Hetast & kallast - v.52
När lagen ovanför drabbade samman hade Manchester United chansen att närma sig toppen och minst sagt tog man den med två uddamålssegrar borta mot Hull och Norwich. Den gångna veckans hetaste spelare var ingen annan än målvakten David de Gea - en räddande ängel emellanåt.
Hetast
3. Nemanja Vidic: Kaptenen var tillbaka när Manchester United besökte kanariefåglarnas Carrow Road. Två dagar tidigare hade försvarsspelet minst sagt sett horribelt ut men Nemanja spelades in i startelvan och styrde upp det hela på ett sätt han gjort så otroligt många gånger förr. Visst var den första halvleken katastrofal men detta är inget han ska klandras för. Vi har sett Manchester Uniteds kollektiv kollapsa över åren och de första fyrtiofem mot Norwich var inget undantag. I andra agerade herr Vidic som ett monster i luftrummet och nickade bort allt hemmalaget slungade in i straffområdet. Serben är inte ovan vid att stå för lysande comebacks, hans problem är snarare ett hårt matchande på en allt för skadebenägen kropp. Det ska bli intressant att se hur han anpassar sig från ett mer fysiskt spel till, förhoppningsvis, en fotboll som kräver större hjärna, som i fallet Rio Ferdinand exempelvis. Hur som helst är Nemanja Vidic alltjämt värdefull för ligamästarna, och mot Norwich visade han oss precis varför.
2. Danny Welbeck: Man fortsätter förundras över de små detaljerna i Dannys spel med boll som ständigt utvecklas. Han kombinerar en utmärkt spelförståelse med en arbetsinsats och vinnarmentalitet som är second to none. Vi alla är väl medvetna om hur beroende anfallare är av mål för att psykologiskt må bra. En striker måste få utdelning för att hamna i det där stimmet då saker och ting sker naturligt och impulsivt. Fjolårets Danny Welbeck hade tänkt till både en och två gånger när han friställdes mot John Ruddy. Vinterns upplaga hade avslutat innan hjärnan hunnit reagera på situationen. Och då blir målen ett faktum. Riktigt bra spelmässig insats mot Hull och ett lysande inhopp i lördags som symboliserades bäst av ett läckert avgörande. Så iskall, så iskall...
1. David de Gea: Manchester Uniteds spanjor var stundtals långt ifrån nöjd med det han, likt oss, tvingades bevittna framför sig under veckans bägge bortamatcher. En plågsamt dålig inledning mot Hull resulterade i två baklängesmål. Det första var otagbart och det andra skedde på ett komiskt vis när ett tamt skott styrdes via Jonny Evans och förbi David som försökte sparka undan bollen men missade. Oturligt, men långt ifrån en tabbe. Eller en Mignolet kanske det kallas nu för tiden? Joe Hart håller tummarna. Manchester Uniteds vändning var väntad och genom Chris Smalling, Wayne Rooney och den egna produkten James Chester förvandlades 0-2 till 3-2. Hull tryckte på för en kvittering i slutskedet men en fenomenal David de Gea stod i vägen gång på gång och nekade hemmalaget det de så starkt förtjänade. Följde upp den utmärkta prestationen med ett par klassräddningar mot Norwich och en hållen nolla. Med ligans övriga målvakter i, låt oss vara ärliga, ganska kass form har unga framtidslöften som David och Arsenals polack (pallar inte stava namnet) verkligen tagit för sig.
Kallast
3. Javier Hernandez: Jag kan inte låta bli att undra vad som hände med lagets leende lilla ärta som njöt av sin fotboll. Kanske konkurrensen och den uteblivna speltiden satt sina spår? För det är inte samma Javier Hernandez som vi nu får se i TV-rutan. Han ser frustrerad ut, defensiven är obefintlig och det konstanta filmandet är bara tragiskt. Det är som ett mörkt moln över mexikanens huvud vart han än går. När någon ser ut att otrivas så här mycket är en flytt troligtvis den enda kvarstående lösningen. Det hade varit extremt trist. Vi har alla bevittnat Javiers högsta nivå; när han spottade in mål efter mål och Manchester United plockade hem den legendariska nr 19. Det är den spelaren vi vill se igen. Har skeppet seglat? Time will tell.
2. Shinji Kagawa: Japanens största fans får ursäkta men när en spelare med den statusen värvas in från en av världens bättre ligor och underpresterar så här grovt måste man ställa frågor. Det finns alltid skäl till dåliga insatser men här får vi ta och leta bra länge för att finna några som kan anses vara logiska. Vilken situationen än är måste man bara spela bättre än vad Shinji gjort hittills. Fotbollen försvinner inte ur systemet, det är som att cykla. Det mentala spelar en stor roll, ja, men får den en världsklasslirare att se ut som Stewart Downing i 1,5 år? Ytterst, ytterst tveksamt. Bedrövlig mot Norwich - uträttade noll framåt. Inga mål eller assist på en hel höst trots mycket speltid mot slutet är INTE okej. Tiden börjar rinna iväg och den som säger annat är långt ifrån nyanserad. Men kanske, bara kanske, hade det varit bäst för bägge parter? Shinji själv kan väl knappast gilla läget som det är. Om han bara hade viljan att göra något åt saken. Den där glöden saknas och det är ett trist konstaterande. Manchester Uniteds självklara stjärnor är som lejon - de äter först. Resten då? Ja, hyenor som Shinji och Javier får slåss om det som återstår av kadavret. Japanens problem är att han redan gett upp.
1. Patrice Evra: Då var vi här igen. Jag vet ärligt talat inte hur detta ska formuleras utan att bli allt för repetitivt. Går det ens efter så många år? Ska man vara lat: läs nittio procent av alla Hetast & kallast som publicerats. Okej, hörs nästa vecka! Men vi försöker väl. Direkt delaktig i bägge Hulls mål där han, precis som vanligt, agerade rundningskona. Godkänd i offensiv väg men det räcker inte längre. Den första halvleken på Carrow Road var bland det sämsta en spelare presterat i den röda tröjan någonsin, utan att överdriva. Det var så många sekvenser där Patrice inte bara slutade springa, inte bara joggade, men STOD HELT STILL. Mitt i ett farligt Norwichanfall blev han enkelt förbispelad och stannade därefter helt och hållet för att se på medan, om minnet inte sviker, David fick rädda upp situationen. Detta är inte acceptabelt. Frågan är hur många baklängesmål han orsakar och hur många poäng han kostar laget innan David Moyes får nog. Snälla, ni högre makter, låt Fabio starta på onsdag. Patrice Evra mot Aaron Lennon är ett recept för katastrof. Åh om bara Keano varit kvar, vilken spelare hade vågat sig på sådan nonsens?
Håller ni med om veckans lista? Vilka hade ni själva utnämnt till hetast respektive kallast? Diskutera gärna nedanför men motivera helst svaren.
