Lagbanner
Wanda Metropolitano, 2022-02-23 21:00

Atlético - Manchester U

Inför: Atlético Madrid - Manchester United
Back home with the new homies

Inför: Atlético Madrid - Manchester United

Senast Manchester United spelade åttondelsfinal på den största av fotbollsscener satt en interimtränare och skulle rädda en hopplös säsong. Känner ni igen scenariot? En hel del skiljer sig såklart från Paris 2019, och vi får hoppas att dagens resultat inte tvingar fram liknande förutsättningar som vi stod mot då. Väntandes i Madrid står ett Atlético som om möjligt är mer ifrågasatta än självaste Manchester United, och inget är säkert när två så pressade storklubbar drabbar samman.

Manchester United
Låt oss vända på det negativa snacket som varit runt klubben den senaste tiden och belysa formen från ett mer optimistiskt perspektiv. Det går faktiskt ganska bra. Sedan Rangnicks intåg har Man enbart förlorat en match på fulltid, och i den slinga 1-1-matcher vi nyligen brutit oss loss från låg xG-differensen på ungefär + Vinsten mot Brighton var något krampaktig även med en optimists mått mätt, men det var likväl en rättvis sådan. Och efter allt snack om osämjor i spelartruppen kan jag inte i närminnet komma ihåg en insats som skrek så mycket ”togetherness” som Leeds-vinsten senast, en i alla avseenden enastående fotbollsmatch där laget överkom såväl väder, (o)turliga baklängesmål som intensiva rivaliteter. Det återstår nu att se om vi kan ta med oss de positiva tendenserna när lag av helt annan kaliber står på motsatt sida.

Gällande truppen är den enda bortovaron serieskadade Edinson Cavani, något som blivit mer regel än undantag. Tråkigast kanske det ändå är för tidningarna, som därmed blir berövade på möjligheten att El Matador inte Värt att notera kring spelarna som är tillgängliga istället är såklart att David de Gea, 11 år efter att han lämnade, möter sin moderklubb för första gången. Spanjoren har passande nog gått ut och deklarerat sin kärlek till Manchester och klubben i dagarna, och att han helt plötsligt skulle få en formdipp vore lika oväntat som poetiskt sorgligt.

Min startelva (4-3-3): De Gea – Dalot, Varane, Maguire, Shaw –  McTominay, Fred, Pogba  – Sancho, Bruno, Elanga
 
Motivering
Lindelöf borde egentligen vara självskriven, han har varit bland de mer konsekventa i hela truppen denna säsong så fort han har fått chansen. Men jag tror varken att en nyligen målande lagkapten eller en mittback med god erfarenhet av både Champions League och Atletico Madrid är svåra att rubba på. Mittfältet är fortfarande långt ifrån en fungerande lagdel i det  kollektiva defensiva spelet, men offensivt är i stort sett alla i storform. Vem petar man då? När man dessutom inte har någon spjutspets i vettig form? Ingen, såklart. På så sätt får man också bättre täckning nedåt i banan, om Bruno upptar en roll som falsk nia. På kanterna är de spelarna som är i bäst form lyckligtvis även de som tar störst defensivt ansvar. Om Atleti dessutom som befarat kommer ligga lågt och försvara straffområdet tror jag snarare på att ha många spelare på plan som både kan försöka trä in instick och kombinera med varandra och kan hitta vettiga skottalternativ kring boxen. Så får Dalot öva vidare på att precisera sina inlägg på träning så länge.
Vad sa ni, fattades det någon? Han får väl komma in och avgöra då.

Atlético Madrid
Det finns många paralleller att dra mellan Uniteds säsong och de regerande spanska mästarnas. Ute ur cupen, ligan körd och de på förhand höga förväntningarna är utbytta mot något helt annat. Att en förlust mot sistaplacerade Levante och en galen 4-3-seger mot Getafe inte har rönt större rubriker än vad det har är rubrik nog för att Atleti under Simeone är på nergång, åtminstone tillfälligt. Avbräcken är dessutom en del, och därtill viktiga. Lagkaptenen och spelmotorn Koke är skadad, Yannick Carrasco är avstängd och även Matheus Cunha och Daniel Wass hade kanske kunnat varit med och hotat om en startplats hade de varit tillgängliga.

Eftersom vi nämnde vår egen målvakt vore det oklädsamt att inte nämna motståndarnas dito. Det känns inte heller speciellt jobbigt att ta upp det, då Jan Oblak denna säsong är långt ifrån den ogenomträngliga mur han var förra säsongen. För den statistikintresserade kan anmärkas att slovenens siffror för PSxG (Post-shot expected goals, väldigt förenklat hur bra ett avslut är) förra säsongen var ungefär +10, och denna säsong ligger på -10. Han släpper alltså in 20 fler mål från avslut som borde bli mål än vad han gjorde förra säsongen. Det bådar således gott för ett lag som börjat skapa väldigt mycket chanser, men har svårt att göra mål.

En av de härligare faktorerna med att spela såna här matcher är uppladdningen, och rapporteringen från United-medier och -reportrar om läget i motståndarlaget trappas alltid upp rejält inför matcherna. Dessa rapporter menar att Atletico tränat med följande elva, så vi kopierar den, helt enkelt.

Trolig startelva (5-3-2): Oblak – Vrsaljko, Savic, Felipe, Reinildo, Lodi – Llorente, Herrera, Kondogbia – Correa, Felix

Tre snackisar inför matchen

1. Det ultimata inställningstestet

Ofta återkommande i diskussionerna om Uniteds evighetslånga kräftgång är spelarnas bristfälliga vilja, energi och inställning. Så enkelt som att de inte vill vinna är det såklart inte, och jag tror att väldigt mycket av det som slentrianmässigt tillskrivs lojhet kan ha väldigt mycket att göra med huruvida Man vet vad Man ska göra på planen eller inte. Spelarna förnekar i sin tur att det är inställningen det är fel på, nu mer än någonsin, och vad skulle de annars göra? På senare tid börjar dock orden bli mer trovärdiga, och inte kan det väl vara någon slump att återgången till att visa ”vilja” och ”kämpaglöd” kommer när spelarna verkar ha tydligare taktiska instruktioner att förhålla sig till?   

På andra sidan står nu Atletico Madrid, ett lag som under Simeone förkroppsligat det italienska begreppet ”grinta”, vilket väl kan översättas till allt det som United uppges ha saknat. Även denna säsong, när resultaten och spelet dalat i kvalitet, har man lyckats kriga sig till återkomster i matcher som sett förlorade ut (se t.ex. Getafe-matchen), och där har man kanske snarare lyckats inpränta viljan att vinna till så stor del att de taktiska förutsättningarna inte längre spelar någon roll. Det återstår att se om United kan matcha denna Simeonska nedärvda vinnarmentalitet. Eller snarare: det återstår att se om United har blivit så pass taktiskt disciplinerade att de tillåts matcha den.

2. Ovissheten är kittlande
Den här åttondelsfinalen har benämnts som någon typ av ångestmöte, ett sätt att rädda två i övrigt förlorade säsonger. Det är lika rimligt som märkligt, då inget av lagen verkar tillskrivas någon chans att göra tillräckligt av Champions League-säsongen för att det ska räknas som någon typ av upprättelse. Klart är att matchbilden på förhand är ytterst oklar. Hur defensivt kommer det bli, och vilka kommer bli ”tvingade” att leda matchen? Atleti skall ju enligt rapporterna alltså formera sig väldigt defensivt, men hur den formationen sedan realiserar sig är inte alls säkert. Om United anpassar sig efter sina motståndare eller fortsätter försöka sätta sitt eget spel är inte heller det skrivet i sten. Och vilket lag kommer ens lyckas prestera?
Det enda som är säkert är att det är en högintressant match på förhand, och jag skulle förvånas om inte det objektiva tittarvärdet blir väldigt mycket högre än vad många tror.

3. En glimt av framtiden?
Visst är fokuset på idag, på just detta laget och just den här säsongen. Visst gick Rangnick ut och förkastade rapporterna om att man redan är i full gång med att leta efter hans ersättare. Och visst är det såklart en total slump att Ajax spelar samtidigt. Men skulle United åka på en nit, samtidigt som Ajax håller i sin europeiska superform från hösten, lita på att både Rangnick och Ten Hag kommer att få frågor om framtiden. Ten Hag skall dessutom vara Rangnicks personliga val som nästa huvudtränare, och jag är ganska säker på att klubben har en del folk som vänder blickarna i västgående riktning från Madrid ikväll. Det är en kväll där den Iberiska halvön mycket möjligt kan åskådliggöra både United av idag, men också en prototyp av vad United kan komma att utvecklas till.

Tips: 1-1 (C.Ronaldo)
 
Wanda Metropolitano – 23/2, 21:00
Champions League åttondelsfinaler, första mötet
CMore Sport / Telia live (har någon det?)
GGMU

 
 

Tim Norinder Jonsson2022-02-23 14:06:20
Author

Fler artiklar om Manchester U

MUWomen’s Barmy Army: Marinbiologen som räddar allt
Tre tankar och spelarbetyg efter segern mot Manchester City
Inför: Manchester City – Manchester United