Manchester U - Chelsea
2 - 1

Fem tankar om segern mot Chelsea

Manchester United visade beslutsamhet när man ryckte upp sig rejält efter ett par tunga förluster. Den specielle måltjuven Scott McTominay klev på nytt fram och frälste hemmalaget med två läckra avslut.

Uppryckningen
Efter en katastrofvecka fanns det liksom ingen annan väg än uppåt för Erik ten Hag och hans mannar.
Holländaren valde också att på nytt ta ett obekvämt beslut. En underpresterande Marcus Rashford sattes tillsammans med en likgiltig Anthony Martial på bänken och det skulle visa sig få effekt. Redan från start syntes det att laget hade bestämt sig. Den höga pressen, intensiteten och förmågan att fylla på med folk offensivt tycktes chocka bortalaget. Chans på chans radades upp och straffmissen till trots vek United inte ner sig och därför kom ledningsmålet inte särskilt oväntat. Historiskt har vi vant oss vid att ett baklängesmål brukar räcka för att knäcka ett bräckligt hemmapsyke, men mot Chelsea fick vi se en annan mentalitet. Just den mentalitet som krävs för att vända en negativ trend.

Presspelet satt perfekt
Understundom har Erik ten Hags pressidé burit frukt under den skakiga hösten, men allt som oftast håller inte lagdelarna ihop och motståndaren lyckas spela sig ur den tillräckligt många gånger för att sedan punktera den helt. Ikväll fick vi i stället se en vältajmad och aggressiv press under i stort sett hela matchen. Flera gånger fick United betalt både i första- och i återerövringspressen. Fronttrion visade upp en helt annan synk än herrar Rashford och Martial lyckades uppbringa borta mot Newcastle. Bakom dem fanns en frustande McTominay och en – vid flera tillfällen – elegant glidtacklande Fernandes. Och tog sig Chelsea förbi dessa hinder så fanns han där, Amrabat. Marockanen satte knappt en fot fel i sin klart bästa insats i den röda tröjan.
Visst kan man invända att Chelsea stundtals spelade med huvudet under armen i sina kaotiska uppspelsförsök, men med all säkerhet var hemmalagets ursinniga press den största anledningen till att Londonlaget gång på gång fastnade på egen planhalva.

Garnachos genombrott
Den argentinska virvelvinden börjar så sakteliga växa in i Premier League-kostymen. Intentionerna har alltid funnits där, men bicykletan mot Everton skulle visa sig var gnistan som tände elden i vår supertalang. Efter att först ha slitit ut Cucurella så fick Reece James sig ett par rejäla åkturer i andra halvlek när United, med Garnacho i spetsen, forsade fram längst vänsterkanten. Precis som alla råämnen behövs det en förädlingsprocess innan mästerverket är ett faktum och i Alejandros fall handlar det nu om att få ordning på beslutsfattandet. Med lite skärpa ikväll hade det kunnat bli många poäng, men ibland tycks det gå för fort även för Garna.

Scott van McNistelrooy
Bespottad och utskälld i ena matchen. Ostoppbar matchhjälte i nästa. Tvåmålsskytten var fullkomligt stekhet och hade bud på mer.
En hel del fotbollstyckare viftade bort McTominays två mål på stopptid mot Brentford som en tillfällighet, men efter succén i skotska landslaget och med två nya mål ikväll finns det väl ingen som kan snacka bort det faktum att Scott McTominay numera klassas som en extremt målfarlig mittfältare. Inte heller sättet målen kommer till på kan anses vara en slump. Repertoaren hos skotten är bred - behärskade nedtagningar och kyliga avslut varieras med kraftfulla löpningar och stenhårda nickar i nättaket. De flesta är överens om att McTominay aldrig kommer att bli någon elegant fotbollsspelare, men när han används på rätt sätt och tar sig fram i för honom fördelaktiga positioner, ja då har vi fått lära oss att det blir livsfarligt.
Med sina fem mål leder Scott McTominay Uniteds interna skytteliga. Få, om ens någon hade trott det inför säsongen.

Bara tre poäng efter Manchester City...
Media och förståsigpåare skriker sig hesa för att överrösta varandra när det kommer till att döma ut och rent av håna Manchester United. Det letas sprickor i truppen, det heter att alla nyförvärv är misslyckade, laget tränar för hårt och Erik ten Hag borde ha fått sparken för längesedan.
Trots alla ihärdiga försök att tvinga in United i ett katastrofnarrativ så ligger The Red Devils alltså bara tre poäng bakom ”omöjliga” Manchester City.
Trots att undertecknad inte heller är särskilt nöjd med prestationerna under hösten så kan jag inte låta bli att fundera på vad som händer när prestationerna börjar se bra ut. En 2-1-seger mot ett förvirrat Chelsea kanske inte kan rubriceras som en vändning på säsongen, men vikten av att se laget studsa tillbaka efter ett par haverier bådar gott inför det hektiska julschemat.

GGMU

Var detta vändningen på säsongen? Tyck till nedan!