piggnade till, då är vi bara framme vid år 1455, rensades det upp runt kungatronen och det enda sättet för Huset York att ta makten skulle bli via väpnat krig.
Efter det första slaget hamnade återigen kung Henrik i ett mentalt labilt tillstånd och Rikard av York fick tillbaka titeln som lordprotektor. Smatidigt tappade kungen och drottningen förtroende i London och tvingades lämna huvudstaden. Efter att diskussioner förts om vem som skulle efterträda kungen, huset av York eller Lancaster, landade så småningom i en kompromiss som fastslogs år 1460. Då bestämde man att Rikard av York skulle bli kung Henriks arvtagare. En intressant detalj i det här skedet är att Rikard vid det här läget höll kung Henrik tillfångatagen, men trots det röstade alltså parlamantet för den nya successionsordningen.
Därefter följde alltså flera decennier av krig och oroligheter, med husen av Yorkshire och Lancaster som förgrundsfigurer av något slag. Inte förrän Henrik Tudor, släkting till huset Lancaster besegrade kung Rikard den 3e landade man i någont typ av fred. Henrik Tudor, som blev Henrik den 73, gjorde också det taktiska draget att han gifte sig med Edvard den 4es dotter Elisabeth av York, och därmed vad dom båda husen sammanfogade.
Om inte det framgått tydligt hittills, så tillhör alltså Manchester Lancaster och Leeds tillhör Yorkshire. Yorkshires blomma och symbol under Rosornas krig var vit och Manchesters dito var röd och därav har kopplingen gjorts långt senare. Under den industriella revolutionen kom sedermera det mer direkta hatet mellan städerna. Den brittiska tillväxten var större än någonsin och Leeds rönte stora framgångar genom ull-industrin. Under tiden arbetade man i Manchester med bomull som fraktades billigt med båtar som drivs av kol via Bridgewater-kanalen. Bomullens låga pris gjorde att Manchester mådde fantastiskt bra som stad och Leeds-invånarna blev förbannade på Manchesterbornas nyvunna rikedomar. Inte blev det bättre när Leeds byggde Leeds Town Hall som sedan kulturminnesmärkts, och Mancehster kort därefter kontrade med ett eget imonerande bygge i kulturminnesmärkta Manchester Town Hall. Hämred var rivaliteten ett faktum.
Nu till själva fotbollen då. Newton Heath som sedermera kom att heta Manchester United, bestod av anställda vid företaget Lancaster & Yorkshire Railway. Inte förrän 1906 möttes man som lagen vid ungefär dom namnen vid nu känenr till,, Manchester United och Leeds City, en match där Leeds vann med 3-0. Efter att United vunnit nästa match, då på bortaplan, skiljdes lagens vägar åt. United gick vidare för att spela i första divisionen, medan Leeds City stötte på ekonomiska problem och till slut bildade ett nytt lag vid namn Leeds United.
Under Matt Busbys år blev rivaliteten troligtvis vad den är idag. United blev ett lag som tog hem titlar, och Leeds hade det tyngre. Faktum är att bröderna Charlton spelade i varsitt rivaliserande gäng då Sir Bobbys bror Jack spelade i Leeds. Det var några riktigt tuffa matcher och klassiska rena slagsmål som uppstod på planen. Rivaliteten fortsatte under hela 60 och 70-talet och blev inte bättre av att Joe Jordan och Gordon McQueen genomförde en flytt från Leeds till United. En resa som en viss Alan Smith, men framför allt Cantona även kom att göra dryga 20, respektive 10, år senare. under slutet av 60-talet och framför allt unde 70-talet var Leeds den mer framgångriska klubben totalt sett.
Leeds ramlade ur högsta serien 1982 och gjorde comeback år 1990. Då hade United hängt kvar hela tiden men Leeds comeback blev succéartad då man säsongen 91-92 vann ligan fyra poäng före Manchester Untied. Därefter flyttade alltså Cantona till Manchester och blev sedermera King Eric med alla Mancunians. Under 90-talet följde flera hätska matcher mellan Leeds och Manchester United där bl a upphovet till Keane och Håålands relation finns. När två Leeds-supportrar knivhöggs till döds i en match i Turkiet visade dock United-supportrarna tecken på sympati, och media skrev om det som att rivaliteten förmildrats. Men strax därefter fanns det banderoller som påminde om det tragisk som hänt i Turkiet, samtidigt som Leeds-supportrarna återigen skanderade hånfulla sånger om München-katastrofen. När Leeds numera huserar i lägre divisioner finns bara cuperna som möjlighet för att få en smak av en av Englands värsta och mest klassisa rivaliteter.
It's a neverending story this one.
Väl mött!
Er hängivne krönikör
/Gustaf Granqvist
