Brighton - Manchester U
2 - 3

Brighton & Hove Albion 2 - 3 Manchester United

Århundradets rån på Amex Stadium! Ett Manchester United utan någon som helst kreditvärdighet lyckades på något sätt få ut maxbeloppet tre poäng ur Brighton-bankomaten trots att hemmalaget med råge förtjänade vinsten. En av de mest osannolika Premier League-drabbningar vi sett sedan Sir Alex ungtuppar manglade Wengers sovsäcksgäng med 8-2.

Brighton (3-4-2-1): Ryan – White, Dunk, Webster – Lamptey, Alzate, Lallana (Gross 75’), March – Trossard, Connolly (Jahanbakhsh 75’) – Maupay

Manchester United (4-2-3-1): De Gea – Wan-Bissaka, Lindelöf, Maguire, Shaw – Pogba (Fred 65’), Matic – Greenwood (Bailly 83’), Fernandes, Rashford – Martial (van de Beek 90’)

Summering:
De flesta visste på förhand att Brighton minsann inte ber om ursäkt för sig, men få trodde kanske att Potter skulle ställa upp med ett så pass framåtlutat lag. 3-4-3 med Adam Lallana på innermittfältet? Men succémanagern visste vad han gjorde. Hemmalaget tog omedelbart hand om taktpinnen och släppte den inte ifrån sig (med några få undantag) på hela matchen.
Man United var på nytt tröga i beslutsfattningen och hade stora problem att ens få till embryon till anfall. Passiviteten i presspelet från premiären verkade obegripligt nog bestå vilket ledde till att hemmalaget hittade Trossard, Connolly och Maupay i livsfarliga positioner bakom Matic. Efter tre ramträffar fick The Seagulls till slut utdelning. Tariq Lamptey, som till synes dykt upp från ingenstans och hittills levererarat ett spel som borde få Chelsea att djupt ångra sitt beslut att släppa talangen, tog en av sina många löpningar längs kanten, fick bollen av Lallana och fälldes sedan klumpigt bakifrån av en varnad Fernandes som lyckades komma undan med ”bara” en straff i det läget. Maupay strödde sedan extra salt i såren när han inte bara nöjde sig att slå in straffen för 1–0, han hann dessutom med att förnedra De Gea som liggandes fick se bollen segla in i det tomma målet.
Ett chockat United försökte desperat bryta mönstret med djupledsbollar bakom backlinjen men dessa nådde allt som oftast bjässen Dunk i hemmaförsvaret. Två regelrätta anfall lyckades bortalaget skrapa ihop till – det ena rullades snyggt i mål av en annars osynlig Greenwood men då passningsläggaren Rashford korrekt vinkades av för offside blev United-jublet kortvarigt. Det andra anfallet var en enmansshow av Shaw som lyckades ordna fram en frispark som Bruno på hockeyassistvis vallade via Matic till Maguire som bökade in den livsviktiga kvitteringen via Dunk.

Andra halvlek fortsatte precis som den första med stor hemmadominans. Därför kom Uniteds ledningsmål aningen överraskande. Med hjälp av mittlinjen lyckades Rashford för en gångs skull undvika offside när han tog emot Fernandes fina djupledsboll. Det som sedan utspelades kommer att vevas om och om igen på Youtube. Om man sammanfattar sekvensen så bjöd vår nr 10 hela Brightonförsvaret på en rundtur i korvkioskkön innan han smällde in ett av sina vackraste mål i Unitedtröjan.

Plötsligt hade Manchester United alltså på något mirakulöst sätt lyckats vända matchen. Men hemmalaget gav inte upp för det utan fortsatt oförtrutet rada upp chanser. När Trossard rammade trävirket för femtielfte gången i ordningen kändes det smått osannolikt att det fortfarande stod 1–2 på tavlan. Trossard skulle få ytterligare en chans, men De Gea klev då fram och visade att han fortfarande är halvbra.
Solskjaer försökte stänga till butiken genom att förstärka backlinjen med Bailly men Potter såg ut att få sista ordet när vänsteryttern March trots åtminstone sju Unitedspelare i boxen tilläts stå helt ensam på bortre stolpen och knoppa in en rättvis kvittering med vad alla trodde matchens sista touch. Men domare Kavanagh valde märkligt nog att lägga på några ytterligare sekunder. Kanske hade Sir Alex tagit över spakarna i VAR-rummet och beordrat fram en förlängning av Fergie time? En osannolik match fick ett lika osannolikt slut när allt föll på plats för United. Anfall direkt från avspark. Hörna. Nick. Hands. VAR. Straff. Bruno. Mål! 2–3. Segervrål!

Bäst i Manchester United: Bruno Fernandes

Mina tankar:
En av de mest krävande matcher jag fått bevittna. De känslor som far genom skallen är en blandning av djup frustration över sättet United genomför matchen tillsammans med en närmast skamsen glädje inför det faktum att vi trots det lyckades sno åt oss tre livsviktiga poäng. Mitt i känslostormen står det dock klart att Ole Gunnar har väldigt mycket att fundera över när hans lag i tur och ordning ska ta sig an Tottenham, Newcastle, Chelsea, Arsenal och Everton i ligan. Där emellan ska United på nytt möta Brighton på Amex Stadium. Hur den matchen ska kunna toppa dagens dramatik återstår att se, men frågan är om United kommer lika lindrigt undan på onsdag…

GGMU