Manchester C - Manchester U
Inför: Manchester City – Manchester United
Recency bias är ett modeord som fotbollen mår ganska bra av. Vi som bevakar den här sporten har en stark förmåga att skönmåla det som är nu och förmildra det som varit. Det här är mest troligt inte den allra viktigaste FA Cup-finalen någonsin, med engelsk fotbolls bästa lag genom tiderna på ena sidan. Men det är klart som fan att det är en av de viktigaste finalerna i modern tid, mot världens just nu bästa fotbollslag. Det är det Manchester United står inför. Det är en rätt stor utmaning ändå.
Manchester United
Ingen kan väl ha lyssnat på Erik Niva de senaste månaderna utan att ha noterat orden han repeterat som ett mantra för hela den svenska Premier League-publiken: Manchester Uniteds säsong definieras inte av vad dem själva gör, utan vad andra gör. Jag förstår vad Niva menar, men skulle för just den här matchens skull vilja ändra ett viktigt ord: det är inte säsongen som definieras av den här matchen, det är eror. Dynamiken mellan klubbarna. Att låta City få den enorma kulminationen på sin dominering, liksom vi fick 98/99, skulle definitivsätta den kraftiga skiftningen som skett i maktbalansen mellan klubbarna.
Oavsett om man ser det som avgörande för säsongen, för rivaliteten eller för Uniteds närstående framtid har vi allt i egna händer. När allt nu skall komma till kritan kan vi själva måla om historien. Det är bara hoppas att spelarna går full klärvoajans och inte bara ser mörker på den canvas som är Wembley Stadium.
Avgörandet kommer på grund av spelschemats oerhörda kravbild dessutom präglas av skador, som Ten Hag i mångt och mycket får ta ansvar för givet sitt småskaliga roterande. Shaw och Antony är frågetecken, Martial ett mest troligt nej och Licha såklart fortfarande borta. Det är fyra ordinarie spelare som saknas i en redan kvalitativt tunn trupp.
Min startelva (4-3-3): De Gea – Wan-Bissaka, Varane, Lindelöf, Shaw – Eriksen, Casemiro, Fred – Fernandes, Rashford, Sancho
Det var länge sedan en United-elva vred och vändes på så mycket som Erik ten Hags finalelva. Många olika alternativ har kastats runt i medierna, men jag gillar ovanstående mest. Jag tycker den har bäst balans mellan defensiv arbetskapacitet och bolltrygghet, precis den balansen som av alla balansgångar kanske är viktigast för United att hålla alla 22 fötter på.
Shaw kanske är skadad, och då skall givetvis Malacia gå in i ett rakt byte. För alla övriga potentiella startspelare, i synnerhet Weghorst och Garnacho, väljer jag att åberopa Janne Anderssons utdragna men ack så sanningsenliga klyscha: slutelvan spelar lika stor roll som startelvan. Det kommer bli en tung match, och kan mycket väl bli en lång sådan. Att ha annorlunda alternativ att slänga in från bänken är då ganska fördelaktigt.
Manchester City
Lyckligtvis är det inte bara Manchesters rödklädda som dras med skadebekymmer. För att jämna ut oddsen lite har City bestämt sig för att ha småkänningar på Aymeric Laporte, Manuel Akanji, Ruben Dias och Jack Grealish. Pep har talat med allvarligheten i skadorna en del och menar på att han har en ”mer eller mindre okej” trupp rakt igenom. Vi får väl se. Klart är iallafall att Stefan Ortega Moreno kommer starta i mål, då Pep håller stenhårt på principen "cupmålvakter".
Om matchen talats upp mycket i Unitedläger har inte de få verkliga Cityfans som existerar direkt talat ned mötet speciellt mycket heller. I diverse "på stan"-intervjuer, i panelsamtal och obskyra brittiska poddar har många fått frågan vad de helst hade vunnit: FA Cupen mot United eller den första, ständigt undflyende Champions League-pokalen. För de flesta verkar svaret glasklart: det här derbyt förlorar man inte.
Övriga förutsättningar har ni koll på. Ligamästare, Champions League-final mot ett lurigt men klart nederlagstippat Inter, på gränsen till odödliga och ständigt klättrande på topplistan över historiens bästa lag. Och så det där med den 115 finansiella regelbrott på vägen dit. The noisy neighbours on crack, precis som vi blivit vana vid.
Trolig startelva (3-2-4-1): Ortega Moreno - Walker, Dias, Akanji – Stones, Rodri – Silva, Gundogan, De Bruyne, Grealish – Haaland
Fyra (!) saker att hålla koll på inför matchen:
1. Teknik
Inom en viss del av fotbollsanalysen finns en tanke om att ett lag kan analyseras utifrån fyra kvalitativa grunder: teknik, taktik, fysik och mentalitet. Låt oss bara för den här matchens skull ta detta som en sanning, och begrunda matchen utifrån varje samling kvaliteter var för sig. Vi inleder med teknik, av den enkla anledningen att United där är helt underlägsna, så är det bara. Det absolut viktigaste fokuset för vårt sammantaget tekniskt svagare lag måste vara att inte tappa boll i farliga lägen. Tekniska misstag i sista tredjedelen är ingen fara, så länge vi inte slarvar på egen planhalva. Problematiskt nog är det just den delen vi haft kanske allra svårast för under säsongen, i synnerhet mot lag som pressar bra. Nu möter vi det kanske bäst pressande laget i hela världen, och det är det ultimata eldprovet för Erik ten Hags första upplaga av Manchester United att försvara (med hjälp av) sin tekniska förmåga.
2. Taktik
Spaltmeter har skrivits i tidningar och på twitter, och chefredaktör Micke Martinsson har förtjänstfullt sammanfattat det viktigaste i den panel som kom tidigare under fredagskvällen från Unitedredaktionen här på SvenskaFans. Peps taktiska kunnande är kanske enbart överträffat av hans idealism, och är det något hans skalligare och snyggare motståndare visat sig ha som Pep ibland saknar är det pragmatism. Ten Hag kommer anpassa sig totalt efter City i sin matchplan, frågan är bara vilket sätt han tror är lämpligast för att vinna matchen. Lämna över allt bollinnehav och bara pressa ut bollen mot sidorna? Gå på kraftiga återerövringsupptåg gång efter annan för att skapa oreda hos Citys mer labila uppspelsfötter i backlinjen? Försöka hålla i bollen och lugna ner spelet så mycket som möjligt? Allt ovanstående? Det återstår att se, men just den taktiska kampen är kanske den jag är minst orolig för.
3. Fysik
Det här är en på förhand mycket jämnare kvalitet lagen emellan, som för det givna tillfället i mångt och mycket hänger ihop med den efterföljande. Det är mer än bara ork som hör till det som räknas till spelarnas fysik – stegesättning, flexibilitet och kraft bland annat. För att få matchen dit vi vill krävs det att spelarna plockar ut det sista lilla de har, i säsongens sista och svåraste utmaning, och presterar så fysiskt starkt de bara kan. Spring (smart). Slit (smart). Tackla (smart). Sen är det bara byta. Svårare än så kanske det inte behöver vara.
4. Mentalitet
Vad slår högst? Att gå in som favoriter, vinna en titel och bibehålla möjligheten att knäppa storebror på näsan och matcha en av deras absolut största bedrifter? Eller att som långvarigt skadeskjuten och på gränsen till fallen gigant få ta ett markant kliv tillbaka och förhindra just ovan nämnda? Det är nog ganska dött lopp, va? Det är inte för inte som matchen har målats upp som en av de viktigaste FA-cupfinalerna i modern tid, och när all teknik är uppvisad, alla taktiska drag utspelad och all fysik trutit kommer det alltid avgöras på vilka som bäst hanterar den monumentala utmaningen de står framför. Det finns argument för att båda lagen kommer klara det galant likaväl som det finns för att båda kan falla ihop totalt. Fotboll handlar om dramaturgi, glöm aldrig det. Någon gång mellan 17:00-19:00 imorgon får vi veta vilken story som kommer prägla den överskådliga framtiden, och det enskilt viktigaste vapnet båda lagen har sitter innanför deras pannben.
Vad? FA Cup-final. Manchester United - Manchester City.
Var? Wembley Stadium, Viaplay och V Sport Premium
När? 15:00, lördagen 3:e maj.
Hur? Jag vågar fan inte säga något rimligt. 3-3. (Rashford x2, Sancho)
GGMU.
Vill ni veta mer om vad våra skribenter tror och tycker inför lördagens ödesmättade final? Läs Finalpanelen här!
TV: ten Hags brandtal inför finalen
