Veckans United: United - Arsenal. Lite som förr...
På grund av en sällsynt ointressant Champions League match i veckan riktas Veckans United den här gången in på morgondagens seriefinal mot Arsenal. Alltså, som förr i tiden.
Nu är det bara drygt en dygn kvar till seriefinalen på Old Trafford och uppladdningen är i full gång. Patrice Evra har i vanlig ordning inte tvekat att provocera Londonlaget och hetsen är exakt som den ska vara. Den stora skillnaden med den här matchen och de senaste årens är att det verkligen är Manchester United och Arsenal som känns som ligans två bästa lag. Sedan Roman gick in i Chelsea, samtidigt som Wenger inte riktigt kunde ersätta Henry & co utan istället vägrade lägga några större summor på spelare så har Arsenal fallit ur ramen och inte riktigt på allvar kunnat slåss om ligatiteln. Förra säsongen tror jag dock "Gunners"hade haft en bra chans om man inte glömt notera att målvakt, ja.. det kan ju vara bra att ha.
Hur som helst. Min generation Unitedsupportrar. Alltså vi som började hålla på United under det tidiga nittiotalet(och även de senare) minns ju givetvis den tiden när det var vi mot Arsenal under en tid, som den mest prestigefyllda delen under vår supportertid(Alltså vi som slapp tiden då våra inte alltför älskade rivaler några mil bort hade sin fina era). När "Gunners" och United ställdes mot varandra så var det krig. Bokstavligt talat. Ingen höll igen det minsta och det glödde om spelarna så fort matchen var igång. Keane mot Vieira på mittfältet, Henry mot Van Nistelrooy och den absolut viktigaste: Sir Alex Ferguson mot Arsene Wenger. De två profilerna försökte halvt ha ihjäl varandra nere vid sidlinjen och de stackare som fick agera fjärdedomare borde kunnat kräva risktillägg.
De matcherna mot Arsenal är nog de jag saknar allra mest just nu, och det är därför jag ser fram emot morgondagens match såpass mycket. Inte för att det kommer vara samma vi-vill-mörda-er-stämning som förr(Ferguson och Wenger kommer till och med säkert säga på presskonferensen att de har respekt för varandra). Men för att United-Arsenal är en seriefinal mellan ligans två bästa lag.
I morgondagens match kommer det, som oftast visserligen i fotbollsmatcher, handla om att vinna mittfältet. Men det känns extra viktigt den här gången då det är Arsenals absolut starkaste del. Fabregas(om han spelar) kan göra vad som helst, Song har utvecklats väldigt mycket och Samir Nasri är en av de absolut bästa spelarna i ligan den här hösten. Hans spel i matchen mot laget från Manchester var helt fantastiskt och han ska plockas bort helt. Då försvinner mycket att det kreativa framåt i "Gunners". Bakåt känns Arsenal klart svagare och får United bara med mycket folk framåt i anfallen så kommer det finnas massor med lägen mot ett halvstabbigt försvar. Hur Ferguson kommer ställa upp är svårt att sia om. Kommer han använda två anfallare eller fler på mitten för att säkert vinna kampen där? Svårt att att säga, även om magkänslan säger 3 innermittfältare med två "wingers" i form av Park och Nani.
Så nu kör vi, ut och krossa Arsenal så tar vi Chelsea av bara farten sen!
Jag kan ju givetvis inte undvika att slänga med det här klassiska klippet:
http://www.youtube.com/watch?v=taoUoCzZPpE
Säger som den gode Roy: "I´ll see you out there..."
