Shut down the noise!
Matchdag. Derbydag. Ångestdag.
Jag flyr staden imorgon. Flyr Stockholm, Södermalm och lägenheten och faktiskt även alla förbindelser vad gäller matchen på söndag. Jag drar till Örebro och inte för att jag vill påstå att det skulle vara någon slags dödzon vad gäller kommunikation, det är bara att jag måste släppa tankarna på söndag. Vill låta lördagen passera utan att behöva fundera över den ångest som ligger som ett latent täcke över mitt sinne. Söndag. Matchdag. Derbydag. Fan.
Var kommer då den här ångesten ifrån? Vi möter ju varken Liverpool, Chelsea eller Arsenal? Vi möter med andra ord inget av lagen från "Big four", vi möter lillebror, the noisy neighbour, laget som vi skrattat åt under hela min livstid. Dom här matcherna har under alla mina levnadsår handlat om hur långt ifrån City är United och bara en match i det segertåg andra lag brukar kalla säsong. Ett gäng vi sett ner på och aldrig ens funderat över att dom faktiskt kan komma ikapp. Och det är precis den här inställningen som fortfarande finns kvar, City-matchen ska bara spelas av. Det är tre säkra poäng, ny serieledning och marschen mot titeln går vidare. Den här inställningen skrämmer mig. Den får mig inte att ligga sömnlös, men nog fan funderar jag ett varv till innan jag yttrar mig.
Hur som helst, det jag vill komma fram till med alla dessa förvarningar, är att det är dags nu. Det är dags att ta dom ljusblå på största allvar. Visst, en seger ger oss serieledning tillbaka, men ni är väl medvetna om vilka vi tar tillbaka den ifrån. Manchester City har gått igenom en oerhört förvandling senaste åren, sen resultatet av olja började storma in i England och hittade ända upp till Manchester, och i år är första gången dom är med på riktigt allvar. Jag har sett en hel del av Citys matcher, med just debyt i åtanke, och ur mitt perspektiv blir jag inte glad över det jag ser. Man har på många sätt och vis gått fram som ett ånglok, med vissa skavanker så klart, men trots det vunnit sina matcher fullt rättvist. För första gången har man en spelidé som ser ut som en vettig mix mellan italiensk cynism och engelsk dumdristighet. Det är inte bara tryggt bakåt utan det är dessuom tanke och finess framåt och med strikers som Maradonas svärson och Dzeko i form kan det inte bli annat än resultat.
David Silva är nyckeln att stänga in på söndag, han är spelaren som hittar det där ingen annan ser och inte heller hinner uppfatta innan det är för sent. Kan man stänga av Silva i tillräckligt många minuter så han till slut tröttnar så är mycket vunnet. Sen är klart att spelare som Yaya Touré, Arsenals judas och till viss del även Balotelli är potentiella jobbiga hot som kan skapa chanser vi inte vill se, men jag vågar ändå påstå att Silva är mannen att hålla koll på. Vem som ska göra det? Jag ser bara en, Darren Fletcher.
Fletcher och Carrick kommer med all sannolikhet konkurrera om samma plats det här året men det jobbiga är att man besitter olika kvalitéer. Ingen av dom två är tillräckligt vass framåt för att dom ska kunna spela ihop. Det behövs en kreatör, en Anderson, som tar ansvaret för att förse Rooney och Hernandez med bollar, men även för att fördela bollar ut på respektive kant. Där är vi välgödda, Nani och Young är fenomenala om dom är på humör. Och om Silva är nyckeln för City, har vi det lite mer utspritt. Nani och Rooney är våra bästa spelare framåt när dom är i form, dom är bland dom bästa i världen t o m. Men just det där med form är vi inte direkt bortskämda med.
Och samtidigt som just ordet "form" är bland det mest irriterande som finns, är det samtidigt otroligt avgörande. Uniteds första 5 matcher var rekordbra, bokstavligt talat, men sedan har vi fallit likt löven. Inte i tabellen, men i form just. Och lika mycket som det skrämmer, så ger det även en viss trygghet. För man har en "dipp" per år, en period när det går tungt. United har haft en tendens att börja lite trögt varje år, det gjorde man inte i år och det vi sett sista matcherna är resultatet av det. Vi kommer att komma igång igen, det är inget snack om saken. Det som oroar mig mest är att City inte alls är i den "dippen" just nu, snarare tvärtom. Man går som på lustgas i ligan, troligtvis mycket p g a att man själva insett att det faktiskt kan hända i år.
Nu vet jag att jag skrämt upp en och annan av er. Det är kanske inte meningen, jag vill inte att ni ska ha samma känsla som jag inför det här. Däremot önskar jag att man börjar se lite realistiskt på det här mötet. Det är ingen match i mängden. Det här är en av matcherna som kan komma att avgöra ligan i maj. Så ser för fan till att ta motståndet seriöst. Men mitt i allt det här vill jag lämna er med ordet som vi tagit med oss ett tag. Ett ord som officiella hemsidan pumpat ut likt politsk propaganda. Det är inte långt, snudd på kort, men det säger väldigt mycket.
Believe
Väl mött!
Er hängivne krönikör
/Gustaf Granqvist
