Ipswich - Manchester U
Inför: Ipswich – Manchester United
En helt vanlig söndagsmatch i november som annars mest hade varit en i mängden sticker nu ut och är något alldeles extra. Ruben Amorim gör sin första match som ny United-tränare och det finns så mycket att se fram emot. Vilka spelare kommer spela, hur kommer United spela och hur ska det gå. Det finns ingen tid att spilla, häng med så laddar vi upp inför säsongens hittills mest intressanta match.
Manchester United
Förra gången jag skrev om en Manchester United-match hade Erik ten Hag just fått sparken och Ruud van Nistelrooy skulle leda laget för första gången – det var en helt ny giv att förhålla sig till. Denna gång finns Ruud van Nistelrooy inte längre kvar i klubben, Ruben Amorim har kommit in – det är en helt ny giv att förhålla sig till.
De här nya givarna gör också att det som tidigare hänt blir mer eller mindre irrelevant för vad vi kommer få se mot Ipswich. Dessutom kommer vi från ett landslagsuppehåll, det är knappt man kommer ihåg vad som hände innan dess.
En sak vet vi i alla fall, Ruud ingöt glädje, tro och segrar.
5-2 mot Leicester, 1-1 mot Chelsea, 2-0 mot PAOK och 3-0 mot Leicester, där har vi resultaten i de fyra senaste matcherna för Uniteds del – de fyra matcher som spelats sedan Erik ten Hag fick sparken. Bakåt har det täppts till och framåt har målen börjat komma. Framförallt har lagkapten Bruno Fernandes hittat tillbaka till den poänggörande formen vi under lång tid vant oss vid.
Topp fyra i ligan är inom räckhåll, avancemang i ligacupen och vinden börjar vända lite i Europa League. Jag förstår inte riktigt vad detta ska betyda, ska det kunna sluta i en ganska bra säsong ändå? Ska man till och med få bli lite glad av att titta på Manchester United?!
Även om det uppstått lite ny skadeoro – Victor Lindelöf och Lisandro Martinez lämnade landslagsspel och Amad har också rehabiliterat i Manchester istället för att spela matcher – börjar skadeläget ändå ljusna. Kobbie Mainoo, Tyrell Malacia (!), Luke Shaw (!) och Leny Yoro är alla tillbaka i träning och kan bli aktuella för spel. I övrigt är det bara Harry Maguire som fortsatt återhämtar sig från skada ett tag till.
Detta innebär att Amorim kommer ha ett starkt lag till sitt förfogande när United nu ska möta Ipswich för första gången sedan 2015. Den gången var det ligacup och United vann med 3-0 efter mål av Rooney, Andreas och Martial.
Min startelva (3-4-3): Onana – Yoro, de Ligt, Martinez – Dalot, Casemiro, Ugarte, Mazraoui – Fernandes, Højlund, Rashford
Motivering
Det här med trebackslinje är inte riktigt min grej, men det är Ruben Amorims grej – då lyder jag så klart. Visserligen kan uppställningar många gånger vara en lek med siffror, de kloka säger att det ändå är dynamiskt och ser olika ut i försvar och anfall. Jag har ingen anledning att misstro det, likväl blir jag rådvill kring hur spelare ska placeras in i en startelva med denna uppställning.
Tankarna i huvudet bara studsar runt, I’ve changed my mind so much I can’t even trust it, my mind changed me so much I can’t even trust myself. Jag känner mig ungefär så som Isaac Brock i Modest Mouse beskriver det i låten Talking Shit About a Pretty Sunset.
Control C och Control V fungerar utmärkt i många sammanhang, fotboll är dock ett sammanhang där det inte alltid är lika framgångsrikt – fotboll bygger så mycket på relationer och kontext, det mänskliga. Vi ska nog inte låsa oss allt för mycket i att försöka ta valfri Sporting-spelare och försöka hitta motsvarande i Uniteds trupp.
Leny Yoro är förmodligen inte startklar, men det hade varit kul att se honom i spel. En skadefri Luke Shaw håller jag fortfarande väldigt högt, men med tanke på hans långa skadefrånvaro är en start inte aktuell. Framgent kan han utmana både Martinez och Mazraoui utifrån det lag som här är uppställt, men just nu ska det springas på kanterna och då behövs fullt matchredo spelare. Ugarte är säkert en Amorim-favorit, och Casemiro har varit riktigt bra sista tiden – senare ska så klart Mainoo spela när han är frisk. Framåt blir det trion Fernandes-Højlund-Rashford, och där finns trygghet i att spelare kan komma in från bänken och verkligen göra skillnad.
Ipswich
Precis som i United är den största grejen här tränaren – åtminstone när man har en Unitedingång. Leder Ipswich gör nämligen Kieran McKenna, ni vet han som var andragubbe bakom Ole Gunnar Solskjaer och som sedan gjort dundersuccé. Hans bravader i Ipswich gjorde att han länkades till både Chelsea, Brighton och en återkomst till Manchester United. Men efter att ha fört klubben upp från Championship till Premier League slutade det ändå med att han stannade kvar på Portman Road.
McKenna tog över Ipswich mitt under säsongen 21/22 när laget låg i League One. Redan säsongen efter blev det uppflyttning, sejouren i andraligan blev bara ettårig och nu är det alltså Premier League som gäller. Otroligt imponerande arbete.
Precis som det brukar bli för nykomlingar har säsongen börjat tufft. Fem förluster och fem oavgjorda, första – och hittills enda – segern kom förra ligaomgången när Tottenham besegrades på bortaplan med 2-1. De åtta inspelade poängen gör att man håller sig precis ovanför nedflyttningsstrecket, trots att man har minst antal skott, minst antal skott på mål, färst tillslag i offensivt straffområde och förväntas göra minst antal mål i hela ligan.
Ändå finns det några spelare som sticker ut. Liam Delap – son till långkastande unikumet Rory Delap – har efter sommarflytten från Manchester City gjort sex ligamål. I de bakre leden finns kroniskt skadeförföljde Axel Tuanzebe. Axel hade United-kapten skrivet i pannan under juniortiden men skador har satt stopp för den utvecklingen, senast missade han några matcher efter att ha skurit sig i fingret när han diskade – ni hör ju, inget vidare flyt. Roligt ändå att han är tillbaka i Premier League och får visa upp sig på största scenen. Leif – Leffe – Davis har spelat varenda minut som vänsterback och gjort det med den äran, på mittfältet försöker Kalvin Phillips bli en fotbollsspelare igen och konkurrerar med Jens Cajuste.
Med säkerhet saknas George Hirst och Chiedozie Ogbene, annars har flera spelare som dragits med skador kommit tillbaka i träning och ger McKenna lite valmöjligheter.
Ruud van Nistelrooy, Ole Gunnar Solskjaer, Ronny Johnsen och Andy Cole. Där har ni Uniteds målskyttar från segrarna mot Ipswich med 1-0 och 4-0 säsongen 01/02. Härliga namn att rabbla, men det visar också hur länge sedan det var som traktorpojkarna var uppe i högstaligan senast. I mars 1995 vann United med hela 9-0, och även om United vunnit för det mesta finns ändå två Ipswich-segrar i alla turneringar sedan Premier League drog igång.
Här finns saker för United att se upp med, men ingen kan säga något annat än att hemmalaget slår ur underläge.
Tänkbar startelva (5-4-1): Muric – Johnson, Tuanzebe, Burgess, O’Shea, Davis – Hutchinson, Morsey, Phillips, Szmodics – Delap
Tre snackisar inför matchen
Ruben Amorim
Det spelar ingen roll hur mycket vi vrider och vänder på saker, grejen med denna match är så klart Ruben Amorim. Den 39-årige portugisen gör sin första match som ansvarig för Manchester United och oj vad spännande det ska bli. Otaliga analyser har gjorts, hans Sporting har dissekerats. Funderingar kring vilka spelare som kommer växa under Amorim och vilka som inte kommer få plats har funnits överallt. Nu ska vi äntligen få ett första svar.
Hans första intervju som ny United-tränare gör inte direkt att pulsen sjunker. Men viktigt är att komma ihåg att detta är just första matchen, Amorim har inte haft tillgång till laget och spelarna mer än några dagar. Saker kommer sätta sig mer och mer för varje vecka som går. Trots den vetskapen kommer vi både över- och söndertolka allt som sker i en bortamatch mot Ipswich i november. Jag kan knappt bärga mig.
En bra start
Usla och bedrövliga Manchester United parkerar så långt ned som på 13:e plats i Premier League-tabellen, så klart ett kraftigt underkänt utfall av höstens fotbollsspelande. Men det går fort i hockey, ibland kan det till och med gå jättefort i fotboll. Ligasäsongen var redan död och begraven för ett tag sedan, Amorim ska nu få tid på sig att portugisifiera ett nederländernatungt United. Trots, verkligen trots, höstens resultat är det bara fyra poäng upp till tredjeplatsen inför denna omgång. Va, helt otroligt nästan. Även om vi ska se detta på längre sikt skulle en trepoängare mot Ipswich helt plötsligt göra att United – utöver byggande av identitet – får rejält häng på Champions League. Inga stormvindar kommer blåsa vid poängtapp, men med en bra start – både resultatmässigt och spelmässigt – kommer medvinden som redan finns bära nya United framåt en stund.
Jag är här. Jaha, så var ska då jag vara?
Utöver att se Amorim vid sidlinjen blir det otroligt spännande att se hur spelarna tar sig an det nya. Portugisen pratar själv om att det till en början kanske inte blir så mycket förändringar i vilka som spelar, snarare hur de spelar – ytor att ta emot bollen, energin och löpvilligheten i båda riktningar. Detta kan så klart ta en stund att sätta sig, vilket också gör det intressant att se vilka som får polletten att trilla ned snabbt. Spelare som Bruno Fernandes, Kobbie Mainoo, och Casemiro har huvudet på skaft och bör kunna hitta sina roller. Manuel Ugarte har spelat under Amorim tidigare och kommer säkert bli en tidig stöttepelare – men visst kommer väl inte Ugarte, Casemiro och Mainoo spela samtidigt? Vi kan nog räkna med att vissa saker kommer skapa förvirring på plan, och vi kan nog ganska fort också se vilka spelare som hittar relationer med varandra. En sak som är säker är att det kommer vara ett gäng som vill visa sin nya boss att de ska ha en plats i startelvan – oavsett om det innebär en ovan position.
Tips: 0-2 (Fernandes och Højlund)
Arena, datum och matchstart: Portman Road, 24/11 – 17:30
Turnering: Premier League, omgång 12
Stream: Viaplay
En match mot Ipswich i november, sällan har man väl varit mer taggad och spänd. Vad tänker ni, vad känner ni? Kör på i kommentarsfältet här under!
GGMU
