GPs funderingar - 30/06: Bara Shakira saknar Pique
Om Gerard Pique och varför det var ett korrekt beslut att satsa på Jonny Evans.
Sommaren 2008 lämnade Gerard Pique, som aldrig riktigt fick chansen i Manchester United, för Barcelona, sin moderklubb. England grät över denna förlust. Nja, inte riktigt. Snacket om Pique kom dryga året efter, när han tog det där berömda steget i utvecklingen. Andra spelare prioriterades alltid i United. Pique togs inte på allvar eftersom han helt enkelt underpresterade sett till förväntningarna man hade. Dessa förväntningar uppfyllde han mer eller mindre i Spanien. Gerard blev en av de bästa på sin position. Hur kom det sig? Kort och gott sitter det ökända Barcelona-DNA:at kvar i klubbens egna produkter även när de prövar lyckan utomlands. Det kallar på dem, likt ett moderskepp. Pique behövde spela i Barcelona, där hans spelstil och lagets filosofi är som ler och långhalm, för att lyckas. Därför var han ingenting för Manchester United. Om Gerard Pique behärskade förmågan att anpassa sitt spel hade hans karriär i den röda tröjan varit en succé. Vem vet, kanske hade han alltjämt spelat för de regerande engelska ligamästarna. Sir Alex såg en spelare som skulle blomma ut där han hör hemma. Eller rättare sagt, två spelare. Två flugor, en smäll, bästa möjliga resultat för Manchester United. Enter Jonny Evans.
Han har kallats allt. Lysande, usel, wildcard...listan fortsätter. Idag ifrågasätter ingen Jonny Evans storhet. Varför skulle man? Killens insatser sedan flera år tillbaka har varit suveräna. Jonny blev det Pique INTE blev i Manchester United. En gigant. Evans är den självklara försvarsgeneralen i det nya United som sakta men säkert entrar fotbollsscenen. Rio Ferdinand och Nemanja Vidic är inte kvar i all evighet. Just dessa två herrar är spelare som skolats om enligt the United Way och blivit intränade i vad som gäller när man ska styra en defensiv för en av världens tveklöst största klubbar. En mittback ska leda sitt lag, likt en kapten på ett skepp. Sir Alex visste alltid att framgångar byggs upp bakifrån. Uttrycket "anfallare vinner matcher, försvarare vinner titlar" må vara lite överanvänt och cheesy, men fan om det inte stämmer. Bevis? Har Manchester United varit nära på att vinna Champions League sedan taktisk disciplin byttes ut mot vilda västern-fotboll? Nope. Inte i närheten. 2008, 2009 och 2011 gick laget till final som ett resultat av den utomordentliga defensiven som var grundstenen i ett vinnande koncept.
En smart tränare får spelaren att anpassa sig efter laget och inte tvärtom. Gerard Pique var en solid mittback som blev en av de främsta på sin position, men inte i Manchester United och det finns en anledning. Jonny utmärker sig genom sitt positionsspel, likt Rio Ferdinand. Piques styrka är den tekniska biten. Återigen, när har detta prioriterats i ett engelskt försvar? Landet förknippas ofta med långbollar á la Stoke. Men man behöver inte vara en Robert Huth för att lyckas i Premier League. Samtidigt bör man helst inte vara en Gerard Pique. När det bästa av dessa spelstilar kombineras får du det ultimata svaret på frågan, i detta fall vem som ska kliva fram när veteranerna lägger av. Den tiden närmar sig.
När Pique tog nästa kliv i Barcelona hörde jag en del snack om varför klubben släppte honom och att han aldrig fick chansen på allvar. Ja, helt enkelt eftersom vi såg två helt olika spelare. Pique behövde den katalanska fotbollen runt omkring sig för att prestera på en hög nivå, annars behärskade han bara en udda spelstil i ett lag som använder en annorlunda metod. I Manchester United fick vi skurken Two-Face. Barcelona fick distriktsåklagaren Harvey Dent. The good guy. Att satsa på Jonny Evans var det säkra kortet. Men säkert innebär inte alltid fel beslut. I detta fall gick det vägen. Omskolningen av Pique till en duglig försvarare enligt Manchester Uniteds spelmodell hade dröjt allt för länge och resultatet högst sannolikt inte blivit det bästa. Evans är en egen produkt och vanligtvis vet du alltid vad du får med dem. Nordirländaren kan klubben ut och in vilket gör honom ovärderlig i ett skede av fotbollen där lojalitet börjar betyda allt mindre. Jonny utvecklades till den spelare Gerard Pique inte blev i Manchester United, och detta efter att ständigt ha varit ifrågasatt, ibland var det befogat och ibland inte. Men ingen ifrågasätter längre, för Jonny Evans karriär har bara tagit fart och om detta är vad vi kan förvänta oss i framtiden kommer han bli en av de största på sin position.
Säsongen 2012/13 var Jonny Evans bästa någonsin. Han tystade tvivlarna och förtjänade varenda minut på planen. Detta är en av många spelare i Manchester United som trots de lysande insatserna varje vecka inte får tillräckligt beröm. För två år sedan var Michael Carrick en av dem. Enough said. Redan när Jonny slog igenom i A-laget började man ana att detta var spelaren som skulle plockas upp och få förtroendet. Med tiden har han bevisat att så är fallet i allra högsta grad och Evans stärker påståendet att det var ett ytterst smart beslut att låta Gerard Pique lämna klubben. Vi har två fantastiska mittbackar, men en av dem är fantastisk i Manchester United, och det är allt vi behöver veta. Kort och gott gjorde Sir Alex det bästa av situationen och det gav betalning. Nu får vi se hur Jonny Evans fortsätter att utvecklas under David Moyes styre. Men något säger mig att denna man bär kaptensbindeln för Manchester United inom en väldigt snar framtid.
Så idag, några timmar innan juli månad inleds, ställer jag frågan. Vem i helvete saknar Gerard Pique - en av världens bästa försvarare? Ingen. Förutom Shakira när han är borta, såklart. Waka waka. We got Jonny.
