Manchester C - Manchester U8 - 7
Fem tankar om förlusten mot City
Trots sent ledningsmål från Garnacho lyckades City komma tillbaka och dessvärre sänka United i en match som gav både positiva och negativa tecken inför kommande säsong.
Amad visar vägen
Amad fortsatte sin imponerande form med en utmärkande prestation. Hans direkthet, spelförståelse och förmåga att passa i trånga situationer var anmärkningsvärt, och han visade inga tecken på nervositet när det gällde som mest. I en match där offensiven enligt mig till stora delar kommer till sin rätt är Amad den främste. Ten Hag har tidigare under försäsongen talat om hur Amad kommer tilldelas en mer bärande roll i årets Unitedupplaga men visst uppstår viss huvudbry kring detta när Garnacho sedan hoppar in och sätter dit ledningsmålet. Inom den närmaste framtiden ska ten Hag förmodligen kunna rotera och balansera dessa två utan missnöje men längre fram spår jag en framtid där det blir svårt att hålla kvar båda dessa talanger.
Uppbyggnadsspelet gnisslar
Som Unitedsupporter känns önskan om ett stabilt uppbyggnadsspel där man kan urskilja fungerande spelmönster och lagdelar som håller ihop lite som den där helt orimligt dyra julklappen man önskade sig som litet barn, som man såklart aldrig fick. För United har alltjämt problem med att bygga spelet från egen planhalva, då ett stillastående mittlås tvingade Andre Onana att slå långa bollar. Laget behöver bli bättre på att rotera och falla djupare för att underlätta uppspelen. Det går inte att lasta allt för mycket spelmässigt ansvar på Onana vars fötter inte alltid hittar fram till rätt adress. Licha ur position som vänsterback bidrog också till svårigheter i uppspelsfasen då han delvis inte hittade in i sin positionering men tyvärr även hade svårt att få till passningsspelet trots en passningsfot som annars håller absolut världsklass.
Svensken vid sidlinjen
Något som ofta hamnar i skymundan under sommarens kavalkader av transferrykten och “here we go” utskick av Fabrizio Romano är alla de som bygger basen för ett fotbollslag, tränarna bakom huvudtränaren. Men under en ganska stillsam sommar på spelarfronten för Uniteds del så har just tränarbänken tillåtits stå i fokus. Allra mest uppmärksammat under sommarstädningen är såklart tillskottet i form av Van Nistelroy men sedan har ju även Andreas Georgson hittat in på sidlinjen i Manchester och lämnar tidigt avtryck. Trots att det inte räckte hela vägen så har den nya tränaren för fasta situationer tidigt utvecklat en synlig stabilitet och struktur på såväl offensiva som defensiva fasta situationer vilket stängde ner en del av Citys spel som de i vanliga fall får valuta för. Det kan komma att bli en avgörande skillnad gentemot förra säsongen om vi får med oss och utvecklar detta spel när ligan drar
igång då vi under säsongen 23/24 släppte in fem fler mål än vad vi gjorde på fasta.
Stabilt centralt
Något som kostade United avgörande poäng under den föregående säsongen var oförmågan att hålla ihop lagdelarna både med men framförallt utan boll. Tydligast blev detta för mig när Mainoo byttes ut mot Mctomminay i matchen mot Nottingham i våras där vi i mångt och mycket förlorade på grund av att han flankerad av Eriksen öppnade upp enorma ytor som Forest utnyttjade. Men inför kommande säsong känns förutsättningarna baserat på Community Shield bättre. Casemiro tycks vara tillbaka i Madrid och Mainoo är trots en lite mjäkig prestation mot City en otroligt pålitlig mittfältare just vad gäller positionering och täckande av defensiva ytor. Ska man gå på försäsongens indikationer känns det som att vårat mittfält kan komma att bli säsongens tydliga X-faktor.
Guardiolas huvudbry
Många av Uniteds anfallsmönster går att känna igen från tidigare möten med City och diverse topplag allra mest igenkänningsfaktor kommer väl från FA-cupfinalen. Men för min del är en ny insikt att ten Hag verkar har knäck koden mot Guardiola. Genom att använda "falska nior" och låta Fernandes droppa ner från anfallet för att sätta igång yttrarnas kontringar. Det ledde till flera stora målchanser i andra halvlek, där såväl Amad som Garnacho rörde sig briljant inåt från högerkanten och läste de längre genomskärningarna centralt. När denna taktik kombineras med ett orubbligt mittfältspel, där laget omringar Man Citys mittfält och håller sig kompakt utan att pressa högt tycks Guardiola och City ha svårt med att spela och styra matchen dit de vill. Det ska såklart inte låtas passera att varken Rodri eller De Bruyne startade denna match vilket eventuellt hade förändrat förutsättningarna.
Försäsongen har äntligen nått sitt slut i och med denna match, hur tycker ni att United skötte sig i matchen mot City och vilka slutsatser kan vi dra inför det stundande ligaspelet?
GGMU