Inför: Ajax - Manchester United
Manchester United och Ajax gör på onsdagen upp om Europa League-titeln i ett tungviktsmöte i Stockholm.
Säsongen för både Manchester United och holländska Ajax avslutas imorgon (onsdag) på Friends Arena i Stockholm. I en match där en europeisk cupvinnare ska koras.
Om någon skulle våga sig på uppgiften att skriva ett epos över den europeiska klubbfotbollens historia så hade inte Ajax eller Manchester United varit de största klubbnamnen, men de hade inte varit speciellt långt ifrån att vara det. Två klubbar som inte bara är de mest framgångsrika i den egna ligan utan också har europeiska meriter som inte många kan mäta sig med. Det är två jättar som möts i Stockholm, men det är likväl två jättar som möts på en nivå som inte är den högsta. För det är ju som bekant inte en Champions League final det handlar om, utan en Europa League final. 1997 hade det logiskt kunnat vara en Champions League final, 2017 är det lika logiskt en final på den lägre nivån.
United reste sig under 1990-talet delvis med av den briljante Ferguson, men också av att fotbollens överbyggnad snabbt ändrade form till de stora ligorna fördel. Där TV-pengar flödade och utvecklingen som tillslut gjorde ligorna till ”produkter” tog fart.
Samma strukturförändring som gav United en knuff i rätt riktning bidrog på ett (så här i efterhand) kanske oundvikligt sätt till att Ajax tappade i styrka. Från att ha spelat final i Champions League både 1995 och 1996 till att som senast spelat slutspel i samma turnering säsongen 2005/2006. Och då var 1990-talet bara klubbens näst starkaste period i europaspelet. Den riktiga storhetstiden var som de flesta vet under Cruyffs tid i klubben.
Manchester Uniteds starkaste period i europeisk toppfotboll påbörjades för 10 år sedan med semifinalförlusten mot Milan 2007. Efterföljande år tog man sin senaste europeiska titel när Chelsea besegrades i Moskva, två finalförluster mot ett oemotståndligt Barcelona (kanske var det bästa klubblaget någonsin) följde både 2009 och 2011. Närmare en europeisk era har laget aldrig varit.
Men det var då, och nu är nu. United är fotbollsmässigt inte längre en klubb som är i närheten av en Champions League titel. Ett dubbelmöte mot Real Madrid, Bayern Munchen, Juventus eller Bacelona hade troligen slutat i en fullständig utklassning, samma sak gäller för Ajax. United är dock, tack vare de strukturförändringar som nämndes tidigare en klubb som finansiellt är en jätte jämfört med Ajax. Och man vågar ju knappt räkna ut hur stor del av Wayne Rooneys lön som hade räckt för att täcka hela Ajaxs lönebudget.
Manchester United
United har under de senaste veckorna haft en tränare som tagit ut lag, motiverat saker, och sagt saker på ett sätt som man tidigare hade ansett var befängt och direkt felaktigt. Men nu har man mest rykt på axlarna, det onormala har blivit normalt under Mourinho.
Man går in i mötet med Ajax med en osäker form, detta då det bästa laget inte spelat ihop på länge, och att Mourinho så tydligt prioriterat denna final de senaste veckorna. Ett mycket ungdomligt Manchester United besegrade bekvämt Crystal Palace i söndags på Old Trafford och fick således ett fint avslut på en medioker hemmasäsong. Insatsen var en av säsongens höjdpunkter då ett flertal unga spelare visade framfötterna. Paul Pogba var den klart dominante spelaren på planen som på sina 44 minuter han med både ett mål, en framspelning och ett antar fina aktioner utöver dessa. Pogba visade att han rent talangmässigt är överlägsen det mesta, och när han väl får till det är en utmaning att spela emot för vem som helst.
United avslutade ligasäsongen med 69 poäng, tre fler än förra året, en färre än 2014–2015 och 5 fler än 2013–2014. Med andra ord ungefär lika bra/dåligt som de andra säsongerna efter Fergusons era tog slut (som tog 89 poäng sina två sista säsonger). Ska United hamna högre upp nästa säsong så måste offensiven bli bättre, 54 mål är klasser sämre än Arsenal (77) och Liverpool (78) närmast ovan. Utan Zlatans individuella förmåga, som man haft tillgång till på lånad tid hade det kunnat gå ännu värre.
Läget i laget
United har Rojo och Zlatan skadade och Bailly avstängd sedan bråket mot Celta. Tre spelare som troligen startat om de varit tillgängliga. Även Young och Shaw är skadade, men de hade nog inte figurerat i planerna i alla fall. Baserat på vilka som är tillgängliga så känns följande startelva väldigt trolig.
I mål Romero (även om De Gea kanske borde stå). I Backlinjen Valencia, Jones, Blind och Darmian. Smalling tror jag alltså väljs bort, vilket känns korrekt då han varit formsvag under våren. Darmian är en Mourinho-favorit och lär starta här, sina offensiva brister till trots. Blind får starta mot sin moderklubb, säkerligen en speciell känsla.
På mittfältet är Pogba och Herrera givna, och de lär tyvärr kompletteras av Fellaini. Jag säger tyvärr inte av den anledning att jag inte tycker att Fellaini har i startelvan att göra, tvärtom han gör i år igen en säsong som är bättre än man hade trott på förhand. Men med honom istället för Carrick så får Herrera spela på en position som han är sämre på, vilket gör laget sämre. Offensivt startar Mkhitaryan, Lingard och Rashford. Där Mkhitaryans plats känns direkt omotiverad.
Ajax
Gudens söner från Amsterdam är som många vet den mest framgångsrika fotbollsklubben från Nederländerna med sina 33 ligatitlar och fyra europacuper. Denna säsong fick man dock nöja sig med silver då Feyenoord med sin 82 poäng tog hem ligan, en ynka poäng före Ajax. Det innebär att Ajax tillskillnad från United kommer att få chansen att spela Champions League oavsett resultatet mot United. Efter vad jag kunnat läsa mig till så inledde laget säsongen väldigt svagt efter ett tränarbyte, man åkte tillexempel ut kvalet till Champions League ganska omgående och tränar Bosz blev (avdelning klubbar med kort tålamod) snabbt ifrågasatt. Men säsongen vände efter en tid och man var mycket nära att hämta igen Feyenoord i toppen och har gått som tåget i Europa League. Laget spelar (återigen som jag förstår det) en offensiv fotboll i totalfotbollens-anda. Trots att jag ser mig själv som ganska så fotbollsintresserad (milt sagt) så har jag bara sett Ajax vid ett enda tillfälle denna säsong och det var i krossen mot Lyon i den första semifinalen. Det var inte speciellt svårt att bli charmad av det man såg då.
Stjärnan i laget är den unge dansken Kasper Dolberg som var en av dem som imponerade mest på mig, andra framträdande spelare är lagkaptenen Dany Klaasen som man sett i det bedrövliga landslaget de senaste åren samt Chelsea lånet Bertrand Traoré. I backlinjen finns juvelen Matthijs de Ligt enbart 17 år ung, hade Zlatan varit startklar hade han alltså gått upp mot en spelare som var hälften så gammal, bara en sådan sak.
Jag har inte sett tillräckligt av detta Ajax för att kunna säga speciellt mycket egentligen, men det jag vet gör mig orolig. Det är ett lag som är samspelt, modigt och ungt. Det är också ett lag som är på väg i rätt riktning, man har blivit bättre och bättre ju längre säsongen gått och man har varit orädd att möta nya utmaningar, underläge mot Schalke på bortaplan? Inga problem, hålla tillbaka Lyon med 10 spelare? Inga problem. Man växer med uppgiften helt enkelt. Ett Manchester United som inte är i form, inte har utvecklats och ofta känns som 11 spelare som spelar för sig och inte tillsammans torde, trots skillnader i individuell kvalité vara en ganska rimlig utmaning för Ajax.
Matchen
För mig är detta trots allt United match att förlora, kommer laget upp i nivå så ska man vara bättre. Nyckeln för United är två som jag ser det. För det första så måste Herrera och Pogba fungera, fungerar de så är de ett mittfält av hög europeisk klass med framtiden för sig. Pogba är på en egen nivå, men Herrera är hjärtat i Manchester United denna säsong. För det andra så måste Rashford sträcka ut motståndarna. Han måste med sin rörlighet trycka ned motståndet och hota i djupled och på så sätt sträcka laget, och då skapa ytor för Mkhitaryan och Pogba i ”andra-ytan”.
Avspark 2045 imorgon
