Atlético - Manchester U1 - 1
Atlético Madrid 1 - 1 Manchester United
Det var väl skit rakt igenom i en dryg timme. Men tack vare Ralf Rangnicks osannolikt fungerande byten och det bästa som kommit från Malmö sen Hasse Alfredson lämnar vi ändå Wanda Metropolitano i ganska gott mod inför returmötet. Klar fördel United! Mot titeln!
Läste ni min införrapport? Gör inte det. Jag skrev något om en objektivt spännande och underhållande match, och även om det på många sätt var spännande det var väl inte vad gemene man skulle kalla för underhållande. Och inte gemene United-supporter heller kanske. Atletico spelade med ett oerhört intensivt presspel, och United hade länge ofantligt svårt att komma ur det. Bruno tappade bollen tre gånger bara de inledande 4 minuterna, och spelet på egen planhalva var alldeles för länge ängsligt, i Ralf Rangnicks egna ord. Efter en hörna (såklart) bara sju minuter in hamnade dessutom Fred lite långt ifrån Renan Lodi och hans perfekta inlägg möttes lika perfekt av framrusande Joao Felix och det usla utgångsläget 1-0 borta mot Atlético var således ett faktum.
Matchbilden var sedan exakt som hemmalaget ville ha den i åtminstone 60 minuter, innan Rangnick bestämde sig för att försöka ändra på saker och ting. Många höjde nog på ögonbrynen åt de byten som gjordes, men Matic, Telles och Wan-Bissaka var starkt bidragande till att spelet med boll stabiliserades och när sedan Elanga också kom in fattade väl alla vad som skulle hända. Spelet byggs upp från vänsterkanten och ytan uppstod centralt för matchens kanske sämsta spelare, Bruno Fernandes, som klev fram och levererade en strålande genomskärare som vår dansande svensk perfekt måttade in med sin första touch i matchen.
1-1 hade varit ett fullt godkänt resultat på förhand, sett till hur det länge såg ut är det istället väldigt bra resultat att ta med sig hem till Old Trafford, där det väl inte kan se likadant ut.
Atlético Madrid: Oblak – J.M. Giménez, Savic, Reinildo – Vrsaljko, Llorente, Herrera, Kondogbia, Lodi (Lemar 76’) – Correa, João Félix (Griezmann 76’)
Manchester United: De Gea – Lindelöf (Wan-Bissaka 66’), Varane, Maguire, Shaw (Alex Telles 67’) – Fred, Pogba (Matic 66’) – Rashford (Elanga 75’), Bruno Fernandes, Sancho (Lingard 82’) – Ronaldo
Statistik:
Resultat: 1 - 1
Målskyttar med assist: Felix (Lodi) - Elanga (Fernandes)
Bollinnehav(%): 39% - 61%
Avslut: 11 - 7
Avslut på mål: 1 - 2
Gula/röda kort: 4/0 - 5/0
Bäst i United: Victor Nilsson Lindelöf
1. Lagformeringen och byten
Sett till spelarnas status och bevisade högstanivå, var det här Uniteds kvalitativt kanske bästa elva? Det kan mycket möjligt ha varit så, och det visar framförallt på hur felbyggd truppen är sett till rollfördelning. Rashford är långt ifrån den presspelare hans kantroll kräver och Lindelöf är tredjeval på mittbacken men förstaval på högerbacken när det väl gäller. Och det mest alarmerande av allt, att vi är så här beroende av en Scott McTominay som spelar ur sin naturliga position och dessutom haft en dalande formkurva.
Det är såklart inga nyheter, men likväl ännu en gång smärtsamt understruket. Vad som däremot också understrukits två matcher i rad nu är att Rangnick faktiskt kan gå in och ändra en matchbild. Bytena han gör är med facit i hand klockrena, och att han får avbetalning på sitt tjat om hur bra det är med fem byten måste vara otroligt tillfredsställande.
2. Bevismaterial nr 211
Det sades att Manchester United blev helt utmanövrerade, och det är i sanning en sanning med modifikation. Man tillät på två väldigt angränsande sätt Atlético styra matchen och förenklade deras försvarsspel å det grövsta. För det första var den här matchen återigen ett bevis på avsaknaden av en ”Deep-lying Playmaker”. Det går inte att kontrollera en match och bryta igenom ett så pass väldrillat försvar utan att ha någon som sitter på nycklarna. Fred försökte och kom djupt ner och hämtade boll, men avståndet blev då för långt mellan honom och hans mittfältskompanjoner för att Freds tekniska kvalitet skulle räcka till att hitta dem. Det visade sig som ännu mer symptomatiskt då det började se bättre ut först när Matic kom in, den enda spelaren i truppen som kommer ens i närheten av att vara den spelartypen.
Om ni undrar vad siffran i rubriken syftar till är det alltså antalet tävlingsmatcher United spelat sedan Michael Carrick slutade spela fotboll.
3. Tekniska misstag
Den andra underlättande faktorn för Atléticos ”dominans” var att när bollen väl var hos våra kreativa spelare – fyran mellan Ronaldo och Fred – var resultatet idel absolut skit. Det är väldigt lätt att vara ett kompakt lag och spela försvarspel mot ett lag vars kreatörer mer eller mindre ger bort bollen. Vi har sett Fred själv göra det flera gånger förut, men här var det framförallt Bruno Fernandes och Marcus Rashford som var syndabockarna. Rashfords beslutsfattande och allmänna mående har ifrågasatts länge nu, men Brunos insats här var desto mer chockerande. Han stod för hela 23 bolltapp. Nog för att han alltid spelar med stor risk och har tillstånd att göra det, men så dålig får man faktiskt inte vara i ett sånt här skede.
4. Rhythm is a fucking dancer
Han var bra innan också, men det sättet Anthony Elanga hanterat straffmissen mot Middlesbrough är inget mindre än enastående, vilket Viktor också var inne på det efter Leeds-matchen. Efter den här insatsen är det ännu lättare att dra paralleller till framförallt Marcus Rashford men också Cristiano Ronaldo. Det statiska väntandet och den konstanta viljan att ha bollen vid fötterna som våra anfallare gjort till en vana utmanas kraftigt av dess antites Anthony Elanga. Han vill inte nödvändigtvis ha bollen vid fötterna. Han vill gå i djupled, skapa ytor och sätta bollen vidare så snabbt som möjligt, gärna mot mål. Han är inte bara ett glädjeämne, han är direkt nödvändig för att vi ska ha ett fungerande anfallsspel just nu.
Det är också på tiden att United-fansens ganska underskattade ramsmakeri får mer spotlight här hemma i Sverige. ABBA, Stone Roses, tysk hiphop och nu nittiotalspop. Det finns ingen genre de inte behärskar!
5. Inför Old Trafford
Simeone var inne på att det här var en av Atleticos bästa matcher för säsongen. Om det var det, och alla samtidigt är rörande överens om att United gjorde en nästan rakt igenom dålig match, vad innebär det för returen? Jag har svårt att se att United skulle göra exakt samma misstag igen, jag tycker man visat att man kan dra lärdomar av de matchbilder man gått igenom de senaste veckorna (även om avslutsförmågan motverkat det en del…). Adderar man därtill att laget i all trolighet formeras på ett sundare sätt till den matchen så är det faktiskt direkt svagt om United inte tar sig vidare från det här dubbelmötet. Vi är bättre än Atlético över två matcher, oavsett hur god kontroll de hade i den första fjärdedelen av dubbelmötet.
GGMU
