Coventry - Manchester U5 - 7
Fem tankar efter vinsten mot Coventry
Manchester United är klara för FA-cupfinal. Detta efter att man tappade en 0–3-ledning till 3–3 men sedan besegrade Coventry på straffar. Det var allt annat än vackert, men United är vidare.
1. Megahaveriet på Wembley
När Bruno Fernandes satte 3–0 i den andra halvleken var ju den här matchen färdig. Att Coventry skulle hämta upp tre mål på en halvtimme, utan att ha imponerat särskilt mycket, såg jag inte komma. Men efter den här United-säsongen kan man aldrig räkna hem något. Coventry bjöds helt enkelt in i matchen och satte 1–3, 2–3 och fick till slut trycka in 3–3 på tilläggstid från straffpunkten. Hur United kan tillåta en sådan matchutveckling, i en sådan här typ av match, är helt ofattbart. Vilka ryggradslösa spelare är det som spelar för den här klubben? Hur kan man tillåta en sådan här kollaps? Klart är i alla fall att det vi fick se under söndagskvällen på Wembley var ett enda stort haveri – trots att United tog sig vidare till slut.
2. En match man bara vill glömma
Från matchminut 60 och framåt var det här en match som bara gav ångest. När Coventrys reduceringar började trilla in så kände man någonstans vart det här skulle barka – och man hade inte fel. Championship-laget kvitterade och levde på sitt momentum under hela förlängningen. För er som missat det så gjorde Coventry även 4–3 i förlängningens sista minut, men det blev bortdömt av VAR efter att en eventuell tånagel stod offside. När matchen sedan gick till straffar och United till slut vann så var det i princip inga som firade på planen. Det speglade United-spelarnas känslor, som var precis samma som våra hemma i soffan: den här matchen ville man bara glömma.
3. Uniteds fina första
Trots haveriet måste man konstatera att Manchester United stod för en dominant första halvlek på Wembley. Scott McTominay, gubben i lådan, petade in 1–0 efter en utsökt passning av Dalot och Harry Maguire nickade in 2–0 precis innan paus. Tajmingen på Maguires mål kändes dessutom perfekt med tanke på vilken mental smäll det gav Coventry. Jag vet inte om Championship-laget hade ett enda skott på mål efter 45 minuter, vilket också kändes tryggt med tanke på Uniteds nya mittbackskonstellation. Men att man helt skulle vika ner sig och bjuda in Coventry i den andra halvleken – det såg jag inte komma där och då.
4. Regissören Bruno
Jag tycker Bruno Fernandes bara blir viktigare och viktigare för varje match Manchester United spelar. När resten av maskineriet inte fungerar eller när en del av spelarna inte tar jobbet, kan man alltid förvänta sig en prestation av portugisen. Idag lämnade Bruno matchen med en assist och ett mål, efter en vacker hörna och ett viktigt 3–0-mål. Dessutom hade han ett skott i ribbans underkant som mycket väl hade kunnat gå in. Han visade vägen och var Uniteds bästa spelare i mina ögon. Portugisen har nu gjort fem mål på de fyra senaste matcherna och dessutom assisterat en hel del medspelare. Jag menar att Bruno är ovärderligt viktig för United – ännu viktigare än vad folk kanske tänker.
5. En final väntar trots allt
Manchester United är vidare och ska spela final i FA-cupen mot Manchester City. Efter 3–0 hade nog hela Wembley räknat hem segern till United, men Coventry gav sig inte. Det blev en kapitulering, det blev 3–3, det blev förlängning och det blev straffar. Men Manchester United vann till slut, även om man inte alls övertygade mot ett betydligt sämre motstånd. Och det lämnar en bitter eftersmak efter det här avancemanget. Att bli skakade av ett Championship-lag är extremt oroande och det går att säga tusen saker om det. Men just nu tror jag inte att jag orkar det. Istället vill jag konstatera att Manchester United är vidare, att en FA-cupfinal väntar och att Erik ten Hag fortfarande har chansen att ta en titel den här säsongen. Vi tar det, säger tack och glömmer att den här matchen ens ägde rum.
Vad har ni för tankar om dagens prestation på Wembley?
