Chelsea - Manchester U4 - 3
Fem tankar efter förlusten mot Chelsea
En högdramatisk kväll på Stamford Bridge mynnade till slut ut i en blytung förlust för Manchester United. På tilläggstid schabblade man bort sin 3–2-ledning och lyckades på något sätt släppa in två mål – och förlora med 4–3. Vilket mörker.
1. Dagisnivå på tilläggstid
Manchester United ledde med 3–2 och tycktes kontrollera spelet långt in på tilläggstid. Men att Diogo Dalot sedan bestämde sig för att riva ner en Chelsea-spelare och orsaka straff i minut 90+8 är bara för dåligt. Men inte nog med det. Att hela Manchester United sedan står och sover när Chelsea går för ledningsmålet i matchens i princip sista spark är helt ofattbart. Cole Palmer, Chelseas stora stjärna, fick stå helt omarkerad under hemmalagets hörna och kunde trycka in 4–3 i minut 90+10. Plötsligt hade United gått från en fantastiskt stark 3–2-vinst till en förnedrande, usel och amatörmässig 4–3-förlust – på bara några minuter.
Att tappa ledningar på det här sättet är mer än underkänt och en skam för den här anrika klubben. Det som sker på slutet av tilläggstiden är rent av dagisnivå och något som ett korpenlag hade kunnat avvärja. På tok för dåligt. Ska det se ut så här har Manchester United inget att göra på den övre halvan i Premier League.
2. Den usla starten
Det tog inte ens fyra minuter innan Connor Gallagher hade gett Chelsea ledningen. Målvaktstavla från Onana? Nej. Ett lite billigt insläppt mål? Möjligen. Det var ett passivt United som startade matchen ruskigt svagt, men att lasta Onana för 0–1-målet är inte rättvist. Någon som däremot ska hållas ansvarig för Chelseas andra mål är självfallet Antony, som orsakade straff efter en dryg kvart. En otroligt dum aktion i eget straffområde som ledde tilll att Chelsea plötsligt hade dubblat sin ledning. United fick minst sagt en uppförsbacke på den här matchen, men det skulle visa sig att man revanscherade sig snabbt…
3. Den starka upphämtningen
Att Manchester United knöt näven och hämtade upp 0–2 till 2–2 är verkligen imponerande. Alejandro Garnacho utnyttjade slarv i Chelsea och petade effektivt in 1–2 efter en dryg halvtimme. Och bara fem minuter senare nickade Bruno Fernandes in kvitteringen till 2–2.
Sättet som United kvitterar på i den här matchen är ändå något jag vill ta med mig. Där och då tänkte jag att det ändå visar på att det finns kvar någon gnista i det här laget, men efter 90+10 minuter kan jag konstatera att gnistan inte var på riktigt. Hur tungt det än känns nu efter slutsignal måste jag ändå säga att Uniteds reducering och kvittering är imponerande – även om man fick god hjälp av Chelsea.
4. Dubbla mittbacksskador – igen
Det tar aldrig slut! Efter dubbla skadebesked på mittbacksfronten i veckan fick vi i kväll addera ytterligare två namn till den listan. Raphaël Varane byttes ut i paus mot Jonny Evans och United fick där sin tredje skadade mittback för tillfället. Men det skulle inte sluta där. Evans spelade bara 20 minuter av den andra halvleken innan även han linkade av – och United hade fått sin andra mittback skadad för kvällen. Det är helt otroligt vilka problem United tvingats tampas med i backlinjen och det verkar aldrig ta slut. När Liverpool nu väntar i helgen är det klart att pulsen går upp lite extra. Hoppet ligger nu hos Maguire och unge Kambwala att stänga igen butiken, det finns helt enkelt inga andra alternativ. Skadehelvetet den här säsongen för Manchester United är bland det grövsta jag upplevt i klubben – och att det dessutom drabbat just en specifik position är extremt beklagligt.
5. Petningen av Rashford
Jag måste också nämna det faktum att Marcus Rashford blev petad från startelvan till förmån för Antony. Jag kan tycka att det var ett märkligt beslut på förhand, framförallt med tanke på vem som ersatte honom. Uniteds svaga match senast mot Brentford såg jag mer som ett kollektivt haveri och jag tycker inte att Rashford stack ut mer än någon annan i den matchen. Men han fick ändå börja på bänken i kväll och Antony fick chansen från start.
Kvällen började inte bra för ersättaren Antony, som drog på sig en straff tidigt i matchen. Men brassen spelade upp sig och stod till slut för en urläcker assist, med yttersidan, till Garnachos 3–2-mål. Rashford fick dessutom hoppa in efter en dryg timme men stod för ett mycket svalt inhopp. Även om jag tycker att det var ett märkligt val på förhand måste jag trots allt ge Antony kredd för en bra insats överlag och en vacker assist. Förhoppningsvis var det en prestation som brassen kan bygga vidare på.
Vad säger ni? Hur förklarar man kvällens totala kollaps i slutminuterna?
