Brighton - Manchester U6 - 7
Brighton 0 (6) - 0 (7) Manchester United
Det blev en lång och segdragen historia om vem som skulle komma att göra Man City sällskap på Wembley den tredje juni. Efter 120 minuters matchspel och sju omgångar straffar stod det sedan klart att det blir ett stadsderby i finalen. Manchester United tog sig till säsongens andra final efter flera vackra straffar.
Sammanfattning:
Manchester United tog en stund på sig innan de bestämde sig för att jobba sig in i matchen. Stundtals fick Brighton styra spelet och tempot på ett sätt som fick mig att känna stor frustration.
I mångt och mycket var det ett konstant ställningskrig och det var uppenbart att inget av lagen ville gå bort sig i ett tidigt skede av matchen. Men efter sisådär 25-30 minuter började Man United sakta ta kommando och äta sig in i matchen på riktigt. Man avslutade första halvleken med de klart bästa målchanserna, där Brunos avslut i slutminuten fick ses som det farligaste i chansväg.
Andra halvlek påminde i långa stunder om den första. Det var ett ställningskrig där Brighton försökte jobba sig in via kanterna. Med Mitoma och March som främsta vapen jobbade man från kant in centralt för att söka inspel eller avslutsläge, utan att lyckas nämnvärt. I slutet på halvleken sprattlade United till och hade flera fina chanser som kunde få bättre öden.
Sett till matchbilden konstaterar jag att Brighton satte sin matchplan bäst utifrån förutsättningarna, där United stod för de hetaste och farligaste avsluten. Flera av dem involverade Antony, vars beslutsfattning tyvärr var under all kritik.
Vidare till förlängningen och sedermera straffarna. Vad gäller förlängningen så var det även här, liksom resten av matchen, tydligt att Brighton ville ligga på rulle och nyttja sitt kantspel för att jobba sig in i banan och Man United väntade på omställningar.
Det blev det en rätt låst tillställning i båda förlängningskvartarna med Rashfords avslut som farligast i Uniteds riktning. Hos motståndarna hade Kaoru Mitoma en chans i slutet på andra förlängningskvarten som så när krossade drömmen om ännu en titel för Man United. Men De Gea lät sig inte överlistas.
Straffläggningen innehöll otroligt bra och välplacerade straffar från båda lagen. Först när Sabitzer skulle slå sin i straff i den femte omgången blev det darr på manschetten då Sanchez i Brightonmålet fick fingrarna på bollen. Med hjärtat i halsgropen tackade jag högre makter när han inte lyckades styra ut den. Därefter kunde vi se Solly March bränna sin straff i den sjunde omgången vilket ledde fram till att dagens matchvinnare blev en svensk från Västerås, Victor Lindelöf, som satte Uniteds sjunde och avgörande straff, kyligt i högra krysset.
Manchester United (4-2-3-1):
De Gea - Wan-Bissaka (´101 Malacia), Lindelöf, Shaw, Dalot - Casemiro, Eriksen (´62 Fred) - Antony (´91 Sabitzer), Bruno (´101 Weghorst), Rashford - Martial (´85 Sancho)
Brighton & Hove Albion (4-2-3-1):
Sanchez - Gross, Webster, Dunk, Estupinan - Caicedo, MacAllister - March, Enciso (´67 Veltman), Mitoma - Welbeck (´75)
Statistik:
Resultat: 0-0 (6-7 efter strafflägging)
Målskyttar med assist: -
Bollinnehav (i procent): 61–39
Avslut på mål: 5-6
Gula kort: 1–3
Röda kort: 0–0
Bäst i United: Wan-Bissaka
Fem tankar om matchen
1. Fortsätt med Shaw som mittback
Personligen är den här mittbacksuppsättningen den bästa vi har att tillgå, med tanke på skadorna på Lisandro Martinez och Raphael Varane. Luke Shaw visade i FA-cupsemifinalen att han behärskar mittbacksspelet med den äran. Och jag håller den här duon betydligt högre, och känner mig betydligt tryggare med den än vad jag gör när Maguire är på plan. Detta är mittbacksduon som bör avsluta säsongen.
2. Behovet av en mittfältsdynamo
Vi är oerhört beroende av trion Bruno-Casemiro-Eriksen. I mötet med Brighton föll Eriksen ur matchen i ett tidigt skede och mittfältet var inte detsamma. Matchbilden passade helt enkelt inte trion. För att vi inte ska bli för beroende, och riskera att bli avhängda beroende på matchbild, så är behovet enormt efter en till mittfältare. En dynamo som kan generera och diktera matchbilder. Typ en De Jong eller Bellingham. Då får vi inte bara ett större djup, vi får också fler valmöjligheter i varje given matchbild.
3. En spelande målvakt
Jag ska inte förta något från De Gea efter prestationen mot Brighton. Han var stundtals enorm och räddade oss kvar i matchen mer än en gång. Men faktum kvarstår att han är direkt svag med bollen vid fötterna, så även i den här matchen. Det blir tydligt att vi inte klarar av en hög press utan det blir istället en “tjong” ut på långsidan. Detta är en svaghet som ten Hag såklart identifierat och prioriterar att lösa. Jag tycker att behovet och utrymmet för en värvning av en ny målvakt är utstakad i sommar även om De Gea förlänger. Det bör nödvändigtvis inte hindra en ny rekryt från att få konkurrera med honom och på sikt vara förstavalet.
4. Rashford behöver hitta målformen
Så är det. Vi behöver målen han genererade innan sin skada. Det visar sig i den här matchen också. När Rashford inte är riktigt hundra så uteblir också en enorm möjlighet till att skapa mål. Vi är dessvärre för beroende av en spelare men i detta fallet blir det också viktigare än någonsin att han återfinner sin målform för att vi på riktigt ska kunna hota om en FA-cuptitel och befästa topp fyra i ligan.
5. Wan-Bissakas utveckling under ten Hag
Mot Brighton var han, tillsammans med Lindelöf och nån till, bäst på plan. Han hade stenkoll på hotet från Mitoma och var en garant i defensiven. Den utveckling han genomgår med start när ten Hag kom in i klubben är smått otrolig. Det var inte länge sedan han var uträknad i min bok. Men kanske är det så att vi bör omvärdera Wan-Bissaka. Kanske är det så att han åtminstone kan agera back-up och truppspelare. En förstärkning behövs och kommer prioriteras, men där bakom kanske det är Aaron som ska stå först i ledet, eller?
Håller du med om att De Gea behöver bytas ut, trots insatsen? Vem ska göra mål om inte Rashford? Och är Wan-Bissaka någon att räkna med framöver? Skriv gärna av dig i kommentarsfältet, men kom ihåg att hålla god ton.
GGMU