Manchester U - Crystal Palace
Inför: Manchester United – Crystal Palace
Manchester United kliver in till returmötet mot Crystal Palace med en försiktig optimism runt sig efter två segrar. Den alltjämt skadedrabbade truppen tvingar Erik ten Hag till ännu en experimenterande startelva, men behöver det bli ett problem?
Manchester United
Efter den tunga inledningen på säsongen skrek supportrarna efter någonting att tro på efter debaclet i München. Den nödvändiga trepoängaren mot Burnley gav förvisso mer frågetecken än svar och därför kom insatsen mot Crystal Palace i Ligacupen som en skänk från ovan. Plötsligt vågade laget spela fotboll utan att bära hela världen på sina axlar. Det gick att skönja mönster i anfallsspelet och efter de två tidiga målen såg det stundtals ut som att spelarna hade kul på planen. Den akuta vänsterbacksbristen tvingade fram den moderna lösningen med ”falsk fyrbackslinje” – där inlånade Sofyan Amrabat glänste i sin kombinerade roll. Kritiserade nyförvärvet Mason Mount gjorde sina bästa minuter i den röda tröjan och dessutom gick det äntligen att känna igen mittfältsgiganten Casemiro.
För Ten Hag handlar det nu om att ta med sig ovan ljuspunkter in till returmötet mot Palace och visa att laget är på rätt väg. Även om skadeläget har ljusnat på vissa håll så är det en sargad trupp som tar sig an Roy Hodgsons mannar. Sedan tidigare saknas långtidsskadade Amad, Mainoo, Wan-Bissaka, Shaw och Malacia. Under fredagen adderades dessvärre Lisandro Martinez till listan på spelare som blir borta ett tag då argentinaren slagit upp sin gamla skada. Förutom avstängda Sancho och Antony saknas också Tottenhamlånet Reguilon i helgens trupp. Mittfältsduon Eriksen och McTominay är däremot tillgängliga igen efter lättare sjukdom.
Min startelva (3-2-3-2)
Onana – Dalot, Varane, Lindelöf – Amrabat, Casemiro – Mount, Fernandes, Garnacho – Rashford, Höjlund
Motivering:
Givet den extrema bristen på ytterbackar förväntar jag mig att Ten Hag fortsätter med Amrabat som falsk vänsterback. I ovan uppställning väljer jag att placera marockanen på mittfältet då man kan anta att matchbilden kommer att påminna om tisdagens. Vidare räknar jag med att duon Rashford/Höjlund går rakt in i laget på Pellistris och Hannibals bekostnad. Spelsystemet är som alltid en lek med siffror men min övertygelse är att denna elva har bäst chans att bryta ner ett defensivt Crystal Palace.
Crystal Palace
Den evigt unge Roy Hodgson har fått se sitt lag inleda årets säsong ungefär som man brukar. Laget är svårslaget, vinner oftast mot sämre lag på pappret och har det lite svårare mot starkare motstånd. Precis som för hemmalaget så har Londonlaget en gedigen frånvarolista. De tyngsta avbräcken är tveklöst Odsonne Edouard och Michael Olise. Utöver det saknar Palace Matheus Franca, Jefferson Lerma, Naouirou Ahamada, James Tomkins, Nathan Ferguson samt nytillkomna avbräcken Dean Henderson och Jairo Riedewald. Med tanke på den decimerade truppen och resultatet i tisdags lär vi få se ett defensivt bortalag på lördag.
Trolig startelva (4-2-3-1)
Johnstone – Ward, Andersen, Guehi, Mitchell – Doucouré, Hughes – Ayew, Eze, Schlupp – Mateta
Tre snackisar inför matchen:
Amrabat nyckeln på mittfältet?
Naturligtvis är det (efter bara en match) alldeles för tidigt att konstatera att Amrabat är svaret på mittfältsgåtan, men intrycket av marockanen påminde mycket om Brunos debutmatch. Förvisso är de helt olika spelartyper, men den kraftfulle mittfältaren klev in med samma typ av pondus och erbjöd med sina egenskaper en dimension i spelet som vi inte sett på väldigt länge. Effekten blev att laget snabbt tog kontroll över mittfältet och med ens såg man en helt annan soliditet och kontroll i spelet. Amrabats blotta närvaro skänkte också en trygghet till Casemiro och Bruno som kunde fokusera på det de är bäst på i stället för att springa runt och jaga spöken. Det återstår att se hur det ser ut i helgen, men med några matcher till innanför västen lär marockanen knappast bli sämre.
Lossnar det för Höjlund?
Vår danska guldklimp har med sina tre starter och två inhopp sakta men säkert växt in i laget, men än så länge har det ”bara” blivit ett mål. Förväntningarna är trots den unga åldern skyhöga, men så här långt märks det inte nämnvärt i Rasmus anletsdrag. Den unge dansken jobbar stenhårt och tar verkligen för sig med sin fysiska närvaro. Känslan är dock att det finns otroligt mycket mer att hämta, både i kombinationsspelet och i poängproduktionen. Med spelare som Mount, Bruno och Eriksen i laget saknas det inte servitörer. Att Dalot också verkar ha fått ordning på inläggsfoten ger knappast ett sämre utgångsläge för Höjlund. Skulle även samarbetet med Rashford förbättras med ett par snäpp dröjer det inte länge innan vi noterar danskens första hattrick. Varför inte redan i helgen?
Har skadorna tvingat fram rätt spelsystem?
Säsongsinledningen har knappast blivit som Erik ten Hag tänkt sig. Förutom skadekris och strul vid sidan av planen har det tilltänkta spelsystemet hackat betänkligt. Det på förhand upphaussade mittfältet har gått ifrån att vara lagets styrka till att mest likna en hönsgård.
När också en efter en av alternativen på ytterforwardssidan försvann tvingades Ten Hag byta spelsystem och använda spelare som Fernandes, McTominay och Eriksen på helt fel positioner och på toppen av det har United tvingats till ideliga rockader i backlinjen vilket knappast underlättat den ambitiösa uppspelsmodell som lanserades i samband med quarterbacken André Onanas intåg.
När holländaren presenterade startelvan i tisdags var det nog många som kliade sig i huvudet och undrade hur det skulle gå. Resultatet blev minst sagt oväntat. Plötsligt föll allting på plats. United kontrollerade och dominerade matchen från start till mål och alla orosmoln tycktes bortblåsta. Det är naturligtvis svårt att dra för stora växlar efter bara en match men nånting säger mig att det vänder nu.
Tips: 4-0 (Höjlund 3, Rashford)
Arena, datum och matchstart: Old Trafford, lördag 30 september, 16:00
Stream: Viaplay
GGMU
Är United på rätt väg och vad tror du om helgens match? Tyck till nedan!
