Manchester C - Manchester U
Inför: Manchester City – Manchester United
Under en säsong finns det alltid matcher som sticker ut lite extra. Det kan vara en avgörande cupmatch, det kan vara en första match för en ny tränare. Det är så klart matcherna mot Liverpool, och så är det Manchester-derbyna. Manchester United är fortsatt i processen av något nytt, Manchester City håller på att sjunka. Ett derby är alltid ett derby, men detta kan bli ett riktigt kul derby.
Manchester United
Efter tre segrar och ett kryss tog Ruben Amorims smekmånad slut när Arsenal slog in hörna efter hörna efter hörna och gjorde mål efter mål. Av bara farten bestämde sig André Onana för att inte rädda skott som går mitt i målet och det blev ytterligare en förlust, denna gång mot Nottingham. Länge såg det också ut att bli en tredje raka förlust när Onana återigen ville göra förutsättningarna svårare mot Viktoria Plzen – men några välkalibrerade byten senare hade United vänt och får med sig lite vind i ryggen inför söndagens derby.
Efter tre raka segrar i Europa-spelet ser ett avancemang utan extramatcher ut att kunna bärgas efter årsskiftet, i ligan har United dock halkat längre från topp fyra efter de senaste resultaten. Varför prata om topp fyra när United ligger och skvalpar på 13:e plats? Jo, Manchester City innehar i skrivande stund fjärdeplatsen och vid United-seger krymper avståndet till fem poäng. Långsökt så klart, och vad kan vi egentligen förvänta oss resultatmässigt av Amorims United denna säsong?
Vad vi vet är att Amorim redan tvålat till City denna säsong, på hemmaplan hamnade Sporting i tidigt underläge men tack vare ett Gyökeres-hattrick skrevs segersiffrorna till 4-1. Vad det betyder här och nu vet jag inte, men något betyder det i alla fall.
Detta är första gången Ruben Amorim ställs mot City som United-tränare, men tittar vi bortom det ser vi att United torskade på straffar i Community Shield i början av säsongen. Dessförinnan vann man FA-cupfinalen i maj med 2-1, i båda matcherna blev Alejandro Garnacho målskytt. Även om United historiskt sett har ett övertag mot lillebror har ligamötena sedan Sir Alex tid gått i City-favör, tolv gånger har de ljusblå vunnit och sju gånger har United tagit tre poäng. Tre gånger har poängen delats mellan lagen. Resultat som ganska väl speglar styrkeförhållandena mellan klubbarna.
Något som ändå talar för United denna gång är att det enbart är Luke Shaw som är skadad och missar matchen, Jonny Evans är tillbaka i träning och kan vara spelklar. Det finns alltså alla möjligheter till att göra taktiska val här för Amorim.
Min startelva (3-4-2-1): Onana – Mazraoui, de Ligt, Martinez – Amad, Ugarte, Fernandes, Dalot – Mount, Rashford – Højlund
Motivering
Det är nästan omöjligt att förutspå exakt hur Ruben Amorim tänker och vilka förändringar han planerar att göra – tur då att detta är min startelva. Det var ett starkt lag som mönstrades i torsdags, vilket kan tänkas innebära vissa förändringar till matchen mot City. Likväl blir de bakre leden oförändrade. Vill ju egentligen ha in Yoro på Martinez bekostnad, men där blir prioriteringen vänsterfoten (en skadefri Shaw hade gått raka vägen in). Onana har långt ifrån övertygat senaste tiden men där känner jag mig inte helt trygg med ersättarna och vi ska väl ändå ge kameruniern the benefit of the doubt, men höja sig måste han.
De stora frågorna kommer längre fram i plan. Så här går mina tankar: Bruno Fernandes ska spela, men var? I mitt lag får han kampera ihop med Ugarte som ändå börjat steppa upp efter en svag inledning av United-karriären. Att Bruno hamnar längre ned i plan har att göra med farten som behöver finnas framåt – därav att Rashford startar. Engelsmannen har många och långa vägar att vandra för att vara en talismanfigur och effektiv fotbollsspelare men han är snabb, skjuter hårt och har dessutom gjort mål mot City förr. Mount är duktig på att löpa i djupet och verkar fatta Amorims grej vilket gör att Mainoo tyvärr offras för balansens skull. Längst fram blir det så klart dansk fart och dynamit.
Manchester City
Hahahaha… hahaha [skribenten gottar sig åt Manchester Citys usla form]. Backar vi tio matcher bakåt har Manchester City bara vunnit en (!) enda match och fått med sig två kryss. Sju (!) förluster sedan Erling Haaland var i Malmö, fem poäng av 30 möjliga. Ett helt sanslöst utfall från den där Pep-maskinen man annars kunnat ställa klockan efter under så många år.
Det är inte längre bara de 115 regelbrotten som hotar om nedflyttning och oroar de blå grannarna och Pep Guardiolas hjässa. Det nya kontraktet för spanjoren har ännu inte givit någon stabilitet, missat avancemang i Champions League kommer närmre en realitet efter onsdagens 2-0-förlust mot Juventus – även om Pep själv fortsatt ser City som bäst och älskar sättet de spelar på.
Den spikrakt nedåtgående formkurvan har också gjort att City tappat greppet om ligatoppen och om det inte sker en markant förbättring kommer Liverpool (usch) springa hem titeln.
Jag har själv många gånger de senaste säsongerna gett Uniteds skadekaos som en delförklaring till de svaga resultaten, då skulle det inte vara rättvist att förbise att City fått dras med samma typ av bekymmer. Att världens bästa fotbollsspelare, Rodri, saknas är så klart ett enormt avbräck – ta bort den bästa spelaren från valfritt lag och det skulle märkas. Men det är inte bara Rodri, i omgångar har Pep fått stuva om i laget på grund av skador och de som ska kunna vara stöttepelare har inte presterat på den nivå vi är vana vid. Att City hackar och förlorar är så klart kul för oss som inte sympatiserar med dem, men att spelare som Kyle Walker ska behöva utstå massa rasistiska påhopp är inget annat än för jävligt – sånt hör inte hemma i fotbollen, i samhället eller någonstans!
Med både skador och toppspelare som inte nått sin högstanivå finns frågetecken kring laguttagningen. Mot United kommer Rodri, Bobb, Ake, Stones och Akanji saknas på grund av skador, precis som Lewis som är avstängd. Positivt för Citys offensiv är ändå att både Foden och Kovacic är tillbaka i spel, men de bakre leden ser ut att få lappas ihop med det som finns kvar.
Tänkbar startelva (4-3-3): Ederson – Walker, Simpson-Pusey, Dias, Gvardiol – De Bruyne, Gündogan, Silva – Foden, Haaland, Grealish
Tre snackisar inför matchen
Startelva vs slutelva – hur ska matchen se ut?
Under Ruben Amorims tid i United har det varit ett friskt roterande, fullt förståeligt när matcherna hela tiden kommer med bara några dagars mellanrum – men också utifrån en rimlighet att inte låsa in sig på spelare från start utan ge alla en möjlighet att övertyga och hitta sin plats. Ett kontinuerligt utvärderingsarbete samtidigt som segrar ska inhämtas helt enkelt. Helt enkelt är det däremot inte att veta hur United komma se ut under denna match. Mot Arsenal drog United ned på tempot i omgångar och försökte kontrollera motståndarna genom att ha lika mycket boll som dem. När Amorim ledde Sporting mot Manchester City hade portugiserna inte mer än 27 procents bollinnehav, men var sylvassa i omställningsspelet när de väl fick möjlighet att såra motståndarna. Just detta spel har varit grundreceptet de gånger United stått för stora segrar senaste åren – ligg lågt, ha tålamod och hugg som en kobra. I längden är det inte den typen av spel Amorim vill ha av United, det ska vara intensiv press och tidig återerövring av boll för att kontrollera händelserna på det viset. Så hur ska den här matchen se ut, hur ska startelvan och slutelvan formeras? Om det är något Amorim visar enorm fingertoppskänsla och tydlig beslutsamhet för är det sina byten. De kan komma tidigt, de kan komma flera på samma gång och ofta ger de finfin effekt. Kortsiktigt är det viktigt att vinna mot City, men långsiktigt är det viktigt att fortsätta implementera det spel som ska bli vägvinnande framöver. Ska då spelare väljas till startelvan för att kontrollera boll och så kan farten komma in när det behövs, eller ska farten finnas direkt och så kontrolleras bollen när det finns en eventuell ledning att hålla? Jag tror väl på någon slags mellanväg, och en mellanväg tror jag är helt nödvändig även på längre sikt beroende på motstånd. Det blir i alla fall intressant att se vilken typ av matchbild vi får.
Bästa tänkbara läget att möta City, eller…
… sämsta tänkbara läget att möta City? Med den helt bedrövlig form City har ska det så klart vara bästa tänkbara läget att åka till Etihad och hämta hem tre poäng. Men ibland kan det vara så att när ett djur är skadat och inträngt i ett hörn är det som allra farligast. Hur skadade är City, fysiskt och mentalt? Kanske kan United slå in nådastöten – eller så är ett derby just det som krävs för att slå sig loss.
Jag gjorde mig rolig över och skrattade åt hur dåliga City varit och hur stora problem de har – så klart fullt medveten om vilken dynga United varit fast i under tio års tid. Just därför måste man ju få ta chansen när den dyker upp. I grunden är detta City-lag bättre än Manchester United och i grunden ska de vinna denna match. Men nu är förutsättningarna som de är och det måste väl ändå vara bättre att möta det där skadade djuret som famlar än att möta det starkaste möjliga och bara hoppas det är lite ofokuserat. Ruben Amorim kan här ta sin hittills klart största seger som United-tränare – vi ska bannemej inte vara laget som får City tillbaka på rätt köl, vi ska vara laget som cementerar kaoset.
Dansk dynamit
Rasmus Højlund har gjort fem mål på 317 minuters speltid under Ruben Amorim, det ger ungefär ett mål var 63:e minut. Kan han hålla det snittet är det lite Gyökeres who? Även om offensiven inte alltid sprakat sista tiden verkar dansken hittat rätt i sin centrala roll – fysiskt har han både kraften och farten för att kunna bli en väldigt effektiv anfallare för United. Jag uppskattar också danskens skalle, mentalitet och tjurighet. Att han står och skäller på Amad – en annan som övertygat sedan tränarbytet – efter slutsignal mot Plzen, en match där han gjorde två mål och United vann, säger mig att detta är en kille vi ska bygga kring. Ruben Amorim noterade tjafset mellan Højlund och Amad och sa inte nothing happend utan belyste situationen som något positivt – en vilja att göra saker bättre och ett driv i spelargruppen.
Exakt så ser jag på det, ska saker bli bättre måste det vara högt i tak och ställas krav. I detta kan Rasmus gå i bräschen, extra mycket så när han också sätter bollarna i mål. Här kan spelare som Marcus Rashford, Joshua Zirkzee och ett gäng till ta efter. Det handlar dels om hur du presterar på plan, men det handlar faktiskt också om vad du visar upp och vilken bild du skapar. Nu hoppas jag vi får se ett lag som tar rygg på Rasmus och höjer nivån, en för alla och alla för en.
Tips: 1-2 (Haaland, Højlund, Mount)
Arena, datum och matchstart: Etihad Stadium – söndag 15 december, 17:30
Turnering: Premier League, omgång 16
Stream: Viaplay
Dags för derby, vad tänker ni kring matchen? Hur skulle ni formera laget? Kör på i kommentarsfältet här under!
