Burnley - Manchester U
Inför: Burnley - Manchester United
Efter ännu en i raden av havererade titelmöjligheter beger sig Manchester United i Premier League-återstarten till Turf Moor för att åtminstone försöka bibehålla illusionen om att säsongen kan ”räddas” med en CL-plats.
Manchester United:
Tiden som förflutit sedan det där euforiska stopptipsmålet mot West Ham vill nog de flesta Unitedsupportrar helst glömma. De senaste decenniets motgångar tedde sig plötsligt som petitesser när Greenwood-bomben exploderade i våra skärmar den där ödesmättade söndagen i slutet på en redan eländig januarimånad. Då ”situationen” vid tillfället då denna text skrivs inte har förändrats så väljer undertecknad att fokusera på det som sker på planen.
Dessvärre skänker oss den avgränsningen inte någon större glädje med tanke på det närmast genanta uttåget ur anrika FA Cupen vi fick bevittna i fredags. Förvisso mötte United ett hårt jobbande Middlesborough, men sett till spelövertag och skapade chanser ter sig resultatet närmast osannolikt. Den optimistiske betraktaren kan absolut hävda att spelet stundtals såg bättre ut än brukligt när The Reds ställs mot motsvarande motstånd, men då har man sannolikt skarvat bort det faktum att bortalaget stundtals spelade ett högt och naivt försvarsspel. Till syvende och sist handlar det om – hur klyschigt det än kan låta – att sätta dit chanserna. Att missa straffar och bränna öppna mål brukar sällan leda till vinst och utfallet blev också därefter.
Min startelva (4-1-4-1):
De Gea - Dalot, Varane, Maguire, Shaw – McTominay – Sancho, Pogba, Fernandes, Rashford – Cavani
Motivering:
Sedan Ralf Rangnicks intåg har vi efter en tids laborerande från tysken lyckats skönja någon form av mönster i laguttagningarna. Den berömda centrallinjen börjar mer och mer likna en ryggrad. De Gea startar i mål, Varane är gjuten i mittförsvaret, McTominay har lagt beslag på den sittande rollen, Bruno är självklar som tia och längst fram har vi fått vänja oss vid att se Ronaldo som spjutspets. Lägg därtill en storspelande Diogo Dalot på högerbacken och därmed känns 6 av 11 startspelare givna i Rangnicks lagbygge. De fyra förstnämnda herrarna känns varken ifrågasatta eller särskilt sensationella i någons ögon, men Ronaldo delar verkligen både supportrar och förståsigpåare i två läger. Min åsikt i ämnet kan ni läsa mer om nedan.
Givet nedan resonemang vill jag hellre se en Cavani från start. Uruguayanen har förvisso inte heller rosat marknaden, men Edi´s smartness i boxen kommer att krävas mot Burnleys förväntade köttmur. Mina val i övrigt lär väl kanske inte väcka någon större uppståndelse med tanke på att alternativen antingen saknas (Fred, Telles, Lindelöf(?)) eller inte är tillräckligt bra (AWB, Matic, Lingard mfl.). Möjligen kan det svenska stjärnskottet Anthony Elanga slå sig in i laget och få revansch för straffmissen senast. En chans han för övrigt har gjort sig förtjänt av – med råge.
Burnley:
De tidigare så svårslagna The Clarets har vad det verkar börjat se slutet på Sean Dyche-eran. Den väloljade och stenhårt arbetande maskinen har succesivt modifierats om till ett trubbigt bottenlag som i sin iver att utvecklas offensivt börjat tappa sin identitet som svårforcerat benknäckargäng. Laget har extremt svårt att göra mål – endast Norwich har gjort färre (14). Med 16 fullträffar på 19 matcher är det inte särskilt överraskande att man bara lyckats skrapa ihop till en seger.
Det brukar inte bli särskilt stora överraskningar när Sean Dyche formerar sitt manskap. Sju fyrtorn ackompanjeras med snidarna McNeil, Cornet och Lennon. När en av lagets starkaste identitetsspelare, bjässen Chris Wood, lämnade för bottenkollegan SaudiCastle så intecknade nog de flesta Burnleys kontrakt i högsta serien. Det återstår att se om ersättaren – den väldige jätten Wout Weghorst (femplus-namn) – kan fylla den luckan. Om inte annat gjorde klubben sitt bästa för att försöka skrämma slag på motståndarna med en Jurassic Park-inspirerad presentationsvideo. Ett spektakulärt grepp med glimten i ögat som är svårt att tycka illa om.
Trolig startelva (4-4-2):
Pope – Roberts, Tarkowski, Mee, Pieters – Lennon, Westwood, Cork, McNeil – Weghorst, Cornet
Tre snackisar inför matchen:
1. Är Ronaldo slut?
Som supporter hoppas man givetvis på att det ska lossna ordentligt för Ronaldo och att vi får det där perfekta slutet på en fantastisk karriär. Men tar man på sig ett par objektiva glasögon känns det alltmer avlägset. I höstas levererade portugisen kanske inte i spelet, men avsluten stod dock att känna igen – just de där avsluten som väldigt få kan leverera över tid. Trenden de senaste fyra matcherna pekar i en nattsvart riktning. Madeira-sonen har sett mer stabbig ut en någonsin i spelet, men än värre är att han inte varit i närheten av att på allvar hjälpa laget med det han kan bäst – att hota i boxen. Frågan är om straffmissen senast cementerar stagneringen av den nyblivne 37-åringens karriär eller om det finns mer kräm kvar i CR7? Tveksamt säger jag.
2. Hur påverkas Elanga av straffmissen?
Med tanke på Anthony Elangas sensationella utveckling sedan Rangnick kom till klubben kan man tänka sig att svenskens självförtroendekapital borde tåla en motgång av detta slag. Men samtidigt är det alltid lurigt när unga talanger får erfara känslan av att på hemmaplan bränna en avgörande straff i anrika FA Cupen. Med tanke på de vidriga påhoppen i sociala medier - från de grottmänniskor som brukar skämma ut sig (dessa as ska hittas och straffas) – var det extra skönt att se den omedelbara reaktionen från (riktiga) supportrar, klubben och framför allt spelarna. Rangnick har ett dokumenterat gott öga för att förädla unga talanger och jag gissar att tysken har en perfekt plan för att Elanga ska träffa marken springande och fortsätta i samma hastighet som innan. Återstår dock att se om svensken får chansen från start redan ikväll.
3. Hur mår Bruno Fernandes?
Vissa spelare fungerar som temperaturmätare för hur en klubb faktiskt mår. Det finns många exempel i United genom åren, Roy Keane, Rio Ferdinand, Wayne Rooney, sedan ingenting och ingenting och nu… Vår älskade portugis spelar bokstavligen med känslorna skrivna i pannan. I medgång fungerar det som tändvätska för Bruno själv och hela laget. I motgång då? Ja, det ser vi väl med all önskvärd tydlighet. Den tidigare så kliniska beslutsfattningen i perfekt risk/reward-balans har bytts ut mot en automatisk tennisbollskastare med reglaget inställt på shuffle. Och när spelet inte fungerar går Brunos humör ut över hela laget. Här har Rangnick verkligen något att jobba med. Att lagets superstjärna fungerar är kritiskt, annars riskerar United att tappa ännu mer mark i tabellen och då kan vi förmodligen vinka adjö till en fjärdeplats.
Tips: 3-0 (Rashford, Sancho, McTominay)
Arena, datum och matchstart: Turf Moor, tisdag 8 februari, 21:00
Stream: V Premium, Viaplay
GGMU!
