The difference in travelling
För fem år sedan satt jag och såg på när Braga spelade en fotbollsmatch, imorgon ska jag få göra det igen. För sex år sedan spelade Braga mot Hammarby och skulle vända ett 2-1-underläge från första omgången, imorgon ska man springa in på Old Trafford mot Manchester United. Man gör det som 28e rankade laget i Europa, United gör det som en identitetssökande toppklubb.
Man kan tycka att det räcker som försök att lägga ut texten om S.C. Braga. Skillnaden på att möta Hammarby och att möta Englands mest framgångsrika klubb, en förvandling som skett på så kort tid som fem år är, anmärkningsvärd. Vill man göra det ännu mer tydligt kan man peka på den match som man faktiskt slog Arsenal i förra året och att man bara var tre poäng ifrån att faktiskt ta sig vidare från gruppen på Arsenals bekostnad. Eller så tittar man på den Europa League-final som spelades förra året mellan Braga och dess landsmän Porto. En match där man förlorade med 1-0, men en match som självklart gett så mycket mersmak. Hammarby spelar nu i Superettan Braga spelar i Champions League för en andra gång, en andra chans om man så vill och man jagar det där sista klivet. Det där som tar ett lag till den absoluta toppen av sin inhemska tabell och ger en kontinuitet i Europas finrum. Det normala är att man fortsätter på den redan inslagna vägen, med såväl samma tränare som spelare, men det gör inte Braga.
Sen den där matchen mot FC Porto förra året har man inte bara bytt manager utan man har dessutom börjat bygga på något nytt. S. C. Braga har nämligen gjort sig känt som mer utav ett cyniskt
fotbollslag som utnyttjar motståndarens misstag snarare än att man skapar chanser genom stort bollinnehav. Men med en ny manager vid namn José Peseiro försöker man skapa en bild som är mer överensstämmande med den del av världen man faktiskt kommer ifrån. Peseiro har inte några fantastiska resultat utan har spelat en ganska undanskymd roll inom fotbollen, nu senast i Saudiarabien, men vill nu alltså ändra sättet som S.C. Braga spelar fotboll på. Det gick sådär mot Cluj, det gick fantastiskt mot Galatasaray och ligaspelet har ändå börjat lovande. Det är en vågad förändringens vind som blåser hos Minhotos, en vind som vi börjat känna i Manchester också.
För med en skadesituation som ser riktigt behaglig ut sånär som på en lagdel har Sir Alex det vissa kallar lyxproblem och det andra kallar huvudbry. Det ska sägas att Ashley Young precis kommit tillbaka från skada, Nani varit ytterst formsvag och Kagawa inte riktigt orkat fortsätta fylla ut den kavaj han hade på sig när han debuterade. Jag kan aldrig vara säker men visst trodde man att United skulle gå in i den här säsongen på samma sätt som de senaste 20 åren? En ramstark defensiv, fartfyllda kantspelare och en dödlig duo där fram med van Persie och Wayne Rooney. Om tidigare nämnda tre ting varit en checklista kan man bara bocka av en av de punkterna. Defensiven har varit allt annat än bra, skrämmande dålig för att vara Manchester United. Självklart är det lätt att bara se den där andraplatsen i ligan, de segrar man knåpat ihop i Champions League och det avancemang man mäktat med i Ligacupen men ska man vara helt ärlig har det varit på håret.
Nemanja Vidic gick sönder alldeles för tidigt för såväl hans karriärs bästa som Uniteds. Jag såg fram emot en säsong där Nemanja skulle göra en storstilad comeback, in en där han gjorde en tidigt sorti och med största sannolikhet fick inse att han aldrig skulle bli den han varit igen. Rio Ferdinand spelar på lånad tid sedan ett par år tillbaka och Jonny Evans är fortfarande lite väl valpig till och från. Vi ska vara lyckliga över att Rafael plötsligt verkar hålla sig skadefri mer än 2 matcher i följd och lika glada ska vi vara över att Patrice Evra återigen verkar inse vikten av försvarsspel. Ironiskt nog är det nu han kommer att behövas än högre upp i planen i ungefär de ytor där Rafael redan strutat två gånger. Med vänstern.
För att täcka upp ett försvar som inte hittat helt rätt så måste man förändra någonting högre upp i planen. När man dessutom sitter på ett överflöd av innermittfältare(!) och yttrar som varken hittat formen eller kunnat hålla sig hela är det inte mer än logiskt att förändra någonting i sitt grundspel. Försvarsmässigt handlar det om att stänga ytor och minimera dessa för att motståndarna ska få det så svårt som möjligt att testa ens backlinje ordentligt. Här kommer första anledningen till Uniteds nykomponerade diamantspel. Genom att trycka in fyra innermittfältare har man störst chans att vinna bollen så tidigt som möjligt, att störa de försök till instick och öppnande passningar. Har man sedan spelare som Fletcher och Carrick som tillhör den mest hårdarbetande respektiva kloka innermittfältaren i ligan senaste åren ökar de ens chanser att på sätt och vis "försvara" sin egen backlinje.
Dessa innermittfältare får logiskt nog också ett oerhört ansvar högre upp i planen, i offensiven. När kanterna och det inläggsspel man tidigare haft patent på inte fungerar söker man andra vägar för
att skapa målchanser. Här är det andra typer som spelar in, spelare som Shinji Kagawa och Tom Cleverley. När det är trångt centralt måste det gå fort och det måste gå rätt. När man som central mittfältare tappar bollen på väg upp i anfall riskerar man snabba omställningar på ett annat sätt än om man tappar den som ytter ner mot motståndarens hörnflagga. Tom Cleverley är ung, Anderson likaså och även Kagawa men så länge man har huvudet med sig har man alla möjligheter att bli helt fantastiska. Och skulle det knipa, att spelet inte stämmer ordentligt, ja då har man Englands bästa anfallspar sedan Yorke och Cole, subjektivt bedömt så klart. Robin van Persie och Wayne Rooney. En dröm som blev sanning.
Självklart ställer vi krav på Uniteds spel i Champions League i år, vi kräver en viss revansch efter förra året. De poäng vi tagit hittills har tagits i den alltid så krampaktiga premiärmatchen och i en dyster bortamatch som vi ändå kontrollerade. S.C. Braga ber inte om ursäkt för någonting. Allra minst i den eufori och entusiasm som det innebär att vara på väg uppåt i resan mot målet. United är bara ett delmål för S.C. Braga, men Braga ska vara ett precis lika självklart delmål för United mot att befästa sin ställning i den absoluta topp dit portugiserna vill nå.
Väl mött!
Er hängivne krönikör
/Gustaf Granvqvist
Twitter: @ggranqvist
