Du är inte död, men en liten del av oss dog den 2 februari 2015
Darren Fletcher #24 - Du är precis allt vad Manchester United egentligen handlar om, du är allt vad fotboll egentligen handlar om. I tider som dessa då namn och nummer på ryggen betyder mer för fler och fler än vad emblemet på bröstet gör - då behövs du mer än någonsin.
Nu har vår saga kommit till vägs ände, åtminstone för denna gång. Du kommer att skriva ett nytt kapitel nu och jag unnar dig det lyckligaste slut som kan tänkas. Men du ska veta att jag kommer aldrig att glömma de kapitel vi skrev tillsammans, de kapitel Du skrev med oss fans, de kapitel Du skrev tillsammans med världens vackraste klubb. Vi fans kommer aldrig att glömma.
Det här är min, förmodligen helt betydelselösa, kärleksförklaring till en av de absolut största spelarna i Manchester Uniteds historia. Jag vill varna faktasuktande, statistiksugna fans för att det inte finns mycket av den varan i denna krönika. Är det därför man ärat krönikan med ett klick bör man sluta läsa här och nu.
Men det finns fortfarande personer som jag själv där ute, där fotboll, där Manchester United är så mycket mer än siffror och resultat, det här är en krönika som även är tillägnad er.
Det som finns att läsa i denna krönika är nämligen ingen statistik, inga jämförelser över huvudpersonens prestationer före och efter sjukdomen, inga tråkiga fakta. Det som finns att läsa i min hylling till Darren Flether är kärlek, kärlek till en fantastisk fotbollsspelare, kärlek till en fantastisk fotbollsklubb, kärlek till en, i grunden, fantastisk sport.
Darren Fletcher lämnar alltså Manchester United efter tjugo år i klubben, väntat och egentligen helt rätt, men ändå så sorgligt, så förbannat sorgligt. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte redan nu kändes tomt, trots att bläcket på det nya kontraktet hos West Bromwich knappt torkat.
Fletcher kom till United redan vid elva års ålder och är högt respekterad bland de röda. Inte nog med att han i varje match gett allt, att han andats Manchester United och det blod som hans hjärta pumpat runt i hans blodomlopp är rödare än den rödaste av färger. Han har dessutom gått många hårda ronder med en riktigt elak sjukdom, Ulcerös Kolit, där domen löd att Darren förmodligen aldrig mer skulle kunna spela fotboll. Jag har själv dragits med samma åkomma som Fletcher, om än inte lika allvarligt ännu och jag är djupt imponerad över hur han borrade ner huvudet och gav sig fan på att han fortfarande hade en framtid som professionell fotbollsspelare. En framtid som en del av den klubb han gett hela sin uppväxt, hela sitt liv till.
Fletcher må inte besitta samma tempo och samma fysik som när han var som allra bäst längre, han måhända inte platsar i ett United som storsatsar för att åter bli en stormakt i fotbollsvärlden, men vad spelar det för roll egentligen? Med hans hjärta som slår så hårt för fotboll, och i synnerhet Manchester United, lika hårt som en viss dopad finsk skidåkares hjärta pumpade EPO på tremilen 2002 så ska han hyllas. Och han ska hyllas länge, så länge jag lever, så länge mina eventuella barn lever, så länge mina eventuella barnbarn lever. Ja det ska ta mig fan resas en staty utanför Old Trafford för Darren Fletcher, ingen får någonsin glömma vad fotboll egentligen handlar om, och Darren Fletcher är precis allt vad fotboll handlar om. Hjärta, passion, lojalitet, vilja och ett stort jävlaranamma.
För mig kommer Darren Fletcher alltid vara en av de allra största i Manchester Uniteds historia, och jag hoppas på ett liv efter detta. Jag hoppas att han tar tillvara på sina extraordinära ledaregenskaper, sin kärlek till klubben han spenderat större delar av sitt liv i och återvänder den dag han fått nog av att spela fotboll. Med Darren Fletchers inställning kan det mycket väl ta ett tag innan han får nog eller innan han lyssnar på sin kropp, men den dag han gör det är jag den förste att välkomna honom med öppna armar och ett högljutt
"There's only one Darren Fletcher, one Darren Fletcher"!