The game is on. Again.
Man kan se en match från flera vinklar. Den positiva, vilken insats av Wigan och vilket sätt att resa sig på 9 och ge sig själv en sista chans att hänga kvar i Premier League. Den negativa, vilken ohyggligt dåligt prestation United gjorde såväl bakåt som framåt.
Personligen gillar jag Wigan, framförallt det Wigan som Martinez vill skriva in i historieböckerna. Det är inte det klassiska engelska bottengänget som skickar långt på ett kvarts ton anfallare och sedan brunkar allt mad man orkar på mitten för att få med sig en poäng eller tre. Inget ont om de lagen, Stoke, men ur ett förlorarperspektiv är det en "lättare" förlust att ta. Jag älskar lag som Stoke men jag hatar att få stryk av dem mer än av Wigan, om det nu gör någon klokare. Wigan spelar snabbt och stundtals komibnationsrikt och även om det kan bli deras fall från högsta ligan så ja...man faller ju i alla fall vackert. Ett lag som Wigan saknas i Premier League nästa år, vad det nu är värt i så fall.
Martinez var inte dummare än att han hade gjort sin läxa både en och två gånger. Ska man pressa Manchester United så ska man pressa dem högt likt Bilbao. Ska man vinna mot United ska man orka pressa på precis samma sätt hela matchen, återigen likt Bilbao. Det är klart att man kan tycka att ett lag som består av spelare som, jämförelsevis med sina motståndare, har så mycket mer betalt för att göra samma sak ska kunna hantera det på ett bättre sätt. Men Wigan såg 13-0 i matcher till United innan matchen, hade gett sig fan på att visa att man inte skulle tillåta den statstiken att dra iväg än mer och man valde att lägga hjärta och själ för att göra det. Fotbollen blir sällan vackrare än ikväll, när David slår Goliath och Wigan förtjänar all beröm för sin insats. United och sin sida, förtjänar all kritik.
Varje svit har sitt slut, det vet man. Jag har väl svävat i någonstans blåögdhet när jag trott att den änden bara skulle kunna vara ett faktum i derbyt. Vid det laget skulle Uniteds segrar och Citys poängtapp under senare tid göra att det derbyt skulle vara av akademisk betydelse till slut. Jag vet att man som United-supporter alltid kommer att kallas dryg och skrytsam bara för att man håller på ett lag som råkar vinna titlar för tillfället, men hur många objektiva tippare hade slängt in sina pengar på Wigan ikväll? Eller hade tänkt skjuta till alla besparingar på Astona Villa i nästa omgång? Nej, det här var en match som United, den form man är i, skulle vinna. Problemet ikväll var att spelarna hade ungefär samma inställning.
Man vill ju inte gärna tro det, att spelare på den här nivån har dålig inställning, men matchen ikväll var ett tecken på det. Det finns egentligen ingen som kommer undan med godkänt betyg utan det var en kollektiv kollaps som började längst bak och slutade någonstans där Al-Haabsi stod och gäspade. De Gea ska skatta sig lycklig över att ha fått frispark vid Wigans bortdömda mål även om han inte kan lastas för det mål som godkändes. Försvaret var lågt, åt helvete för lågt rent ut sagt och inte blev det bättre ju längre matchen led. Evans och Ferdinand började försvara vid eget straffområde och då blev det inte mycket konstruktivt gjort när man väl vann en duell. Vilket även det händer för sällan.
Men framförallt var det det "offensiva" försvaret som föll igenom. Istället för att, likt Wigan, våga pressa högt och jaga boil tidigt så tilät man bollen in på egen planhalva. Och om Giggs spelare som Giggs gjorde ikväll måste Carrick göra en av sina bästa matcher under säsongen för att kunna väga upp. Ryan Giggs blev pånyttfödd den dagen han började spela innermittfältare istälelt för att ränna ute på kanten. Jag vet inte om han ska ner som mittback för att kunna kräma ur några år till, men det här duger inte. Att inte han blev utbytt i paus istället för Cleverley kommer att hålla mig sömnlös långt in på natten för ikväll var han inte där och det var ett tag sen har var där på riktigt. Carrick må ha tagit på sig fullt defensivt ansvar men då krävs det att någon tar ansvaret framåt och Giggs var varken sugen eller i slag för att göra det. När sedan Valencia inte har en bättre dag än idag, ja då blir det inte bättre än så här.
Bortsett från att Giggs borde gått ut i paus och att Rooney och Welbeck borde fått chansen på topp tillsammans, gjorde ändå Sir Alex byten i rätt tid. Det var inget snack om att vänta och se, känna på hur matchen utvecklades utan bytena gjordes, den här gången förgäves. Jag vill försöka se det som att Wigan gjorde det så pass bra att ingen hade slagit dem idag, så det är väl bäst att avsluta så. Samtidigt som United gjorde allt fel, gjorde City allt rätt och plötsligt är det match igen. City har fått luft, United fick en käftsmäll och nu handlar det bara om att resa sig igen.
Inte på nio utan på ett.
Väl mött!
Er hängivne krönikör
/Gustaf Granqvist
