Hetast & kallast - v.51
Manchester Uniteds segersvit höll i sig under vecka 51 där både Stoke och West Ham enkelt avfärdades. Dessa sju trevliga vinterdagar har gett oss en handfull spelare som vaknat ur dvalan och nu börjar prestera en ordentlig fotboll.
Hetast
3. Ashley Young: Bada bing sa det när engelsmannen dundrade in ledningsmålet mot Stoke och de tillresta exploderade av glädje i en av säsongens höjdpunkter så här långt. Efter en lovande inledning på karriären i Manchester United gick det hela utför rejält och Ashley blev hårt kritiserad på alla håll och kanter. Den ena svaga insatsen efter den andra följdes upp av svandyk här och där som inte gjorde någon glad. Domarna fick huvudvärk och vi fans blev frustrerade. Men Ashleys förmåga är inte dold, han har tidigare visat upp ett bra spel. Vi alla bara väntade på att något skulle ske och även om en svala inte gör en sommar lovar insatserna mot Stoke och West Ham gott. Inhoppet och målet i lördags var av akademisk betydelse men icke desto mindre en vacker strut.
2. Tom Cleverley: På tal om kritiserad. Tom har varit en av de större besvikelserna i klubben sedan han spelades in i A-laget 2011. Noll kreativitet framåt, ett allt för säkert spel med boll, en obefintlig defensiv och en loj inställning som fick en att häpnas. Därför har det varit så otroligt kul att få se denna nya Tom Cleverley som är långt ifrån världsbäst men samtidigt tagit flera kliv i rätt riktning både vad gäller prestationerna och attityden. Manchester United har sedan Darren Fletchers storhetsdagar saknat en central mittfältare med stål i sig och detta har minst sagt blivit kostsamt. Tom känns ännu lite för vek men man behöver inte vara en Lee Cattermole för att bidra i försvarsspelet. Utnyttja kvickheten för att sätta press på motståndet och vinn boll högt upp i banan så är mycket vunnet. Vi såg glimtar av en ny, förbättrad Tom Cleverley som visade oss att viljan finns där. Nu är det bara att, som sången säger, låta den skina.
1. Jonny Evans: En spelare som varken varit kritiserad eller haft något att bevisa är Jonny Evans. Jag fortsätter att förundras över de små detaljerna i hans spel som finslipas veckovis. Det är dessa mindre aspekter, exempelvis koncentrationsförmåga och ledarskap, som separerar de gyllene gässen från packet. Jonny är idag, utan några som helst tvivel, en av de bättre mittbackarna i världen och lagets klart mest pålitliga försvarare. Kroppsspråk säger oerhört mycket i denna sport och Jonny Evans skriker ledare. För något år sedan bevittnade vi en ung och ofärdig nordirländare som fick chansen bredvid en av de äldre lagkamraterna. Denna pojk lärde sig spelet sakta men säkert. I skrivande stund är det de yngre framtidslöftena som lär sig av Jonny, och han som istället leder den där backlinjen och gör det med bravur. Lagkapten till nästa säsong? Ja tack.
Kallast
3. Adnan Januzaj: Det är enkelt att förundras över denna lilla grabb som briljerar i Manchester Uniteds röda färger. Men det är nästan enklare att bli förbannad över det kopiösa filmandet. Hur många gånger har en spelare inkluderats på kallast-listan av denna anledning? Vad fan är det som händer i klubben och varför tillåts detta ske? Ashley Young, Javier Hernandez och nu Adnan Januzaj. Det är lite väl mycket. Belgaren går ner så fort någon rör honom, förstärker varje situation och skaffar sig pinsamt billiga frisparkar. Detta sker konstant. Varningen mot West Ham var spot on. Kanske två gula får pojken att skärpa sig. Bra agerat, Mike Jones! Förresten, var det inte David Moyes som skulle ta hand om detta problem internt? Antar att Evertonfansens sång "David Moyes is full of shit" delvis stämmer.
2. Alex Büttner: Det finns inget roligt i att Carlton Cole av alla lyckades göra mål på David de Gea och spräcka spanjorens nolla, men holländarens försvarsspel är uselt på ett nästan komiskt sätt. Ryktas att italienska klubbar som Roma vill värva Alex Büttner. Dessas ledning är nog inga fan av Premier League för vem som helst med fungerande ögon kan se att han är ett av de sämre köpen under Sir Alex tid, och då har man ändå plockat in Massimo Taibi och Bebe. I den hemlösas fall fanns åtminstone välgörenhetsperspektivet. Vad sysslade karln med när han helt och hållet upphävde offsiden? Chockerande.
1. Anderson: Det är nästan som att se en upp-och-ner-vänd sköldpadda försöka komma rätt - man kan inte låta bli att tycka synd. Men givetvis hjälper du den stackars sköldpaddan och beskådar lyckligt hur djuret långsamt, långsamt går sin väg som om inget har hänt. Det finns en anledning till att jag valde detta exempel, för satan vad Anderson är slö ute på planen. Visst, man behöver inte vara blixtsnabb för att uträtta saker och ting i fotboll, men när även tekniken brister så ofantligt mycket finns inga andra alternativ än att säga sayonara och kanske betala för taxin till Manchester Airport. Vi passar även på att ifrågasätta grabbens intellekt - SLÅ INTE LÅNGBOLLAR STUP I KVARTEN UNDER EN JÄVLA STORM! Usel mot Stoke, och det var först när brassen klev av planen som Manchester United presterade framåt.
