Gästkrönika: Det ligger en mörk skugga över Manchester United
Även om vi kunde räkna in en viktigt trepoängare efter senaste europadrabbningen på Old Trafford, så finns det fortfarande mycket att ställa sig frågande till om vart klubben befinner sig. Om det resonerar vår gästkrönikör, och föredetta SvenskaFans-skribent, Mårten Erlberg i sin krönika skriven strax efter slutsignalen.
Efter att ha sett mötet mellan Manchester United och FC Köpenhamn på tisdagskvällen så väckte det någon slags kombination av vredesmod och villrådighet i mitt huvud. Det är inte första gången den här säsongen, men det nådde sin kulmen på något sätt. Kanske var det kopplat till inramningen i samband med minnesstunden för Sir Bobby, kanske var det månader av en ilande ilska eller kanske var det bara det som än en gång utspelade sig på min TV hemma.
Det har varit mycket prat om vart ansvaret vilar gällande de dåliga resultaten och undermåliga prestationerna säsongen 23/24. Vissa skriker ”Ut med Ten Hag” andra skriker ”Sälj X, Y och Z och köp ”A, B och C”. Andra hävdar bestämt att det har värvats helt fel från första början. Eller så är det total avsaknad av spelidé som är det stora problemet. Någon annan gör gällande att den förvirrande ägarsituationen till sist sipprat ner till träningsanläggningen, i omklädningsrummet och kanske ända in i hjärnan på spelarna och ledarna.
Jag tror ingetdera.
Jag tror att en kombination av delar av ovanstående sammanlagt har långsamt, smärtfyllt och till och med smygandes, dragit oss längre och längre ner i djupet. Så djupt att vi snart endast kan förnimma ljusstrålar till där vi är. För så illa verkar det faktiskt vara.
Innan jag oavsiktligt blir en blek kopia av Markus Birro så går vi vidare.
Som jag ser det så ska det egentligen inte spela någon större roll vilken elva vi ställer på benen av vår A-trupp en sån här match. Kvaliteten är i grunden så pass hög att samtliga skulle göra jobbet. Dock spelar det ingen roll när ingen vill? Försöker? Orkar? Bryr sig?
Det mest fundamentala problemet i laget hela säsongen är löpvilligheten och att spela som ett lag snarare än 11 individer som tar sig för saker spontant. En dribbling. Ett skott. En tackling. En ensam press mot en hel backlinje.
Våra spelare är inte för dåliga, vår tränare är inte för dålig utan det är något så mycket, mycket mer bekymmersamt, som jag har svårt att sätta fingret på. Men det grundar sig i inställning. Om vi vänder på det, FCK har förmodligen "sämre" spelare på samtliga positioner, rakt igenom, om man ställer lagen mot varandra. Men de kommer till läge på ett enkelt vägg-pass, en liten kombination eller ett par djupledslöpningar. Det förmår inte United och då spelar det ingen roll vad det står på ryggarna.
Inte ens det mest basala infinner sig i Uniteds anfallsspel just nu och då blir också försvaret lidande eftersom vi sällan har bollen och hotar motståndarna så pass att de blir på sin vakt.
Om risken är stor för att mörkret kommer tillta ytterligare innan det blir ljusare?
Jag tror tyvärr det.
Vad tror du? Delar du med Mårtens syn på vart klubben befinner sig och hur framtiden ser ut? Låt oss höra ditt perspektiv i kommentarfältet nedan!