Manchester U - Burnley
1 - 1

Fem tankar om krysset mot Burnley

Än en gång underpresterar Manchester United, denna gång mot ett kontraktjagande Burnley. Flera tankar med kritiska åsikter och frågeställningar växte fram under matchen, som gott och väl kunde slutat med seger för gästerna.

1. Manchester United vs matchbilden
Manchester United under Erik ten Hag har i år blivit ett lag helt utan identitet. Spelidén, som sällan syns, går då och då ut på att ligga på rulle och kontra, även mot Burnley. Men när man känner lite vind i seglet under de första minuterna har man också den ocharmiga förmågan att allt för ofta tappa matchbilden. Man gick ständigt en kamp mot klockan om att ta tag i den igen, men har allt för svårt att lyckas. Så var det mot Burnley. Stora ytor gav Lancashirelaget möjligheten att ständigt hota i straffområdet, där ännu fler skott släpptes till. Ett kryss blev det tillslut, men en seger för gästerna hade inte varit orättvisst sett till matchbilden och utvecklingen.

Idag gick vi en kamp mot Burnley men också en kamp om att ens försöka greppa matchbilden, vilket aldrig lyckades.

2. Bitvis utspelade
Burnley må ligga risigt till i tabellen, men de har trots det något Manchester United inte har: En tydlig spelidé där alla vet vad deras uppgift är. När yra hönor springer runt med Uniteds tröjor på Old Traffords gräsmatta så blir vi bitvis utspelade av just Burnley. Första halvlek hade vi kontroll på i cirka tjugo minuter innan föreställningen svängde. Vi ska endast vara tacksamma att det inte var underläge i halvlek, och tacka bottenlagets ineffektivitet.

United behöver skapa sig en identitet med tydliga riktlinjer för vad som gäller. Vem gör vad? Vem springer var och vem driver på? Detta är bara några av alla de komponenter som saknas, vilket blev tydligt ännu en gång mot ett desperat jagande Burnley.

3. Matchcoachning eller matt coachning?
Gång efter annan har jag kritiserat Erik ten Hags matchcoachning som allt för ofta är frånvarande, och vid närvaro högst bristfällig. Så även i hemmamatchen mot Burnley, där vi jagar en europaplats. Det känns nästan som att han själv är vilse i vad han bör göra och när det ska ske, snarare än att tro på sina egna idéer och förändra det som behöver förändras i tid. Ett sådant exempel hade idag varit att plocka av Eriksen tidigt för att ge Mount möjligheten att bidra och förhoppningsvis förändra matchbilden. Istället drar han på sina beslut i något desperat hopp om att “det ska ordna sig”. Ten Hags matchcoachning är just ingen matchcoachning utan endast matt coachning.

4. Onana visar återigen att han är rätt man för jobbet
André Onana besitter enorma höjder i flera delar av målvaktsspelet, främst på linjen och vid utrusningar, där han visar blixtsnabba reflexer. Detta visade han ännu en gång i matchen mot Burnley. Efter den bleka inledningen av sejouren i United har han vuxit ut till en bjässe. Och det var enkom tack vare honom vi fortsatt var med i matchen mot Burnley och konkurrerade om ett resultat. Tack vare André Onana kunde Foster och Fofana stoppas flera gånger, både vid farliga avslut och frilägen tack vare hans förmåga på linjen och vid utrusningar där reflexer var nyckeln.

Visst, han orsakar en straff likt tidigare under säsongen. Men då ska vi också ställa oss frågan vad som föranleder de situationerna. Svaret är dumdristiga misstag från försvarsspelare. I dag var det Casemiro som fick för sig att nicka hem, men istället för att vara säker på omgivningen nickas bollen rakt upp i luften vilket tvingade Onana att agera och rusa ut och ge sig in i duellen. Onödigt? Ja, nödvändigt? Nej. Men att situationen ens uppstår är Casemiros ansvar.

5. För många alibispelare - för många misstag
Det råder inflation i Manchester United i vad som närmast kan beskrivas som alibispelare som antingen tror de är bättre än vad de är eller som av oklar anledning plockats in med ryktet om att vara bättre än de är. Mot Burnley kryllade det av dem på planen och alltför många misstag begås av spelare som Eriksen, Casemiro och Wan-Bissaka där bolltapp och felpassningar blivit vardagsmat.

Addera alibispelare i ett lag utan identitet och plan och du får ett resultat likt dagens Manchester United. Ett lag som bitvis blir utspelade av Burnley - som utnyttjar svagheterna på ett strålande sätt.

Vad tycker du om dagens prestation? Håller du med om att Onana inte kan lastas ensam för straffsituationen? Skriv gärna av dig i kommentarsfältet. Men kom ihåg att hålla god ton.