You cant always get what you want

Dimitar Berbatov är med all sannolikhet på väg mot en soligare plats och en annan fotbollsklubb. Innan dess så gav han oss ändå allt vi ville ha.

And I saw her today at the reception

En av fördelarna med att vara fotbollssupporter är alla historier man får höra. Det kan vara sanslöst underhållande berättelser om en brasilian som vägrar komma tillbaka efter sommaruppehållet eftersom Brasilien är ett bra mycket skönare land att vara i än England. Det kan vara sorgliga, hjärtskärande och orättvisa berättelser som den om Fabrice Muambas resa till England, till fotbollsplan och därifrån. Det kan vara spännande historier om smarta drag av listiga managers. Jag hoppas att det finns ett uns av sanning i den här historien, om inte väljer jag att fortsätta hoppas ändå. Bara för att det gör fotbollen lite mer spännande, lite mer mytomspunnen.

Sommaren är 2007 och rykten omgärdar som vanligt Manchester United. Till United kommer talanger som Nani och Anderson, påläggskalvar i ett United som offensivt framförallt består av Wayne Rooney och Cristiano Ronaldo. I truppen finns också spelare som Ole Gunnar Solskjaer som gör sin sista säsong, Alan Smith som aldrig blev någon succé och en alltjämnt skadad Luis Saha. Fransmannen lyckades göra 25 matcher under säsongen 06/07, men skadeproblemen framåt var så pass stora inom forwardsbesättningen att Henrik Larsson t o m lånades in under en kortare period. Sir Alex vände sig mot London, mot Tottenham och ställde frågor om Dimitar Berbatov, bulgaren som precis gjort sin första säsong i Premier League. Inte helt oväntat blev svaret negativt, Berbatov skulle ingenstans. Bulgaren hade levt upp till förväntningarna som fanns på honom hos Spurs och hela ligan var imponerad av hans kvalitéer.

Säsongen 07/08 gick. Man Utd gick och vann sin andra Champions League-titel, mycket p g a Cristiano Ronaldos fantastiska prestation. Man vann även ligan men Ferguson hade insett att det fortfarande var för tunt framåt. Ronaldo, Rooney och tevez stod för nästan all målproduktion och Fergie har aldrig varit en man som accepterar ett nej hur som helst. Han gjorde ett nytt försök med Berbatov som än en gång lyckats vara den forward som alla spursare ville att han skulle vara. Den här gången gick det i alla fall till förhandling, en förhandling som gick att läsa spaltmeter om under den där sommaren 2008. Spurs krävde £30 miljoner medan United började budgivningen någonstans runt 25. Nu kommer så den spännande historien.

För som jag fått den berättad för mig, var även City med och budade. City hade en ny arabisk ägare och Mark Hughes vid rodret, man skulle bygga vidare på den satsning som den tidigare ägaren påbörjat. Dimitar Berbatov fanns med i planerna och man fick ett bud accepterat av Spurs mitt framför ögonen på United. När bulgaren satte sig på planet för att åka upp till Manchester och bli en del av den ljusblå sidan av stan, satte Ferguson fart på riktigt. Han letade fram de miljoner som Spurs krävde, åkte ut till flygplatsen och väntade.

När Dimitar Berbatov väl landade, fortfarande i tron om att han skulle till City, satte Ferguson honom i bilen illa kvickt, körde honom till Carrington och såg sedan till att han blev en United-spelare.

In her glass was a bleeding man

De första två åren blev dock inte vad vi alla hoppats på. Från att ha varit en trio bestående av Tevez, Ronaldo och Rooney, bildades nu en kvartett där Berbatov fick spela fjärdefiol. De tre förstnämnda hade en säsong med varandra innanför västen, Dimitar kom in som den prestigevärvning han ändå var för Ferguson och spelet stämde sällan hundraprocentigt. Han fick spela för Englands största klubb, han fick spela på de största arenorna i Europa men fansen från arbetarstaden Manchester uppskattade inte riktigt hans spelstil. Det är lätt att hävda att gräset är grönare på andra sidan, när man såg Berbatov i Tottenham såg man mer hans mål än hur de faktiskt kom till. Dimitars "lufsande" kallades slött och ingen förstod egentligen vad han hade i klubben att göra.

Han blixtrade till då och då med sin briljans. Att han är en av de smartaste spelarna som någonsin klivit in på Old Trafford råder det inga som helst tvivel om. Fanns där en lucka så såg han till att trä bollen igenom den, fanns där en framspelning ingen annan såg så spelade han den bollen. Ibland gick det inte, men när det väl gick jublade Stretford End så högt som han förtjänade. Det var också under den andra säsongen i United som han började synas mer på riktigt. Borta var Tevez och Ronaldo, äntligen var han det naturliga valet framåt bredvid Rooney och inte bara en spelare som Ferguson tryckte in för att bevisa någonting.

And she was practised that the art of deception

Målskyttet släppte dock inte heller under säsongen 2009-2010. Det började ryktas om att han var på väg bort. United hade visserligen varit i final i Champions League men blivit utspelade av Barcelona i Rom. Chelsea vann ligan med någon poängs mariginal och United behövde en målskytt. Det var då han klev fram, målskytten Dimitar Berbatov. Han har alltid älskats av fansen för sitt sätt att vara vid sidan av planen. En odramatisk man som enbart haft viljan att få spela fotboll på så hög nivå som möjligt, i en så bra klubb som möjligt. Han har uttryckt ord som "Oavsett vart jag hamnar efter United så är det ett nedåtköp" och ständigt bjudit på sig själv i diverse klipp från Carrington. Inför säsongen 2010-2011 cirkulerade en video där han imiterade Gudfadern, sagt och gjort så var det hans nya smeknamn i vissa kretsar.

inför säsongen värvades en, för många okänd, mexikanare som skulle skapa konkurrens bland forwardssidan. United hade då en uppsättning med tre helt skiljda anfallare med den grovjobbande Rooney, den nonchalante men intelligenta Berbatov och den lille kvicke Hernandez. Det visade sig vara guld värt, bokstavligen talat. Berbatov och Rooneys samarbete blev allt bättre och den lille mexikanen sprang på allt som rörde sig, högg på allt som syntes till och dessa tre spelare stod för 57 av Untieds mål den säsongen. Berbatov? Han var bäst av alla med sina 21, delad skytteligavinst i Premier League med sin gamle konkurrent Carlos Tevez och för allt inskriven i historieböckerna hos Manchester United. Enbart för skytteligavinsten? Inte alls. Inte ens i närheten.

I could tell by her blood-stained hands

6 kommentarer

Gustaf Granqvistgustaf.granqvist@gmail.com@ggranqvist2012-08-29 21:38:00