It´s all or nothing
En hel del människor associerar Valborgsmässoafton med en stor eld och någon trött "gosskör" som i själva verkat består av män över 70 som känner sig som rockstjärnor för en dag. En del andra tänker Uppsala, ekonomikumparken och en fest som pågår i dagarna 3 om man vill och dagarna 7 om man orkar. För oss blir Valborgsmässoafton 2012 något helt, helt annat. Derby. Ett avgörande sådant.
Jag var på väg jag också. Till Uppsala alltså, hade bokat boende och styrt med fester i diverse diffusa lokaler. Såg fram emot att åka dit, prata om allt annat än fotboll och inte ägna en tanke åt att det spelades ett derby under kvällen. Ni har ju lärt er hur jag gillar att fly i tanken från de viktigaste matcherna, jag tänkte göra det den här gången också, men så tänkte jag på Dennis Irwin. Jag tänkte på Henning Berg. Jag tänkte på The King. King Eric. Snabbt insåg jag vad jag höll på med, det kallas visst svek i folkmun och sen den stunden har fokus helt legat på matchen. Jag har förringat mitt day-to-day-job, suttit i konferensrum och ritat taktiktstreck och försökt få folk att förstå fotbollens värde i livet och världen. Nu släpper jag de oupplysta, nu riktar jag fokus mot Er lärda. Taktik, uppställning, form. Ingenting kommer att spela någon roll. Det här kommer att bli ett krig.
Då pratar jag inte om ett krig mellan två ideologier, gudskelov, utan det krig som utspelas i Manchester när det handlar om fotboll. United kallas ju förortslaget och det må så vara, sett rent geografiskt så ligger Old Trafford utanför stadens kärna. Under mina besök i Manchester har jag försökt lokalisera just stadens kärna och för mig har den landat någonstans runt Deansgate sen kan någon annan gärna få upplysa mig om jag är helt fel ute. Vill man åka bil från Deansgate till Old Trafford tar det hela 10 minuter, så på så sätt kan vi verkligen prata om ett förortslag. Det jag däremot inte visste förrän jag frågade Gu... Nej förlåt Google, är att det tar precis lika lång tid att åka till Etihad Stadium. I bil, från Deansgate. Jag vill fortfarande inte motsäga det faktum att United är klubben från förorten. Jag vill bara upplysa er om hur det ligger till.
Nu var inte just geografi mitt starkaste ämne i skolan, G i geografi A, och framför allt är det inte det som det betyder någonting. Det här handlar heller inte om vilket lag som är mest komplett sett till spelare för dagen. Ni kommer aldrig få mig att säga att City är favoriter p g a deras miljardinvesteringar, inte heller att United är favoriter p g a att man är mer solitt som ett lag. Den här matchen vinns på inställning och enbart inställning, laget som ser matchen ur rätt synvinkel. Går man in i den med tankar på att den avgör ligan är man nästan på det. Går man in i den och tror att man är favoriter är man helt snett på det. Om man däremot går in med 100% inställning om att den här matchen handlar om allt eller inget, ens största ögonblick i rampljuset och ser motståndet som en nagel i ögat från sekund 1, just då har man största chans att vinna matchen.
"Verkligen", tänker ni. "Drar han till med fotbollens största klyscha i en sådan här match?". Det är precis vad jag gör, kanske framför allt för att vi alla vet att det är den enda som stämmer. Bosse P, allas vår Bosse P, brukar prata om spelsystem som "en lek med siffror". Där har han, precis som i många andra fall, fel som vanligt. Och i det här fallet är det ganska uppenbart hur det kommer att se ut, beroende på hur man väljer att tackla matchen. United kan t ex välja att gå för vinst direkt med 4-4-2, men spelar rimligtvis 4-51. Att då säga att det är en lek med siffror bevisar inte bara ens okunskap inom fotbollen, det ifrågasätter delvis ens rätt att uttala sig om någonting alls. Men inställningen i den här matchen kommer att betyda allt och lite till. City slåss för att övervinna ett komplex som de lidit av senaste 50 åren, United slås för att senarelägga en ny utmanares första triumf.
Med den grunden lagd, vad är det egentligen vi kommer att få se? Jag menar ett krig räcker ju knappast som beskrivning? Nej det gör det självklart inte alls. Vi kommer att få se 2 lag som har exakt samma tankar om vad resultatet betyder, men med helt olika tänk för hur man ska nå bästa möjliga utgångsläge inför de avslutande omgångarna. Manchester City måste vinna, det är nog så viktigt att ha i beaktning. Ska man ha en chans att slå Newcastle borta i omgången efter, måste man känna att det kan räcka till ett ligaguld om man lyckas. Därmed inte sagt att man klarar av den tuffa uppgiften på beställning, men den blir betydligt lättare att motivera sig för vid vinst mot United. Just United, kommer att försöka kontrollera matchen, bestämma tempot och inte ge bort några ytor. Inte Lex Chelsea, men med samma grundtanke, nämligen resultatet.
För ni som tror att United kommer att ta sig till Etihad med en plan som innebär att storma alla broar och krossa alla fönster, får någonstans tänka om. Det kommer att handla om Scholes, Carrick och Rooney centralt. Inte för att Rooney är bäst i den positionen utan för att det inte finns någon annan som kan göra det bättre i dagsläget. Det kommer att krävas ett slit i form av löpstyrka och tuffa närkamper, då är inte t ex Giggs eller Cleverley mycket att sätta pengarna på. Scholes är världens bästa mittfältare när det handlar om att lugna ner och fördela ut mot kanterna och där är vi ganska välgödda just för tillfället. Vi har Valencia som kan jogga sönder Clichy om han vill, vi har Nani som snurrar upp Micah Richards vilken dag i veckan som helst. Sen kan Ashley Young komma in och... Ja låt oss kalla det "göra vad Ashley Young gör".
Bakåt däremot, där finns navet i Uniteds spel för kvällen. Här handlar det egentligen bara om att hitta tillbaka, som låter som det enklaste i världen utan att det är det. Evans har varit magnifik den här säsongen, Rio Ferdinand har fått alldeles för lite beröm vilket jag påpekat tidigare. Kan dessa två spelare glömma Wigan och framför allt glömma Everton är hälften vunnet. Balotelli/Dzeko/Tevez/Agüero är tveklöst bra spelare, men en bra dag kan även de neutraliseras. Vi får hoppas att det är en sådan dag, vi får nästan be till gudarna om en sådan dag, för tro fan det kommer att behövas. Rafael, som jag fortfarande helst ser som högerback, "lökar" gärna ur en defensiv löpning och även om jag fortfarande älskar Evra över alla andra vänsterbackar, måste man se till fakta. Han är inte lika snabb, han är inte lika uthållig men han försöker fortfarande spela samma spel som tidigare. Där har vi skälet till att han ser ut att vara så mycket sämre, han vill inte anpassa sig. Evra är fortfarande en vänsterback av yttersta världsklass, det enda han behöver är att lära sig värdera sina lägen bättre.
Med allt detta sagt börjar det bli läge att sätta punkt och invänta slaget om Manchester, slaget om England. Jag kan inte med ord, trots att jag försökt under alldeles för lång tid, trycka på hur viktig den här matchen är. Det som någonstans ger en trygghet i nerovsiteten är att flera spelare i vår trupp vet precis vad jag pratar om. Paul Scholes har vunnit Champions Leage, Michael Carrick likaså. Wayne Rooney har vunnit allt som går att vinna, Rio Ferdinand får låna sin sons händer för att kunna räkna antal titlar med fingrarna. Det här är männen som bär våra färger, som symboliserar Manchester United för allt vad det är värt. Det här är männen vi ska tro på för att göra Valborgsmässoafton 2012 till det minne vi vill att det ska vara.
Den Valborgen, just den valborgen, när hon kom hem. Nummer 20.
Why Always We?
Väl mött!
Er hängivne krönikör
/Gustaf Granqvist
