Ägarskapet och kampanjen
Om ett övertagande och en kampanj som lades ner.
År 2003 gjorde familjen Glazer sitt första köp av aktier i Manchester United, en andel på 2.9 %. Dryga halvåret senare rörde det sig om 3.17 %. Hösten 2004 låg andelen på nästan 30 %, vilket då skulle innebära ett officiellt "takeover bid". I maj 2005 köpte Malcolm Glazer ut aktieägarna J.P. McManus och John Magnier och deras andel på ungefär 29 %. Med äganderätt på hela 75 % upphörde klubbens PLC (Public Limited Company) status och Manchester United togs bort från aktiebörsen London Stock Exchange. I juni 2005 köpte Malcolm Glazer ut de övriga aktieägarna med sina 98 % och fick således full kontroll.
För att finansiera köpet av Manchester United och sedermera utgifterna som följde, tog familjen lån som delades mellan de själva och klubben - mellan £265 miljoner och £275 miljoner säkrades mot Manchester Uniteds tillgångar. Lånet tillhandahölls av tre New York hedgefonder: Citadel, Och-Ziff Capital Management och Perry Capital. Det totala beloppet var £660 miljoner med en årsränta på £62 miljoner. Här började saker och ting gå söderut i avseendet relationen mellan klubben och dess supportrar. Att Manchester United fick bära dessa skulder, av en anledning som inte heller den var positiv, ledde till en spricka på en oreparerbar nivå. Detta var, hur som helst, endast startskottet för vad som skulle bli protester av sällan skådat slag.
Klubben gick ut i pressen och sade följande efter familjen Glazers övertagande: "Manchester Uniteds värde har ökat under det senaste året, vilket är anledningen till att långivare vill investera i klubben. Denna förändring ger god hushållning och garanterar att Sir Alex Ferguson kommer att förses med tillräckliga medel för att konkurrera på transfermarknaden."
Manchester United Supporters Trust (MUST) svarade på klubbens uttalande: "Mängden pengar som måste betalas tillbaka är överlag enorm. Räntan är en sak, men de övriga £660 miljonerna då? Det är svårt att se hur dessa summor ska nås utan markanta höjningar av biljettpriser vilket, som vi alltid misstänkt, betyder att fansen i själva verket kommer att behöva betala någon så att denne ska låna pengar för att äga deras klubb."
I januari 2010 blev det klart att skulden ökat från £660 miljoner till £716.5 miljoner, varpå klubben annonserade sin avsikt att refinansiera den genom en obligationsemission (utfärdar obligationer för försäljning på marknaden) värd ca £500 miljoner. Man lyckades få in £504 miljoner på två veckor, vilket innebar att nästan hela den totala summan som lånats av internationella banker (£509 miljoner) kunde betalas tillbaka. Obligationerna emitterades i två delbelopp, den ena med en kupongränta på 8.75 % värd £250 miljoner och den andra med en kupongränta på 8.375 % värd £425 miljoner. Den årliga räntan på obligationen blev ca £45 miljoner, och skulle, sammanlagt, betalas av senast den 1:a februari 2017. Inuti obligationsprospekten fanns avtal om att familjen Glazer skulle kunna filtrera stora summor ur klubben för att betala av PIK-lånen. Detta inkluderade att lyfta ut £95 miljoner i kontant, sale-and-leaseback (sälja en tillgång och leasa tillbaka) av Trafford Training Center i Carrington och friheten att själva ta till eget bruk 50 % av klubbens årliga nettoinkomst. Enligt villkoren i Glazerfamiljens refinansiering, eftersom de inte kunde återbetala obligationsinnehavarna senast den 16:e augusti 2010, ökade den totala räntan på lånen från 14.25 % till 16.25 %, vilket resulterade i årliga utbetalningar på cirka £38 miljoner.
Den 16:e november 2010 annonserades det att familjen Glazer skulle betala av de återstående £220 miljonerna inom PIK-lånen senast den 22:a november. Lånen innebar då en ränta på 16.25 %. Klubbens totala skuld hade överskridit EBITDA (Earnings before interest, taxes, depreciation and amortization) - mått på ett företags rörelseresultat före räntor, skatter, nedskrivningar och avskrivningar - med mer än fem gånger. Dock hävdade klubben att inga egna pengar hade använts för återbetalningen, vilket ledde till frågetecken om hur Glazerfamiljen hade ökat medlen. Föreslagna metoder inkluderade försäljning av en minoritetsandel i klubben till en tredje part, försäljning av några eller alla av familjens andra företag, och - det mest troliga alternativet - refinansiering av PIK-lånen med ett annat lån till en lägre ränta.
Detta avslutar faktadelen om den amerikanska familjens övertagande. Som vi alla känner till innebar dessa aktioner en splittring mellan klubben och dess supportrar. Inte på alla håll, givetvis, men de mer inbitna fansen fick nog och tog saker i egna händer. FC United of Manchester grundades ungefär samtidigt som Malcolm Glazer blev majoritetsägare. Detta skulle vara en klubb av fans för fans, något många ansåg inte längre var fallet med Manchester United. Kampanjen mot Glazerfamiljen startade alltså samma år som de tog över, nämligen 2005, även om den, FC United of Manchester undantaget, inte tog någon riktig fart inledningsvis. Men Love United Hate Glazer (LUHG) banderoller och klistermärken skymtades emellanåt. 900 spelare medverkade i uttagningarna när FC United of Manchester siktade in sig på North West Counties Football Leagues (NWCFL) andra division, nio nivåer under Premier League i seriesystemet. Endast 17 plockades in. Resultatet blev att många av Manchester Uniteds äldre och hängivna supportrar vände ryggen till. Old Traffords atmosfär försämrades rejält, samtidigt som man konstant hörde fansen sjunga om Malcolm Glazer på Gigg Lane, bland annat:
Glazer in a coma I hope, I hope it's serious
Glazer in a coma I hope, I hope it's serious
Die die die die die die Glazer die die
Die die die die die die Glazer die die
We're having a party when Glazer dies (x4)
Jelly and ice cream when Glazer dies (x4)
Pass the parcel when Glazer dies (x4)
Strippers and whores when Glazer dies (x4)
Tail on the donkey when Glazer dies (x4)
Musical chairs when Glazer dies (x4)
He's gonna die, he's gonna die
Malcolm Glazer's gonna die
How we kill him I don't know
Cut him up from head to toe
All I know is Glazer's gonna die
Fansen var långt ifrån förlåtande och höll inte tillbaka med orden. Malcom Glazer var hatobjekt nummer 1. Denna man skulle utan tvekan blivit ihjälslagen ute på gatorna i Manchester. Avskyn nådde inga gränser - det faktum att så många trogna supportrar slutade gå på sitt älskade lags matcher bekräftar detta. Efter endast två månader hade över 4000 fans donerat pengar till FC United of Manchester, som då hade ca £100 000 på banken. Eftersom klubben ägs av dess supportrar har alla rätt att rösta på hur den ska skötas. Detta inkluderar vilka som ska sitta i styrelsen, designer och priserna på säsongsbiljetter. Fansen har noterats för sina många låtar och atmosfären har hyllats i media. De är också kända för att tända bengaler under matcherna.
Säsongen 2009/10 satte kampanjen igång på allvar. Exakt varför då är oklart, men troligtvis har det att göra med informationen som antingen läckte ut i media eller helt enkelt presenterades för allmänheten. Supportergrupperna enades och sände budskapet, som snabbt spred sig. Massan var nu starkt emot Malcolm Glazer och hans familj, och även de oförstående av Manchester Uniteds ekonomiska sida gick med. Det blev en trend att köpa de guldgröna halsdukarna som symboliseras med Newton Heath. Klubbens rötter kunde inte dras upp ur marken och dess historia skulle inte befläckas av ett gäng hyenor, som de ofta kallades i England. Protestmarscher ordnades inför matcherna och på Old Trafford kunde man höra Stretford End sjunga sångerna ovanför och vifta med de guldgröna halsdukarna. Fler och fler insåg att något stort kunde vara på gång och snart var arenan prydd i Newton Heaths färger. We want Glazer out var signalen och fansen ville se till att det skedde. Några timmar innan Manchester United drabbade samman med Spurs hösten 2010 hölls en protestmarsch som det skrevs om en hel del i media. Tusentals supportrar gjorde sina röster hörda, tågade mot Old Trafford och demonstrativt ställde sig utanför Megastore. Poliser fick hålla dem tillbaka och här och där bröt slagsmål ut.
Manchester United visade världen att man har några av de mest passionerade fansen där ute. För alla räkmackor och biblioteks-referenser om Old Traffords atmosfär enades nu supportrarna för att störta den gemensamma fienden. MUST hade över hundratusen medlemmar vid den tidpunkten och tog emot donationer som gick till Red Knights, en grupp supportrar som tillsammans ville köpa loss klubben från familjen Glazer. Detta var lättare sagt än gjort givetvis, då det rör sig om enorma summor. Red Knights blev också sista hoppet men inte mycket mer hände. Eventuellt lades protesterna ner och de guldgröna halsdukarna skymtas nu sällan på Old Trafford. Hatet gentemot amerikanerna lever alltjämt men möjligtvis i dolda former.
Några av klubbens mest trogna supportrar bildade ett nytt, obefläckat lag och tog med sig Old Traffords mäktiga tryck, nu endast ett minne blott.
