Brentford - Manchester U1 - 1
Fem tankar efter krysset mot Brentford
United höll på att begå ett rån i London efter att ha blivit utspelade i över 96 minuter. Mason Mount såg ut att bli en osannolik matchhjälte men en sen kvittering gjorde att United fick nöja sig med en pinne. Med tanke på matchbilden får United vara nöjda med pinnen i en av säsongens svagaste prestationer.
1. Tillbaka till verkligheten
Inför matchen med Liverpoolmatchen i bakhuvudet förväntade man sig en förbättring i spelet med ett rappare och jämnare United. Det är svårt att förstå att detta är samma lag som vi fick se under den första halvtimmen på Old Trafford. Vad vi fick se i stället var en verklighetscheck i en av säsongens svagaste insatser hittills. Brentford hade total dominans med 31 skapade målchanser. Om det inte var Onana som räddade fick United hjälp av målramen. Rollerna var omvända då Brentford spelade som ett lag på övre tabellhalvan och United var ett lag som desperat försöker undvika nedflyttning. Det ojämna, kaotiska och vilsna United man har blivit bekant med var tillbaka.
2. En flock av bin attackerade United
Brentford hemma på Gtech Community Stadium visste man på förhand skulle bli en svår match då laget använder sin fysisk att trycka ner motståndarna. Spelstilen följer deras smeknamn då de anfaller som en flock av bin. United hade det svårt med fasta situationer som kom i omgångar när Brentford skapade tryck. Toney som vi visste innan matchen behövde extra uppvakning hade lekstuga. På en hörna tidigt in i matchen var engelsmannen omarkerad, ett tidigt tecken att Toney var på spelhumör. Hela Brentford var mer spelsugna än United som verkade jetlaggade. Det kändes att de hade något att bevisa till skillnad från United. Mycket under matchen påminde mig om 4–0 förlusten från förra året. Enda skillnaden var slutresultatet. Uniteds ungdomar som vanligtvis har varit framträdande var bleka. Mainoo hade det svårt med den konstanta uppvaktningen av Jensen som fick honom ur matchbilden. Det blev uppenbart om man tar bort Mainoo, så slår man ut Uniteds mittfält. Garnacho och Rashford kom aldrig riktigt i gång. Helt enkelt, krampaktigt på alla fronter.
3. Skadekrisen på mittbackarna.
United inledde matchen med Varane och Lindelöf. United avslutade matchen med Maguire och Martinez. Jag vet inte den exakta siffran på hur många olika backlinjer United har haft under säsongen men det är många. Det är svårt att försöka bygga upp någon form av kontinuitet när de sker konstanta roteringar. När en spelare kommer tillbaka så har alltid någon försvunnit. Jag var orolig med både Maguire och Martinez på planen eftersom de har nyss kommit tillbaka från skada och är inte 100% spelmässigt. Det finns alltid en risk för ett tillbakaslag i dessa lägen vilket hade varit förordande med den nuvarande skadekrisen som United har med försvaret. Om försvarsspelet ska förbättras har man inte råd med fler skador som leder till ytterligare rotation.
4. Onana kan lämna med heder
Om det är någon i United som kunde lämna planen rakryggad var det Onana. Målvakten stod för flera viktiga räddningar där hans dubbelparad i andra halvlek var höjdpunkten. Onanas säsong som Uniteds har varit ojämn där hans misstag i Champions League ledde till fjärde platsen i gruppen. Efter årsskiftet har han blivit en mer konsekvent och pålitlig målvakt. Vem vet vad det hade kunnat slutat utan honom idag? Kamerunares prestation är förmodligen det enda positiva man kan ta med sig från dagens prestation.
5. Nästan en ”smash and grab”
United var nära att begå ett storrån men får nöja sig med en pinne. Med dagens prestation kan vi konstatera att det inte blir något högre än en sjätteplacering för United. En trea var inte United förtjänta idag då man står för en otrolig svag prestation. Taktiskt sett blev United utmanövrerat. Där det riktigt svider var att viljan och krigarinsatsen från Liverpoolmatchen var helt obefintlig. Jag begriper inte vad som kan ha skett under dessa två veckor som gör att man tappar det. Att släppa in en kvittering kort inpå ett potentiellt vinstmål har också varit typiskt av United upplagan 23/24. Jag är efter dagens match lite orolig inför semifinalen mot Coventry City, vilket är absurt att behöva skriva. Dagens match var tänkt att se till att United skulle gå in i slutskedet av säsongen med förtroende. Nu kommer det ställas ännu fler frågor över vart United är på väg någonstans.
Vad tror vi inför resten av säsongen? Vart är United egentligen på väg någonstans? Skriv era tankar i kommentarsfältet men håll en god ton trots frustationen.
GGMU